Julskinkan bakades idag, provsmakades och befanns lyckad. Vi äter den varma nybakta skinkan tillsammans med tunnbröd, en särdeles lyckad sed som Husbonden medfört till Lilla Huset.

Kylen är fylld. Granen är tänd, hyacinterna är framme, nötter och fikon likaså. Vi har gått i ide. Vederbörligt julpynt är på plats och allt kändes välkommet. Upptäckte att vi faktiskt har juldukar så det räcker. Men Stora Julstressen är portförbjuden i Lilla Huset, så det så.

I lokaltidningens artikel om paret som firade 50-årig bröllopsdag sa maken om hustrun: "Hon är bra på att laga mat, duktig att baka och städa"…!!!! Då blev jag ledsen… å hennes vägnar.

- Det är ingen risk, log Husbonden finurligt.

Så vi tar det lugnt. Mycket lugnt. Sover en stund mellan varven för att hjärnan ska vila så jag kan återvända till mitt normala spirituella jag (hehe). Årets julafton blir den första i mitt snart 60-åriga liv som firas utan pappa. Det känns tomt och fel, men är något man måste igenom. Första året är alltid värst.

Njuter av det för mig nya ordet "staycation" som står för en period då någon eller en familj stannar hemma och slappnar av hemma istället för att resa. Något som uppnått hög popularitet i nuvarande svåra tider. Hoppas att många på det viset ska upptäcka värdet av sina egna hem.

Oroas av nye vd:n för Sveriges Radio, Mats Svegfors, som sagt att den stora andelen äldre lyssnare i P1 kanske beror på att kanalen har många gamla medarbetare…!!

- Ja, tacka för det, säger jag. Någon måste ju göra program för oss mogna lyssnare. Tror jag får skriva till honom om saken när jag piggat på mig.

Bloggens läsare tillönskas en riktigt lugn och fridfull jul.