Inte trodde vi att Mammas Lille Prins skulle bli till sådan glädje. Han kom till oss enbart som kompis till våran Hanna som behövde sällskap. Utan tanke på avel. När vi nu på hans ålders höst summerar spåren han lämnat före kastreringen gläds jag extra mycket. Han är inte bara pappa till 17 barn, han är nu också morfar (9 barnbarn), farfar två gånger om (4 resp. 8 barnbarn) och morfarsfar (6 barnbarnsbarn). Inalles 44 individer bär hans gener i sitt blod. Modershjärtat sväller av stolthet. Och Ulrik själv har inte en aning. Han är bara glad ändå.

Huuuu, brrr… rimfrostdimman ligger som ett tjockt täcke över oss. Den isiga luften står still. Marken är glaserad och …livsfarlig att beträda. Här gås inga promenader. Man går i dvala. Och nu faller mörkret igen. Det vart morgon och det vart afton den fjärde dagen.

Julens rester suckar tungt i Lilla Huset. Jansson sjunger på sista versen. Vi har tragglat oss igenom julmaten. Skinkan är skivad för infrysning. Husbonden har ensam (så gott som) haft ansvaret för åtgången, ja… med lite hjälp av golvpersonalen då. Samma med syltan…

Julafton är väl ok. Ugnsbakad julskinka, doften fyller Lilla Huset och blandas med utslagna hyacinter och varm glögg. Men Dagen Efter gäller ruelse. Undrar: vad ska det vara bra för? Hårdsmält och salt. Man blir däst, längtar efter sött. Och stinn som en tunna tröstäts choklad ’en masse’. Inte bra. Inte bra alls. Allt kan man ju faktiskt äta året runt, var sak för sig, men på julen ska allt intas samtidigt. Nu gäller kokt torsk och vanlig potatis, kokta morötter å sånt.

Snart stundar ljusare tider, nya hoppfullheter står på lur. Kanariesången ekar ut från fågelhuset i arla morgonstund när det fortfarande är mörkt både ute och där inne. Deras häckningssäsong närmar sig med stora steg… det HÖRS. Knepig blandning med kanariesång därinne och nattens sista kattuggleskrik på utsidan. Sparvhöken jagar vildfåglarna.

Vår hemsida har fått en ny plats. Har skaffat egen domän, en .SE-adress. Där ska en ny hemsida växa fram när ork, lust och inte minst kunskap räcker till för detta. Tills vidare ligger där en entrésida som länkar vidare till den redan klara hemsidan på första domänen. En nöjaktig lösning. Men… gud så mycket att lära sig! Har ingen aning om vilka hemsidesbyggarprogram som funkar bäst. Hur kan man veta det…? Man måste ju pröva först. Vilket kämpa.

Alla dessa helger… med dagar som går i varann. Tittar i almanackan flera gånger om dan för att förgäves hålla reda på vilken dag det är. Lyckas inte. Så snart jag släpper almanackan med blicken är jag vilsen igen. Dvala var ordet.