Direktlänk till inlägg 13 december 2008
Hade närkontakt med sparvhöken en morgon. I mycket tidig gryning med svagt ljus kom han ljudlöst svepande från grindhålet och nuddade min kappa med ena vingen i lårhöjd innan han landade på en av fågelvoljärerna. Där satte han sig och vred huvudet mot mig. Det var ännu så pass mörkt att vi knappt såg anletsdragen på varann. Så stod tiden stilla i någon minut innan han kastade sig ut över åkrarna och försvann. En märklig händelse. Förvånad över hur tidigt han började jobbet.
För övrigt har jag kommit över mitt hökhat. Att man blixtrade till efter hökattacken på fåglarna i fjol är inte så konstigt, men nu har vi insett att det bara är unga hökar som under sensommar och höst försöker slå mot våra fåglar och de är inte så skickliga. De inser snart att det inte är någon idé och slutar efter några försök.
Eftersom vi matar vinterfåglarna har han hur många chanser som helst på dem istället. Vilket utnyttjas. Här sker nedslag lite nu och då och så ska det vara i naturen. Men våra fåglar får han låta bli.
Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 |
7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 |
19 |
20 |
21 |
|||
22 |
23 |
24 | 25 |
26 |
27 | 28 | |||
29 | 30 | 31 | |||||||
|