Jokkmokk… var nästan där idag. Taxiföraren som körde var därifrån och när vi kom upp på Billingen där snön låg kvar efter snöfallet trodde jag nästan vi var på väg norrut. Han berättade livfullt om hur han längtade tillbaka till draghundarna och alltihop, bara det funnes jobb.

Kan tänka mig att det drar lite extra så här på vintern. Var nöjd han släppte av mig dit jag skulle. Hade en tid på KSS för undersökning och längre än så blev inte min resa mot snön, tack och lov. Trivs bäst med rötterna i den skaraborgska myllan. Fick nöja mig med minnesbilder från en norrlandssemester för väldigt länge sedan, omskriven i bloggen HÄR. Jokkmokk förresten… det vackra namnet betyder älvkrök. 

Hans arbetslösa fru hade hänvisats att söka jobb i Lule’. Arbetsförmedlingen tyckte hon kunde veckopendla. "Vet du", sa hon till förmedlaren, "att resan dit tar ett dygn och resan tillbaka är lika lång." Inte mycket tid för familjeliv. Förmedlaren menade att maken kunde säga upp sig…! Med vad tänker arbetsförmedlarna? Vad är bäst… att hon är arbetslös här - eller han där? Och tänkte dom på barnen? En bild ur dagens Sverige.

Man hör mycket när man åker taxi. Folk flyttar mycket nu. Häromdagen körde en gotlänning, själv är jag från Göteborg och som medresenär på en annan tur fanns en stockholmare som liksom jag bott 35 år på trakten. Har studerat olika GPS-apparater, några pricksäkra som en skidskytt, andra visar fågelvägen rätt ut på åkern. Somliga kostar en tusing andra 55 tusingar med allehanda finesser.

Bentäthetsmätningen tog en halvtimme. Enkelt att ligga på en brits medan en apparat vandrar över och säger bupp-bupp-bupp och piiip. Tre olika vinklar. Under hemresan mot den gulröda solnedgången studerades vindsnurrorna på Slätten som bara blir fler och fler för varje resa.

Den ensamma kaprifolen i portalen lyser ensam i höstnattens mörker.