Fyra dygn av psykisk terror. Fyra hela dygn med känslan av att någon trycker in en skruvmejsel bakom örat och vrider om. I ett, i ett, i ett. Utan uppehåll. Utan sömn. Så har jag haft det.

Då skriver man inte mycket i bloggen, om jag säger så… Pratar inte heller. Tankarna var det inte mycket med… Det var till att sitta still och ducka med ett stilla kvidande för varje smärtattack var tjugonde sekund. Dag och natt. Och värktabletter gick det åt… Massor. Aptiten var borta. Ett kvalfyllt lidande från början till slut. Man visste inte vart det skulle ta vägen.

Allt började som nervstickningar bakom ena örat. Små hugg som brände till. Tätare och tätare. I början hjälpte Panodil i fyra timmar, innan det var dags för nästa omgång. Försökte stå ut i någon timme extra då och då för att det inte skulle bli för mycket tabletter. Ibland tog det två timmar innan tabletterna hjälpte, och sen smärtfri i två timmar. Sen var det i full gång igen.

På tredje dygnet sökte jag läkare som undersökte grundligt och uteslöt allt ”det värsta”, vilket det nu var. Någon slags nervpåverkan var det. Enligt en teori skulle det kunna utvecklas till bältros. Enligt en annan kunde det bero på nackproblematik. Under tiden fick jag Tramadol, en morfinliknande värktablett, som förstärkning till Panodil. Innan jag fick ordning på doseringen gick ännu ett dygn. Sen hjälpte det – totalt. Äntligen fick jag vila lite!

Efter två dygns besvärsfrihet med medicinhjälp bröt en förkylning ut. Var det detta som var meningen hela tiden…??? Har aldrig hört talas om något så konstigt. Nu har jag ”bara” riklig hosta och snuva, och ’vanlig’ huvudvärk. Det klarar man lätt som en plätt.

Nu har jag varit dålig från och till sedan gallstensanfallet i julas. Nu får det väl ändå räcka.

Har nu lagt min röst på Sveriges nationalfågel. Koltrasten har haft titeln sedan en omröstning bland DN:s läsekrets 1962. En lite väl snäv krets, menar nog de flesta. Nu har Sveriges Ornitologiska Förening en stor omröstning på gång. Med fyra röstningsomgångar fram till 31 augusti. Första omgången är genomförd och nu återstår 40 arter att rösta på.

Man får ha tre favoriter i detta skede. Mina favoriter valdes bland de arter som faktiskt stannar och genomlever vår svenska vinter. Hur mycket jag än älskar svalorna, sädesärlorna, koltrasten m.fl så är de ändå "utlandssvenskar" som lämnar kylan och oss under vintern. (Bilderna är lånade från SOF-net.) 

Mina tre favoriter är korp, domherre och större hackspett. - utan inbördes ordning.

Åh, kära nån! Av inkomna kommentarer framgår att jag inte orkat titta in i bloggen på fyra dagar. Trodde jag tittat in varje dag… Så tokig skallen kan bli.

Har hämtat mig från gallstensattacken, talat med kirurgen mellan fyra ögon och slipper galloperation ”tills vidare”. Oskuret är bäst, sa han. Svårt med titthålsop efter sammanväxningar från tidigare ingrepp. Öppen kirurgi görs när det blir nödvändigt. Anses klara mig ett tag med den vidgning av gallgångarna som gjordes i julas. Skönt slippa argumentera själv för att slippa undan just nu…!

Var dagen innan på kyrkligt föredrag. Fullföljde, noterade och fotograferade. Hade sett fram mot evenemanget en månad.

Tänk att huvudet inte fattar att både kropp och hjärna är skadade… Föredraget avrundades med grupparbeten – TVÅ  stycken. Var av nyfikenhet med ’to the bitter end’. Läkarbesöket följande dag höll mig alert, men på tisdagen stöp jag bara. Utbrändheten slog till direkt. Sov i tre dagar. På värmedyna - då ryggvärk och frossa trätt in pga av cortisonnedtrappning. Är nere på en kapsel men inte sämre än att lagom promenader funkar. Och NU har jag insett att fler ”övertramp” av detta slag icke accepteras av hjärnan.

Kyrkan På Nya Vägar

Kyrkans föredrag handlade om svenska kyrkans nya inspiration som kallas På Nya Vägar. Om nya vägar att nå människorna. De gamla fungerar dåligt – kyrkor står tomma. Undersökningar visar att människor söker andlighet. Miljoner svenskar identifierar sig med ett trossamfund. 6,5 milj är medlemmar i svenska kyrkan. 1,5 milj säger sig ha starka band till kyrkan. Gudstjänstbesökarna är få. Alltså behövs nya vägar att söka upp människor på deras egna villkor.

Av diskussionen framkom att hälften av oss (40-talet deltagare) längtar efter ”delaktighet, gemenskap, samtal och möten”. 25% av oss valde ”förnyelse, liv och glädje” för sin längtan. Intressant att följa vad som blir av detta.

Tiden efter jobbig höst och vinter. Mycket har legat i träda pga trötthet och sjukdom. Inte blev det bättre efter akut gallstensanfall i julas. Lång konvalescens följde… fram tills nu, ungefär. Kämpat med aptiten och diverse efterslängar i över en månad. Nu börjar livsandar vakna lite lätt.

Vad kommer då…? Jo, långa att-göra-listor av allt som blivit eftersatt. Betar av eftersom. T.ex säkerhetskopiering i datorn från september tills nu – ett halvår. Läkarbesök i går. Ännu ett inom kort – till annan läkare. Grå starr ska opereras. Tänder implanteras. Gallan opereras. Lämnar "egen remiss" till ortopeden för inflammerad armbåge - ett nioårigt problem! Allt måste planeras – för att orka med. Somligt tänker jag freda mig från. Om det går. Energi (som jag inte har) kommer att gå åt. Så ska man försöka leva lite också, däremellan. Kommer tid - kommer råd...

Marsvinständer växer hela livet och behöver gnaga för att slitas rätt. Välbärgat hö är avgjort bäst, men våra flickor Vera och Sally gillar också barken från färska rönngrenar.

Marsvin har funnits i mitt liv genom alla år. Som flest var de sju tillsammans. Nu är de bara två. Hö är alltid grundfodret. Därtill får de morot, salladskål (för c-vitamin som marsvin inte kan bilda själva), Lottie marsvinspellets (de bästa), havre samt tillskott av gurka, tomat (ibland) och knäckebröd. Och gott om gräs på sommaren. De har mått mycket bra på den kosten. Aldrig problem med vare sig tänder eller mage.

När våra marsvin kan välja äter de en allsidig kost. Kan tänka mig att det liknar ett liv i det fria, vad maten beträffar. De äter dygnet runt med undantag för små vilopauser. Växlar mellan gurka, sallad, hö och pellets/havre. Lite här och lite där - i en enda lång måltid. Som fortsätter efter en halvtimmes vila.

En del tror att det bara är barn och ungdomar som har marsvin. Men marsvinen är så lätta att ha, så om det är någon gång när de passar som allra bäst är just när man blivit lite äldre. Och som kärt barn växlar tilltalet. "Råttorna" kallas de för det mesta. Det är lite lättare att säga.

Som om vi inte hade nog av kablar redan... Fiberanslutning minskar dem inte. Jag lovar. Men har man väl fått dit dem gäller det att gömma dem väl. Roade mig med att sätta ihop denna instruktion. Så att vi säkert skulle göra rätt. Figuren i mitten är routerns baksida där allt ska in. Och nu är allt insatt. Kontrollamporna blinkar snällt.

Husbonden var så duktig i förra veckan och ledde upp antennkabeln till övervåningen. Genom ytterväggen, utmed husfasaden fast UNDER panelbrädorna och så in genom ytterväggen igen. Det blev mindre borrande än genom taket. Och mindre sågspån och damm!

”Din fastighet är nu fiberansluten”. Orden vi längtat efter är verkliga. Idag blev det klart. Fredag den 13:e… Och visst krånglade det in i det sista. Såklart var det vi – just vi – som drabbades.

En av många inblandade parter hade under resans gång slarvat med svetsningen. Killarna som skulle göra driftsättningen fick problem. ”Ljuset gick inte fram” hette det. Vi såg hur bilar kom och for, vi såg hur de mätte och mätte i skåpen vid vägarna. Ett tag trodde vi att allt skulle dröja till måndag. Slutligen kom killen med sina verktygsväskor. Parkerade sig i vrån under marsvinen och jobbade på. Och just kl 16 fick Lilla Huset sin fiber. Halleluja.

Men vi svävar inte på moln. Väntan har gjort oss luttrade. Man räknar liksom med strul. Kanske är det väntan i sig som varit värst. Ingen skugga över någon inblandad. Det har varit ett jätteprojekt. Många har stått på kö och väntat lika ivrigt som vi. Och någon måste ju bli sist…

Vi räknar också med viss inkörning. TV-kanaler ska testas, och IP-telefonin anslutas och gamla Telia sägas upp. 6 mars skiftar vi operatör. Mycket att stå i nu…

Driftsatt är också akvariet. En längre tids obalans i akvariet har gjort livet surt. Växter dog. Alger överallt…  Slamsugning i täta intervall. Fiskarna fick nytt liv när ny pump installerades. Så aktiva har de sällan setts. Framtidstro. Nya växter och femtio neontetror gjorde susen. Akvariet är åter en fröjd att titta på.

Gula kängorna passar! Egendomligt… Hammartå och artrostå på ’storfoten’ satte stopp för vidare eskapader. Sorg och förstämning i flera år. Dyra skor (MBT) som inte kunde användas. Efter sju år funkar det! Nu satt den som gjuten på största foten – utan kläm. På ’lillfoten’ glappade kängan betänkligt. Efter trixande med inlägg, sulor och extra sockar fick jag till det! Kängorna går som klockor…

Promenerar igen. Kängorna har testats positivt på både fyra och sex kilometer. Den långa konvalescensen efter gallstensanfallet har äntligen nått vägs ände. Aptiten och energin är tillbaka, men räcker inte fram emot kvällen – tiden när jag brukar blogga. Alltså har det varit tomt här en tid.

På fiberfronten intet nytt. Någon jobbade med fiberskåpen vid vägen igår och ”skarvade fibern". Hette det. Ännu en etapp i femstegsraketen, innan vi kan flyga. IP-telefoni är beställd från Affinity. ”ATA-boxen” har kommit.

Vi har bytt telefon igen! Bara ett år sen sist. Vi hittade en modell som kan blockera samtal från vissa nummer. Nödvändigt idag med bedrägerisamtal från konstiga nummer. NIX-Telefon har i dagarna skärpt reglerna, men det dröjer väl innan resultat nås.

Blockeringen är redan prövad. ”Agent 007” ringde igen. Alltså detta udda nummer: 0079569. Hur konstiga nummer får man skaffa idag! Numret blockerades – ingen signal! Heja, heja!