Jag ville bara byta epostadress...

Visst låter det lätt (förstora bilden). Men det är stört omöjligt. Adobe undviker kontakt med sina kunder. Jag loggar in, följer länken, får ett email som tjatar om återställning av lösenordet man förmodas ha tappat. Jag har INTE tappat någonting! Då hade jag inte kunnat logga in. ”Ett Adobe-konto. Oändliga möjligheter.” står det på hemsidan. Jojo…

Sen ringde jag. "Teknisk support i Sverige sker bara på engelska" och sen räknas en rad obegripliga tekniska termer upp som alternativa val. Adobe vill inte ha kontakt. Så är det.

En del sidor är så där. Prövat olika sökvägar, hamnat på olika sidor som alla tjatar om samma ”borttappade lösenord”. En evig rundgång. Nu ger jag upp. Det ligger förstås en avsikt bakom detta. Mina två Adobeprodukter är jag nu förhindrad att fråga om i framtiden. ”Ett Adobe-konto. Oändliga möjligheter.” eller hur...?

Jag ville bara byta epost. Ty om Adobe nån gång vill skicka mail till mig, så går det inte när Telia stängt min epost. Telia vet mycket väl vad man åsamkar mig för att jag inte vill betala 100 kr/månad för att behålla epostadressen. Kundvänlighet finns inte. Men jag framhärdar.

Apple – en milsvid skillnad.

Fortsatte beta av lösenordslistan. Här gick det lätt att byta Apple-ID! ETT OKLANDERLIGT PERFEKT FÖREDÖME. Lätt som en plätt. Instruktioner på svenska, länkar som fungerade, verifieringsmail som kom direkt. Allt var logiskt genomtänkt. Högsta beröm för högsta flyt. Användravänligt är ordet om Apple.

Datorerna styr snart våra liv helt. Mobilen tog två dagar i anspråk häromveckan när laddningen inte höll mer än en halv dag. Fabriksåterställning. Hjärtat i halsgropen.

Snart vågar man inte öppna mobil eller padda. De jobbar självständigt nu. ”Systemuppdatering” ropar de liksom ut så fort man öppnar. Först mobilen. Sen paddan. Båda två samma dag. Så gör man det då. Bara trycka knappen och övervaka. Senare samma dag har paddan fått två nya appar jag inte vill ha. Förr kunde jag välja när detta skulle ske, nu gör den själv. Gillar inte detta. Det är säkert nån inställning… men jag orkar inte leta…

Har också fått flera appar jag INTE vill ha alls. Musik, film, nyheter tror dom att vi alla suger i oss som svampar hela dagarna. På engelska också! Här kommer appar för New York Times, Play music, books, videos mm. De kan inte avinstalleras heller. Ligger bara och skräpar. Sen får man ett utrop på skärmen ”din skärm har inte plats för nya appar längre, det är fullt”. Tacka för det…

Nu lägger jag alla okända appar som forsar in i en skräpmapp. Där får de ligga tills jag gör en rensning och åtminstone inaktiverar dem. Herregud…

Telia har sagt upp våra epostadresser. För att vi inte längre har ett teliaabonnemang. Vi har sagt upp den fasta telefonen och gått över till fiber. Våra TVÅ mobilabonnemang räknas inte. För att vi har kontantkort med refillkonto - inget abonnemang med MÅNADSAVGIFT. Om vi skaffar ett abonnemang med typ 90 kr per månad så får vi behålla epostadresserna. Inte annars. De raderas 31 augusti – utan pardon. Utpressning. Telia vet förstås hur mycket jobb det innebär att byta ut en epostadress man haft i 20 år.

Jag har aldrig gått med på utpressning. Så det blir att byta epostadresser. DET TAR TID. Började i kväll. Till hemsidan, gästboken, bloggen, fotosidan och allt viktigt. Vid bytet på Youtubekontot där alla mina filmer är uppladdade fick jag nästan hjärtstillestånd. Google har verkligen rört till allt för användarna genom att äga allting. Huxflux så visste jag inte om jag var på YouTube eller Google. Den försöker alltid få mig att logga in på YouTube med gmailkontot. Trodde för en stund att mitt YouTube konto försvann. Hann att tänka… okej, jag kan skapa nytt konto och ladda upp filmerna igen. Men det fixade sig. Hade gjort rätt. Puh… genomsvett och stirrande blick i en timme efteråt.

Är det så här vi ska ha det? Värre förmodligen. En vacker dag får man nog och lägger ner alltihop. Eller får hjärtinfarkt...

När vi ändå var i Borås häromdagen tog vi förstås också en tur inne på Tropikhuset som ligger vägg i vägg men i övrigt är helt fristående. Lika bra att passa på. Både sevärt och intressant med massor av ormar och ödlor. Är inte särskilt ormintresserad men gillar ändå att studera dessa fascinerande djur. Här fanns allt från skallerormar och kobror till huggormar och mambor. Ganska maffiga storlekar. Tropikhuset som startade 2006 kallar sig "Sveriges största giftormsutställning" men det finns också ogiftiga ormar, spindlar och skorpioner samt ödlor, sköldpaddor, fiskar, kajmaner och småapor.

Kajmanerna ja... här frös man till en stund. De kan verkligen stå som statyer. Lillkameran Nikon Coolpix tjänstgjorde både här och på djurparken med den äran. Men just hos kajmanerna var ljuset inte tillräckligt och bilden är suddig. Vi undrade om de verkligen var levande, man kan knappt se om de andas. Det är bara under halsen man ser huden röra sig. Och så tycker jag ju krokodiler är så söta med sina stora leenden... :-)

Ganska kul var också den stora 40-kilos sköldpadda som vandrade omkring i lokalerna på tassande fötter. Det hördes ett svagt hasande som av tofflor när han kom gående. Jag skrev aldrig upp vilka arter som finns på bilderna.

Fyra timmars vandrande satte sina spår. Vi stapplade ur bilen när vi kom hem. Släpade oss in i huset. Vidare till hammocken med kaffe för att pusta ut. Vi kommer att känna av det här i flera dagar. Ändå går vi sex km dagligen, men då i raskare takt. Här var många stigningar att ta sig upp för.

En riktigt lyckad utflykt på Borås Zoo. Såå längesedan vi var i djurpark. Och mycket hade ändrats sen sist, bland annat en ny björnanläggning med ljuvlig plaskdamm. Hyggligt varmt med efterlängtat trevligt sommarväder.

Vi vet… Kolmården är större. Där var vi senast på 1980-talet. Men Borås har vi på nära håll och trots sin mindre yta är det en riktigt fin djurpark med 80 arter. Anlagd 1962, tidigt kallad för ”Sveriges första Afrika” med flera arter tillsammans på Savannen. Känd för framgångsrik gepardavel.

Inträdet är dyrt. Men man ska inte klaga. Djurparker räddar många arter från att försvinna. Snart är det kanske bara i djurparkerna vi kan se elefanter och norhörningar t.ex  Är såå tacksam för att de finns.

- Mobilen behöver in på reparation. Sa hon på supporten... Ångesten kunde kvävt mig. Och detta för att mobilen tappat laddning ovanligt fort. Halva laddningen försvann på ett par timmar. I början höll den i fyra dygn...

Tekniska problem kan verkligen få mig ur fattningen. Allvarliga tekniska problem fullkomligt golvar mig. Fick först starta mobilen i "felsäkert läge" med instruktion för detta. Resultatet gav att reparation var nödvändig. En "fabriksåterställning" med en frånvaro av mobilen på 7-10 arbetsdagar. Alltså tömma mobilen på hela dess innehåll....!!!

Man kunde också göra det själv. Hemma. Vilket jag nappade på. Hämtade hem program för backup ov telefonens hela innehåll. Telefonstöd under fabriksåterställningen och framför allt med UPPSTARTEN. Den tog över en timme. Knepigt när telefonerna börjar tänka själva... Under den viktigaste delen med återställning av backupen behagade mobilens USB-kabel att ansluta och frånkoppla stup i ett, stup i ett. Man blir kall o varm om vartannat... 

När kontakt upprättats och återställningen pågick med mobilen liggande i min hand vågade jag inte röra mig en millimeter ens. Husbonden hämtade kaffe och där satt jag i gott och väl en halvtimme. Sen återstod uppdatering av typ 20 appar och nyinstallation av ett par till. Min hjärna har jobbat på högvarv i flera dagar på grund av detta. Och det tar tid att hämta sig. Så nu har man gjort detta också. Hoppas det hjälpte.

Vite Mosse var målet för dagens cykeltur. Dags att kolla upp den vägslinga i skogen där vi kört med bil på 80-talet. På kartan såg vi sidovägar till olika gårdar, och ville utforska på nytt. Vi besteg stålhästarna och gav oss av. Jättekul hade vi i fyra timmar. Drygt två mil avverkades, samtal med trevliga människor på vägen, men… NÄR ska vi lära oss att ta med mackor…?? På hemvägen var vi rejält hungriga.

Vite Mosse är ett fint litet skogsparti omringat av åkermark. Bilkörning har stoppats genom utlagda stockar över stigarna, och området är fortfarande både vackert och stillsamt. Riktigt glad att vi tittade in där. En rotvälta påminde väldigt mycket om ett vilande vildsvin vid första påsyn, så man tittade två gånger extra. Visst finns det ställen där man verkligen undrar vart man ska, men karta och gps underlättar.

 Barnbarnen håller kalas hela helgen för släkt och vänner. Stella blir fyra år och Oliver två. Stella ville egentligen bara ha en enda sak – en lekstuga. Men den hann inte blir klar till rätta dagen. Nu får hon istället se den växa fram bit för bit när pappa bygger. Dvs när han inte fixar med avloppshaveri vilket kryddade vårt besök… Morfar och jag åkte dit i fredags. Stella slängde genast sina presentböcker åt sidan. I gengäld blev Olivers present, en caterpiller, till stor glädje för båda två. Den kunde man både starta motorn på och tuta med.

- Ska vi göra ett stenparti, sa vi till varann en dag. Man får så mycket idéer när man går på Öppen Trädgård. Och nu hade vi sett att det var fullt möjligt. Nedanför farstun är det full sol och ganska torrt och ölandstoken trivs inte riktigt... Saken fick bero ett år ungefär, men plötsligt slog vi till. Det blir lite slantar över varje månad nu när vi inte röker. Pengar man kan ha roligt med. Det räckte till både skiffer och marmorkross som snart ska täcka sanden.

Hem kom vi med bilens koffert full med plantor. Och innan kvällen var slut var de planterat också. Lägger ut blider på växterna. Hoppas namnen blir rätt. Taklökar heter visst bara taklök hur olika de än är... 

Några ord om de här raringarna bara... Dem har vi hämtat ute vid landsvägskanten. Den lägre gula gråfibblan (tror jag det är) blommar nu. Samtidigt med den resliga rödfibblan som vi bara älskar. Rödfibblorna tog vi hem i somras-höstas och de svarade tacksamt på den avsevärt bättre jorden än den de hade i vägdiket. De strålar. De gula la vi märke till i år och grävde upp ett knippe sådana också. Ogräs heter de ju när de växer på fel plats. Nu har de gjort en klassresa och är högst önskvärda och kallas sällsynt vackra blommor.

Var och hälsade på vännerna utanför Mariestad för att se den nya lilla valpflickan Lycca. Italiensk vinthund möter stor ungrare på bilderna. Magyar agar – ungersk vinthund. Bedårande syn med den stora skillnaden i storlek. Hellegod. De får normalt inte leka med varann för den stora snälla Nòri vet inte hur stark hon är. Och den lilla vet nog inte hur liten hon är… Och inte lär hon bli särskilt mycket större heller... Familjen har därtill fem whippet.