Höstvindarna skakar ute i nattmörkret, nästan alla löv har fallit och fasadflaggan vickar betänkligt i sin hållare. Kanske lossar den av sig själv. I natt är den tid då vår sommarsymbol ändå ska ner, natten då vi återgår till "det normala". Klocka och sommarmöbler ställs tillbaka och det blir svårt att komma i säng i tid. Många ser fram mot en sovmorgon. Själv hoppar jag nog upp som vanligt och finner att klockan bara är fem. Alltid lika svårt att vänja sig men jag ser fram mot långa mörka höstkvällar.

I år har vi faktiskt "höstat" i tid. Fåglarnas sprinklar till voljärerna är inne, vattnet till växthuset är avstängt och slangen tömd. Fåglarnas utebadkar ska in, ingen använder dem ändå. Snart ska vildfåglarnas foderbord upp och solrosfrön inköpas, det blir brist på dem i vinter och priset väntas gå upp. Snart dags att hamstra både det ena och det andra för att gå i ide. Undras hur vintern blir…?

Husbonden har målat nymfhuset idag. Påpassligt, för nu tar det i att blåsa och torka upp lite. Hoppas det torkar ordentligt så det inte regnar bort när blötan drar in över oss igen. Lyckan står den djärve bi, heter det ju.

Märkligt så olika vi ändå är, vi män och kvinnor. Jag känner inte många kvinnor som skulle ge sig på ett dylikt vågspel, däremot många män. De är mer benägna att ta risker och gillar att chansa, och går det så går det. Firma Det Ordnar Sig. Kvinnor håller sig helst till det säkra och planerar tillvaron. Som till exempel när jag ska se till att alla fåglarna är inne för kvällen innan luckorna stängs.

Jag går hellre in i voljären först, får in eftersläntrarna och sätter en handduk i öppningen innan jag går ut och stänger luckan. Det innebär att jag får gå in en gång till och ta bort handduken vilket jag gärna gör. Hellre två planerade promenader in och ut än en massa oplanerat springande. Som det kan bli om man låter luckan vara öppen och chansar på att ingen går ut igen. Ty… om några nyfikna kanaljer sticker ut igen får man gå tillbaka in, ut igen och kanske in en tredje (eller fjärde) gång – innan det blir klart. "Min" säkerhetsplanering skulle Husbonden ALDRIG förnedra sig att göra (då försvinner ju spänningen…).

Husbonden och jag har ofta olika tankar om hur något ska utföras och mönstret går igen. Jag planerar. Han chansar. Ofta går chansningarna hem och jag måste ge honom rätt, jobbet blev ju faktiskt både bra och utfört. Men… det händer också att det blir fel och en massa extrajobb på grund av alltför vilda idéer, vilket han tar som en man och gör om utan knot. Då blir jag trött och utbrister: VARFÖR MÅSTE HELA LIVET VARA EN SPORT!

Så i morgon återstår att se om färgen torkat tillräckligt för att inte regna bort i kommande skyfall. Livet tillsammans med en man är ändå spännande, det kan inte förnekas. Det är tur vi har dem, de ger ju tillvaron krydda.