Fågelperspektiv

Senaste inläggen

Av Margus - 19 september 2015 23:25

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi.

Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten.

Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke.

Sjukdom gjorde året jobbigt från start och det är inte färdigt än.

Har alltid förmedlat till andra det som upplevts eller tänkts. Delat med mig. Delad glädje - dubbel glädje, har jag känt. Journalistjobbet har liksom fortsatt via bloggen sedan 2007. En hjälp för att komma ur utbrändheten 2006 - gick i väggen när högeralliansen vann valet ;-) Bloggen blev rolig och lärorik. Tio A4-pärmar räcker för ett tag. Så mycket blev det. Skrivit ut allt.

Skrivbordet är rörigare än på länge. Dator och innehavare behöver service och säkerhetskopiering.

Kläder ska lagas. Pärmar röjas och organiseras.

Tack för uppmärksamheten, så långt!

Bloggen ligger kvar. Kanske gör jag enskilda nedslag. Eller inte…


ANNONS
Av Margus - 19 september 2015 23:10

 

Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och det gick förvånansvärt bra. Tackar gud för mina MBT-skor, utan vilka jag inte skulle kommit längre än 300 meter. 

     

Man kommer närmare med cykel, hittar genvägar och stigar vi aldrig kunnat använda med bil. Man ser mer, upplever mer. Sjön vid Kvarnevad ser man dock även från bilen. Liksom Madam Blå Hotell och Restaurang, fantastiska byggnader i fin miljö. Kul upplevelse för den som behöver övernattning på bygden. 


ANNONS
Av Margus - 19 september 2015 22:53

 

Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs den gamla bron och ersattes av en ny med två stora valv. Byggmästare var Svante Persson från Ramnö, Öster Bitterna. Fåglumsbron kan vara den sista valvbron, som byggdes i Sverige. Den utgör gräns mellan socknarna Fåglum och Barne-Åsaka.

Fåglumsbron är en av 14 broar, både yngre och äldre, i Essunga kommun som går över ån Nossan. Namnet Nossan kommer från isländskans ”hnoss” som betyder smycke. Nossan är ett av de få vattendrag i Sverige som rinner mot norr. Den är cirka 10 mil lång. Ån rinner upp i Nossekälla nära kyrkan i Borgstena i Borås kommun och mynnar ut i Dättern i Vänern i Grästorps kommun.

Nossan har haft stor betydelse för bygden. Många stigar, vandringsleder och vägar följde naturligt åns sträckning. Vid de många fallen fanns förr sågverk och kvarnar. Några av dem finns fortfarande kvar.

Av Margus - 19 september 2015 22:17

 

Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan.

Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fungerar över åar och vattendrag. De äldsta har anor från medeltiden. Jag är t.ex helt bedårad av detta gamla charmiga broräcke som ännu hänger med, om än hjälpligt. Det bär på historia. Mig skulle det inte förvåna om denna bro en gång ledde trafiken på gamla riksettan, mellan Göteborg-Stockholm. E20 är nämligen f.d riksettan. Förbättrad, rätad och utbyggd förstås. Undrar om det finns en gammal karta över riksettans sträckning...

     

Stenvalvsbroar är de äldsta ännu bevarade stenbroarna. Valvet bygger på principen att lasten tas upp av tryckkrafter utefter valvet. Bron vilar på ett eller flera valv som är sammansatta av lösa delar, oftast sten eller tegel. Ofta är det natursten som från början byggdes av kallmurad sten, dvs helt utan murbruk. Många är vi som undrat hur brobyggarna fick dit stenblocken utan att sidorna rasade samman. Svaret är att man först reste en båge av timmer, en stomme som sedan revs när stenvalvsbron väl var färdig.

Romarna byggde redan för 2000 år sedan många stora vägbroar och akvedukter på detta sätt. På 1800-talet började murbruk användas när stenarna fogades ihop.

Sverige har i dag omkring 600 bevarade stenvalvsbroar. Den längsta ligger i Karlstad och sträcker sig över 168 meter.

Broar var en viktig del av vägnätet redan i forna tider. Så viktig att kyrkan godkände att brobyggen kunde utföras även på söndagar. Bro- och vägbyggen samt skjutsning var ett ansvar som staten lade över på bönderna enligt gamla landskapslagar. Formellt fanns skyldigheten kvar ända till 1944, då vägväsendet förstatligades. Fakta hämtade ur artikel i Transportarbetaren.

Av Margus - 14 september 2015 23:50

 

Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget med mobilkameran. Lite sent med bilderna nu, för i dagarna är tröskningen i det närmaste avslutad och jorden är på sina håll både plöjd och sådd. Men ett minne från en fantastisk skördesäsong är det.

   

En underbar sensommar har vi också haft. Värmen och fjärilarna kom och jag njöt i sensommarvrån på farstun.

Av Margus - 14 september 2015 23:41

 

Sparsörs Stenbro - i folkmun Öre Bro - byggdes 1829 över ån Viskan som nedströms rinner ut i Öresjö. Bron är kulturhistoriskt intressant och var en viktig del i äldre tiders nät av kommunikationsleder. Bron ingick i en del av riksväg 42.

Den gamla stenvalvsbron byggdes av Per Andersson från Kråkås i grannsocknen Sandhult. Bron betecknas ”som ett mycket vackert byggnadsverk med sina tre proportionerliga valv och betingar ett högt kulturhistoriskt värde.” Bron är numera spärrad för motortrafikled. Enbart gång- och cykeltrafik är tillåten. Den ersattes 1937 av en stålbalksbro när riksvägen rätades ut strax intill. Bron syns nu väl från vägen.

Bron är visst 43 meter lång och 6 meter bred och har tre stenvalv. Det mellersta valvet är 7 meter långt och 2,8 meter högt, de övriga valven är 6 meter långa och 2,75 meter höga. Bron är byggd av tuktade gråstenar. En stenstolpe på bron är märkt med år 1829.

Före stenvalvsbron lär det ha funnits en träbro i slutet av 1600-talet. Samt ett vad över Viskan vid Lurkås. Från parkeringen vid bron finns vandringsleder in i naturreservaten Mölarp och Kröklings hage. Tvärsöver vägen vid Öresjö finns ett fågeltorn som höst och vår besöks av fågelskådare. Sevärdheter i trakten kring bron är bl.a Mölarps gamla kvarn och dess vackra miljö, en kungagrav, offerkälla och domarringar.Sparsörs Stenvalvsbro

Landsvägen norrut från Borås har alltid varit livligt frekventerad för handlande (knallar) och andra resande på väg mot rikets centrala delar. Transporterna till Borås var också många, kanske främst då med spannmål från Falbygden. 


Copyrighten för Mårten Sjöbecks vackra bild har tydligen upphört. Fler bilder på bron kan ses på nätet HÄR

Av Margus - 7 september 2015 23:03

 

Resan till Uddevalla var efterlängtad och en riktigt trevlig utflykt. Tänk så mycket man kan se och uppleva på en dagstur! Att resa i Sverige är något av det bästa jag vet. Vill inte till fjärran land för en enda sekund. Bilderna har räckt till fem inlägg. Ännu några pärlor från dagen hamnar här. Mina minnesfragment från barndomen har fått liv på nytt.

       

Var Folkets Park låg har jag vetat i hela mitt liv, fast jag aldrig varit där. Man har förstås berättat för mig. Där parken låg finns nu flerfamiljshus men man har sparat en liten del av parkentrén som minne. Riktigt rart. Egendomligt nog har GoogleMaps kvar den gamla bilden av Folkets Park-entrén så jag fick se hur den såg ut också. Det var min dag i alla avseenden! Ett besök i stadsdelen Kapelle där kusin Carina bodde som liten var också tvunget. Där är en sån rar gammal järnvägsviadukt strax innan vägen klättrar uppåt. 

Idylliska Jörgens Gränd (ovan) på St Mikaels berg med hus från 1800-talet hade vi aldrig känt till om inte en informationsskylt upplyst oss om denna. Uddevalla tar verkligen vara på sina pärlor. Och den gamla, flera meter långa, äppelträdsgrenen som löper över promenadstråket vid Hasselbacken  och stöttas av ett par stadiga reglar är härlig. Också något som tagits till vara.

      

Uddevalla klocktorn från 1751 på Agneberget som ger Uddevalla sin särprägel och tydliga profil måste vara med. Uddevalla stad grundades 1498 av kung Hans av Danmark (är 123 år äldre än Göteborg). Staden blev svensk genom freden i Roskilde 1658. En rest sten vid Hasselbacken minner om den viktiga freden där Danmark till slut avträdde Skåne, Blekinge, Halland (permanent) och Bohuslän till Sverige och "evig fred" mellan rikena slöts. Efter alla år av krig mot svenskarna dröjde det dock närmare 200 år innan bohuslänningen kunde känna sig svensk. Staden ödelades av storbrand 1806 då 4000 uddevallabor blev hemlösa, men återuppbyggdes med insamlade medel från landets kommuner.

Av Margus - 7 september 2015 22:02

   

Vad vore väl Uddevallaresan utan ett besök på regementet. Detta är ju faktiskt skäl till att jag alls existerar. Pappa gjorde lumpen på Kungliga Bohusläns Regemente (I 17) och mötte uddevallatösen Elsa, min mamma. Tjo uppå Backamo, vi exera’ och vi marschera’. Är så glad att vi åkte dit upp.

       

Bohusläns Regemente bildades redan 1614 (Bahusiske regiment) då Bohuslän var norskt och har haft olika namn genom århundradena. Backamo var länge en permanent övningsplats. Bohusbrigaden avvecklades genom ett försvarsbeslut 1988. Nu används det gamla regementsområdet bl.a till Bohusläns Försvarsmuseum. ”Här utbildades krigsmän 1913-1992” säger monumentet i bohusgranit vid regementet. Bohuslänningarna reste stenen. Till regementets 300-årsminne (1661-1961) gjorde konstnären Giuseppe ’Pino’ Fagnoni statyn ”karolinern” som ännu står utanför kanslihuset.

       

Visst var det i Skeppsviken vi badade! Bilden där vi kusiner satt på berget och huttrade i våra badkappor är tyvärr på villovägar. Men när jag väl kom på plats kände jag igen miljöerna. De båda vikarna. Och grottan mellan stenarna. Badplatsen är så… västkustsk. Trots att hamnen ligger på andra sidan Byfjorden och Oljehamnen strax intill med sina cisterner sägs vattnet nu vara godkänt för bad. Hamnen och varvet var ju betydligt mera livaktigt när jag var barn på 50-talet men man kanske aldrig funderade på vattenkvaliteten då… eller så hörde jag aldrig talas om den.

       

När vi förr klev av tåget vid Centralstationen väntade vi på buss vid dammen på andra sidan gatan. Mormor Ellen bodde i östra Uddevalla. Och tänk… här vid dammen är sig allt likt ännu. Helt underbart att se. En flashback från 50-talet. Samma staty och den lilla parken med vackra planteringar runt om. Uddevalla tar verkligen vara på sina miljöer. Bilden från familjealbumet visar dammen, dels med mamma (th) dels med hennes syster Guye. Numera också en ganska livaktig station.

     



HEJ, OCH VÄLKOMMEN !

      

  Visa presentation

KLICKA PÅ BILDERNA FÖR ATT GÖRA DEM STÖRRE

Här kan du se mina videoklipp

 Välkommen in till hemsidan

Avdelningar i bloggen

Så var det då... denna dag

Sök i bloggen

ARKIV från start 14 mars 2007

   

     

Ti On To Fr
  1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2015
>>>

   Underbar video från YouTube

  

Bra historiebok på internet

 

Mina länkar

      

Följ bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se