Byhålan har haft storfrämmande idag. Kung Carl XVI Gustaf och Drottning Silvia var på kort besök. Det var över på en dryg timme så det gällde att hänga med i svängarna. Kommungubbarna har planerat länge och väl men jag tog det aldrig på allvar. Såg bara Lars Molins komedi "Kunglig toalett" framför mig och fnissade vid blotta tanken så tårarna rann. Byfolket har varit så exalterade att vi haft drömmar om Kungen lite till mans. Jag också. Men dom kom, sågs och segrade. Helt programenligt.

Men det dög inte med den vagn Byn tänkt sig. Den saknade sufflett i händelse av regn (hade dom tänkt ha paraplyer?). Från Kungliga Hovet hämtades således såväl kalesch som hästar och beridare… och vips dök de upp i bykorsningen från ingenstans på väg för att skjutsa kungaparet. De tappade en rem och stod still för fastsättning (ovan) så pass att jag fick en hyfsad bild på ekipaget. Att den blev hyfsad berodde dels på att jag älskar hästar, dels på att kungaparet inte var med, för sen var det liksom kört med skärpan, se bara… Det var väl nerverna.

Kortegen gick för fort, man hade EN chans. När kameran tänkt färdigt för nästa bild såg vi bara ryggtavlorna.

Räddningen blev Väninnans bild på Silvia.

Men hur bra är vi svenskar egentligen när det gäller högtidligheter? Själv kunde jag inte vifta med den flagga jag tilldelades för jag fotade. Såg inte många andra som viftade heller. Man jag vinkade med handen - och kungen vinkade tillbaka. Nästan ingen stämde upp i Kungssången trots att vi fått program med texten. Vi stod bara där som lantisar och tittade på spektaklet. Det kändes som på TV. Vad kan man förresten begära, vi trodde väl inte våra ögon. De skollediga barnen höll ställningarna och lät som en hejarklack. Bra gjort, det finns hopp om den generationen.

Håhå jaja, äntligen har nymferna kommit till sina sinnens fulla bruk efter flytten. Man ska inte tro att stora utrymmen alltid och direkt blir uppskattade efter förtjänst. Visst blev vännerna uppiggade av att flyga runt lite men när natten föll kröp de in i sitt gamla kyffe igen. Ville ha trygghet med invanda förhållanden inför natten.

Kvällen därpå plockade vi bort de gamla sittpinnarna för att tvinga dem att bli kvar i det nya. Nähähäedå, de SKULLE vara i sitt gamla rum och tillbringade hela natten där, hängande på nätet i näbb och fötter. ALLIHOP. Vi gick in efter mörkrets inbrott, tände upp och sjasade iväg dem men det hjälpte inte. När vi kikade in såg vi i nattlampans sken de välkända silhuetterna hängande på nätet igen. Kära nån.

Inför nästa natt satte vi upp ännu en lång gren, ja faktiskt ett helt litet rönnträd som jag fällt, på tvären just där nya rummet tar slut och där nya väggen ska upp inom kort. Då... blev det lugnt. Ja, de var så trötta dagen efter "hängningen" så de hade inte orkat en sån natt till. Stackars små vännerna. Det var alltså ganska uppslitande att byta miljö även om det blir till det bättre. Men så tänker inte fåglar.

Idag har de mått betydligt bättre, varit riktigt glada. Nu har de vilat fötterna, sovit igen den förlorade natten, ätit präktigt av extra godsaker som tröst och lekt i sitt nya rum. Närhelst jag tittade bort mot deras fönster såg jag ringar som gungade och vingar som flaxade förbi. De har knatat runt på väggarna och prövat varje millimeter för att bekanta sig med omgivningen. Fantastiskt med det stora fönstret där vi kan följa deras förehavanden. DET har vi längtat efter.

Mellis och Pärlvit är tillbaka i flocken. Slutet gott allting gott.

Dagen började och slutade i moll dvs. med regntunga skyar. Underbart. Äntligen en riktig innesittardag med sprakande kamin.

Inte ens hundarna ville gå ut. Det blev bara en snabbkiss på morron och de stod över fågelhusjobbet. Nöjda låg de kvar och lyfte inte ens på ögonlocket när jag gick iväg med brickan.

En dag som gjord för hemsidesjobb vid datorn. Utan dåligt samvete. Först frampå middag när solen tittade fram gick hundarna ut för riktiga toabestyr.

Kan inte hjälpa det, men jag tycker att regnväder är vackert. En höst helt utan regn och rusk blir lite konstig.

Lite storm med sydliga-västliga vindar hade inte gjort nåt heller, men nu blev det aldrig så mycket av den utlovade stormen.

Husbonden snarkar i tv-soffan och själv ser jag dubbelt på dataskärmen. Dags att lägga av och knyta sig. Vi har verkligen kört för fullt en tid. Nu får det gå ner på lagom nivå. Själv sliter jag med hemsidan. Har kommit långt men ska en bit till innan jag släpper den åt sitt öde.  

Är inte riktigt nöjd med mallen jag jobbar i, men jag ser det som övning för en senare variant. Man lär sig tänka igenom och planera konkret vad som ska vara med. Jättejobbigt, men huvudet funkar trots allt.

Kramade marsvinen en stund i kväll medan vi såg Doo-be-doo. Maggans sår har läkt så fint och hon är nog glad att slippa besvär. Men hon tog allt bort två stygn själv medan det läkte.

Och finanskrisen pågår... och pågår... Vi klarar oss nog inte helskinnade från eländet, helt och hållet. 

- "Det enda roliga med krisen är att det kapitalistiska systemet kraschar" sa jag åt apoteksbiträdet en dag.

- "Men vi är väl alla kapitalister lite till mans" sa hon.

(Är vi det? tänkte jag...)

- "Nä-ä. Inte jag!" sa jag med eftertryck. Tänker minsann inte ta ansvar för vad finansvalparna ställt till. Någon kallade förresten krisen för Valpsjukan härom dagen... Fyndigt.

Äntligen är Kungliga Sviten invigd. Nymferna blev mäkta imponerade när väggen revs och dom med egna ögon fick se vad som hänt på andra sidan. Under sina tre veckors internering har de lyssnat och spejat och surat om vartannat. Helst hade dom hoppats att utevoljären kommit i ordning men den får vänta lite till. Men detta var inte fy skam det heller, om man får tro glädjetjuten. Dom syns bara som små prickar längst bort.

Husbonden har kämpat därute i tysthet. Pusslat ihop del för del i bygget från första betongplinten till inredning med kvistar. Knåpat och knepat och knappt kommit in för mat. Allt för nymfernas välbefinnande. Mycket återstår  ännu men det har varit en press med att fåglarna haft det trångt och lite trist. Nu kan han slå av lite på takten för nu kan de FLYGA igen.

Att det blev parkettgolv kan jag knappt smälta. Visserligen bara som mönster på plastmatta men ändå... (Den var billig, jag lovar!) Snyggt ja, men det läggs ju ändå grus ovanpå. Ja, hela sviten känns riktigt lyxig. Högt i tak och ljust med två fönster. Här ryms inte bara nymfkolonin på 10 kvm utan även fler fåglar om vi vill.

Dom blev verkligen jätteglada och sjöng nykomponerade truddelutter som vi aldrig hört, men till kvällen kröp dom ändå in i sin gamla avdelning igen. Kändes väl tryggast med invanda sittpinnar. I morgon kanske Husbonden blir klar med främre nätväggen och fler sittpinnar så att de kan använda hela rummet . Då kommer även Pärlvit och Mellis tillbaka till flocken. Det väntas tjo och tjim i fågelhuset.