Byhåla – Village Hole – Hole in one – Once in a lifetime – Time is on my side – Sidenvägen – Vägs ände – Världens ände – Världsnaturfonden -  ostfondue – ostron  - "min ’ostron’ fick ett barn i morron bitti tamejfan, som inkentinken" – "ormet kruper" – Gene Krupa (trummis) – trumsolo – solokvist – förstukvist – förstuga – stugknut – tjugondag Knut – hötjuga – höskörd – skördesäsong – four seasons – Vivaldis fyra årstider  - berwaldhallen – Hall of fame – håla – byhåla.

Trodde aldrig jag skulle komma tillbaka. Högst personlig och avkopplande tankelek - tankekedjor - tankesmedja. Om kedjan för någon förefaller bruten, dvs. om någon inte hänger med överallt, beror det bara på att vi har olika referensramar.

Vilar ut efter gårdagens årliga besök hos min tarmläkare i Staden. Bilresa fem mil tur och retur. Testade bilkörningsbrillorna och världen tedde sig annorlunda. Blev inte trött, inte förblindad, såg inte suddigt och… somnade inte! Ögonen kändes pigga och klara. Hela tiden! Hoppas detta består, för rädslan att somna har stoppat mig från vissa utflykter senaste tiden.

Eller berodde det på att jag under hela hemresan lekte Uppfinnar Jocke. Funderade ut hur ett solskydd runt backspegeln skulle utformas vilket malde i hjärnan mesta tiden. För ibland är det ju så att man har otur med solen. Att vägen går just i riktning mot solen, just vid solnedgångstid och alla som kört bil då vet hur det känns. Är man ljuskänslig är det extra plågsamt, jag vet. Mestadels satt jag med handen däruppe, men nu vet jag hur jag ska göra. Klippa till kartong bara.

Varför har inget hänt på solskyddsfronten på alla år? Här uppfinns spoilers och kjolar och allt vad det heter utanpå bilen. Man tillverkar komplicerade airbags. Men solskydden, dessa små nedfällbara lappar, ser fortfarande ut som på 50-talet. Och tomt däremellan. Men makeupspeglar finns! Ett sånt här solskydd är ju så lätt att göra! Översta remsan på framrutan tittar man ju alls inte i. Man idkar ju inte fågelskådning medan man kör. En del moderna bilar har en mörktonad del där. Men långt ifrån alla.

Finns det några pengar eller är det bara på låtsas?

Att ens små besparingar inte är helt säkra, det vet vi. Om vi alla skulle vilja ta ut våra pengar samtidigt, så finns dom inte. Dom är på vift för att finansiera andra projekt runt om i landet, i världen, i Kina, kanske i rymden …? 

Man undrar om dom verkligen finns? 

Och alla hundratalas miljarder som lovas bort i potentaternas löften till varandra och bankerna. Finns dom. Eller är det bara bluffsiffror (mest nollor ju) på papper som ska lugna finansnissarna i detta Globala Monopolspel. Pengarna finns kanske inte alls. Har kanske aldrig funnits. Tänk om alltihop bara är en bluff.
Man vet inte.

Under dagens P1-sändningar dyker radioföljetongen upp ibland. Innan man vet ordet av är man indragen i en underbart berättad historia. Oj, vad trevligt, tänker jag. Och bäst man sitter där och njuter och gläds kommer det… Erotiken. Igen. Helt onödig för handlingen. Jag blir såå besviiiken. Jag tappar intresset, går därifrån eller stänger av om det är för jobbigt. Och går miste om ännu en berättelse.

Vi fick i tv lyssna till några rader ur årets nobelpristagares, Jean-Marie Gustav Le Clézio, produktion. Jag gjorde så med viss förväntan. Det handlade om en man som återvände till sitt gamla pojkrum i sina föräldrars hus. Det luktade gammalt damm, gammalt mögel och… torkad sperma…!!!!
Där kom det igen! Jag stängde av öronen och lyssnade inte på resten.

Jag tror vi snart måste fly in i sagans värld om vi ska slippa undan. Till Astrid Lindgren, Pettson och Findus och dom där.

Tillvaron är ju fylld av roliga, intressanta och givande upplevelser, tankar och funderingar värda att skildra. Händelser som gör livet värt att leva och njuta av – och skriva om. Och som inte handlar ett enda dugg om sex. Men "någon" har bestämt att vi inte ska få glädjas i fred. "Någon" menar att vi måste tvingas tänka på sex. I alla sammanhang. Jag blir såå trööött. Mänskligheten behöver äntligen få vila från sexskildringar.

Jag vet att "det" inte varar så länge. Vet att man kan blunda, stå ut, visa tolerans och vänta tills det gått över. Men jag har tröttnat nu. Jag stänger av. Hela läsupplevelsen eller underhållningen är naggad i kanten. Störd. Så det kan kvitta.

För en tid sedan hördes några litteraturvetare/författare resonera om det outtalade "tvånget" som åvilar en nyupptäckt författare; att skriva erotik. Innan dess var man liksom inte erkänd. Typ, jaja, det var nog en bra roman det där, men… nu får vi se…  Som ett eldprov.

Några författare tvingar sig… högst ovilligt, fick man veta. Det krävs inte så mycket förstod jag, det räckte med några rader instuckna i nästa verk.

Mobbing, säger jag. Grupptryck. Ju fler som ställer upp på detta krav, desto starkare växer det sig.

Är det därför vi läsare/lyssnare inte kommer undan alla dessa malplacerade erotiska skildringar inklämda i ett litet hörn i varje handling och av vilka berättelsen inte blivit bättre av. Samma trend gäller alldeles säkert filmskapare och regissörer, slår det mig.

Äntligen färdig. Så färdig jag ville bli. Hemsidan är klar att publiceras.
Sänder tacksamma tankar till Ruth och Nilla som bidragit med hjälp.
Somliga ambitioner lyckades ej men de får fullföljas när sidan görs om i annat program (när det nu blir...) på annat webbhotell (vilket det nu blir...). Andra ambitioner har lyckats över hövan och i kväll är jag smått euforisk över min egen förträfflighet. Lyckades med drömexperimentet...! 

Jag kan, jag kan, jag kan…!

(hoppas bara inte den blev tungladdad på kuppen)

Hemsidan återfinns HÄR och i länklistan till höger under VÅR HEMSIDA för den som är nyfiken.

Här sitter våra bebisar, nyligen komna till sitt nya hem. Stackars, stackars små med jobbig resa och alltihop. Vännerna sände foto på risfåglarna via mail så snart det gick. Skönt att det går så fort numera, för här satt jag med en navelsträng som inte var avklippt...

Nu behöver dom lugn och ro ett tag och alldeles på andra sidan väggen sitter kompisar som de snart får träffa.

Detta är som att sälja valpar, foton från "valpköparna" avhjälper den stora saknaden. Puss och kram från mamma och lycka till på nya stället!

Håhå jaja, vad bygget drar ut på tiden. Det är mer jobb än man tänker sig när man startar upp. Men i och med takplåten ser man ju ändå "lyset i tunnellen".

Takläggarn/Husbonden struntade i gårdagens kungabesök och höll istället rådslag med sakkunnig för att undvika fel med takläggningen och det kändes skönt. Själv missade jag dagens promenad för att vakta över honom däruppe.  Den som jobbar på tak bör icke lämnas ensam, menar jag och kikade ut var femte minut mellan göromålen.

Nymferna har acklimatiserat sig hyfsat i sin nya bostad men kikade misstänksamt uppåt när det klampade på deras tak. För att inte tala om vilket skriii som uppstod när Husbonden äntrade stegen utanför fönstret.

- Hjääääälp! En fasadklättrare! 

Vilt tumult uppstod en stund, men sen måste dom ha förstått att det var Husse för då åt dom till och med under arbetet.

Lessonbarnen samlades in i dag och placerades hos Kal och Ada i reservburen. Slut på härlig utevistelse och snart väntar leverans till zoohandeln. I morgon väntas besök av vänner som hämtar några risfåglar som vi plockade ut idag. Usch, jag vill inte skiljas från någon av dem egentligen, det är ju våra "barn".

Hemsidan är i det närmaste klar. Har tagit paus från den i några dagar. Har bara inte orkat när kvällen nalkats. Det retar mig att den vägrade kalla gästboken för gästbok. Det blev gĤstbok istället, bara för att det var en länk. Jag vägrar skriva gastbok, det är bara too much. Försökte stå ut med guestbook men det är ett stilbrott från övrig svenska. Just nu står det "visiter" det bästa jag kunde komma på då. Väntar på att en lösning ska uppenbaras.

"Vill du ha kvittot?" frågar tjejerna i butikskassan. Lite nonchigt så man ska känna sig riktigt besvärlig för att man vill ha sitt kvitto. Vad är det här för dumheter? Har märkt att det bara är den yngre generationen som tror att det är onödigt med kvitton.

Det är klart man ska ha kvitto när man köpt något! Alla företagare är noga med kvitton, varför skulle inte vi konsumenter…? Annars har man ju ingen koll på vad man köpt och om man betalat rätt. För att inte tala om när man köper på kort och behöver ha koll på sina uttag! Att lämna kvitto är så självklart att kunden inte ska behöva svara på en dum fråga.

Undrar om det ger en känsla av maktberusning att "hålla inne" kvittot så att kunden ska behöva BE om det. Alternativt känna sig förnedrad för att man gick därifrån utan kvitto för att man inte orkade ta konflikten.

Ett konsumentprogram tog upp frågan om hur man ska få rätt gentemot en affär när varan inte funkar. Då säger experten förstås: ta fram kvittot som bevishandling och gör si och så. Självklart. När den unga programledaren sammanfattar säger hon "så det är tydligen inte så dumt att begära kvitto, fast det verkar lite beskäftigt"…!! Jaså. Nu är man beskäftig för att man vill ha en självklar köpehandling!? Undrar om hon tänkt köpa hus eller bil utan köpekontrakt också, eller var går gränsen.

För det ska ingen inbilla mig att ungdomar i allmänhet är så duktiga i huvudräkning så dom vet precis vad man handlade för ändå. Har själv, som kund, fått rycka in med papper och penna när en liten praktikant blev så panikslagen vid elavbrott hon inte ens klarade upp den batteridrivna miniräknaren…!!

I ett annat radioprogram klarnade ljuset något; att dagens unga inte har fått lära sig hur mycket 10.000 kronor kan vara jämfört med 1.000 Jo, för att dom aldrig handskas med kontanter och känt pengarna i handen. För många unga är det ju bara ett par nollor extra. Och språkbruket "vi lägger på en hundring" när man talar om ETT HUNDRA TUSEN kronor är bara ett led i samma riktning.

I sammanhanget framställdes äldre personers motvilja mot att hantera pappersnollor istället för pengar i hand som lite nojig. De äldre (härstammande från en urtid med knappa förhållanden, min anm.) har fått lära sig att vara rädda om pengar, att pengarna betingar ett värde som man fått slita för och att man måste hålla reda på hur mycket medel man har kvar. Sen fnissade man åt oss äldre, dvs vi som är moderna nog att betala över internet och som helst GÖR UTSKRIFT på våra kontoutdrag och betalningar. "Det är ju onödigt, för det ligger ju i datorn, hihi" flinade man roat.

Har de unga så gott om pengar att de inte behöver lära sig pengars värde och hur svårt det kan vara att få dem att räcka? Har de så obegränsade resurser att de inte behöver ha koll på saldot? Klart man inte behöver kvitto då. Det kanske bara är att ta SMS-lån när man ska handla? Det går ju bra att slarva med andras pengar. Vad slarv med pengar kan leda till har vi alla i dessa dagar blivit varse.