Tämligen utmattad efter ännu en dag med fjärilar i magen. En ytterst kompetent kompis hjälpte till med jobbigt telefonsamtal och vips var en presumtiv bedragare tillbaka från semestern (!) och på tårna (!) från mobiltelefon! Surrade hit och dit men lovade ordna allt. Fjärilarna fladdrade bort för en stund. Låter lovande, men… inget är klart förrän det är klart.

-------------

Sen följde nobelfestligheter resten av dagen. Först prisutdelning och sen middag… där sorlet lät som en strid fors. Och en underhållning som inte var i vår smak. Det är den sällan. I höjd med desserten tröttnade vi och kikade på "dysterheterna" i andra kanalen. Återvänder kanske till dansen om den inte är slut.

Vi känner en som inte lämnar soffan förrän allt är genomlevt. Har också hört att många sitter uppklädda hemma och skålar med kungligheterna och annat "fint" folk. Lilla Husets invånare nöjer sig med att titta. Brukar inte följa litteraturpriset med någon större entusiasm men det finns undantag. Till exempel 1997 års pristagare Dario Fo. Glömmer aldrig hans livfulla föredrag om en stad som rasade ner i vattnet. Folk skrattade så dom vred sig.

Årets pristagare Jean-Marie Gustav Le Clezio var ännu ett lysande undantag. Inte minst efter den underbara intervjun i svt2 härom kvällen, vackert klippt och i härlig miljö på Mauritius. Kan ses HÄR och rekommenderas.

Ett lika fantastiskt program sågs en annan kväll om 2006 års litteraturpristagare Orhan Pamuk, ses HÄR. Nobelkunskaper testar den smarte HÄR.