Vilar ut efter gårdagens årliga besök hos min tarmläkare i Staden. Bilresa fem mil tur och retur. Testade bilkörningsbrillorna och världen tedde sig annorlunda. Blev inte trött, inte förblindad, såg inte suddigt och… somnade inte! Ögonen kändes pigga och klara. Hela tiden! Hoppas detta består, för rädslan att somna har stoppat mig från vissa utflykter senaste tiden.

Eller berodde det på att jag under hela hemresan lekte Uppfinnar Jocke. Funderade ut hur ett solskydd runt backspegeln skulle utformas vilket malde i hjärnan mesta tiden. För ibland är det ju så att man har otur med solen. Att vägen går just i riktning mot solen, just vid solnedgångstid och alla som kört bil då vet hur det känns. Är man ljuskänslig är det extra plågsamt, jag vet. Mestadels satt jag med handen däruppe, men nu vet jag hur jag ska göra. Klippa till kartong bara.

Varför har inget hänt på solskyddsfronten på alla år? Här uppfinns spoilers och kjolar och allt vad det heter utanpå bilen. Man tillverkar komplicerade airbags. Men solskydden, dessa små nedfällbara lappar, ser fortfarande ut som på 50-talet. Och tomt däremellan. Men makeupspeglar finns! Ett sånt här solskydd är ju så lätt att göra! Översta remsan på framrutan tittar man ju alls inte i. Man idkar ju inte fågelskådning medan man kör. En del moderna bilar har en mörktonad del där. Men långt ifrån alla.

Finns det några pengar eller är det bara på låtsas?

Att ens små besparingar inte är helt säkra, det vet vi. Om vi alla skulle vilja ta ut våra pengar samtidigt, så finns dom inte. Dom är på vift för att finansiera andra projekt runt om i landet, i världen, i Kina, kanske i rymden …? 

Man undrar om dom verkligen finns? 

Och alla hundratalas miljarder som lovas bort i potentaternas löften till varandra och bankerna. Finns dom. Eller är det bara bluffsiffror (mest nollor ju) på papper som ska lugna finansnissarna i detta Globala Monopolspel. Pengarna finns kanske inte alls. Har kanske aldrig funnits. Tänk om alltihop bara är en bluff.
Man vet inte.

Under dagens P1-sändningar dyker radioföljetongen upp ibland. Innan man vet ordet av är man indragen i en underbart berättad historia. Oj, vad trevligt, tänker jag. Och bäst man sitter där och njuter och gläds kommer det… Erotiken. Igen. Helt onödig för handlingen. Jag blir såå besviiiken. Jag tappar intresset, går därifrån eller stänger av om det är för jobbigt. Och går miste om ännu en berättelse.

Vi fick i tv lyssna till några rader ur årets nobelpristagares, Jean-Marie Gustav Le Clézio, produktion. Jag gjorde så med viss förväntan. Det handlade om en man som återvände till sitt gamla pojkrum i sina föräldrars hus. Det luktade gammalt damm, gammalt mögel och… torkad sperma…!!!!
Där kom det igen! Jag stängde av öronen och lyssnade inte på resten.

Jag tror vi snart måste fly in i sagans värld om vi ska slippa undan. Till Astrid Lindgren, Pettson och Findus och dom där.

Tillvaron är ju fylld av roliga, intressanta och givande upplevelser, tankar och funderingar värda att skildra. Händelser som gör livet värt att leva och njuta av – och skriva om. Och som inte handlar ett enda dugg om sex. Men "någon" har bestämt att vi inte ska få glädjas i fred. "Någon" menar att vi måste tvingas tänka på sex. I alla sammanhang. Jag blir såå trööött. Mänskligheten behöver äntligen få vila från sexskildringar.

Jag vet att "det" inte varar så länge. Vet att man kan blunda, stå ut, visa tolerans och vänta tills det gått över. Men jag har tröttnat nu. Jag stänger av. Hela läsupplevelsen eller underhållningen är naggad i kanten. Störd. Så det kan kvitta.

För en tid sedan hördes några litteraturvetare/författare resonera om det outtalade "tvånget" som åvilar en nyupptäckt författare; att skriva erotik. Innan dess var man liksom inte erkänd. Typ, jaja, det var nog en bra roman det där, men… nu får vi se…  Som ett eldprov.

Några författare tvingar sig… högst ovilligt, fick man veta. Det krävs inte så mycket förstod jag, det räckte med några rader instuckna i nästa verk.

Mobbing, säger jag. Grupptryck. Ju fler som ställer upp på detta krav, desto starkare växer det sig.

Är det därför vi läsare/lyssnare inte kommer undan alla dessa malplacerade erotiska skildringar inklämda i ett litet hörn i varje handling och av vilka berättelsen inte blivit bättre av. Samma trend gäller alldeles säkert filmskapare och regissörer, slår det mig.