Fågelperspektiv

Senaste inläggen

Av Margus - 4 september 2015 21:49

 

Uddevallaresan började här.

Jag kallar den ibland för Klippvägen. Kustvägen. Eller Södra Infarten. På ett äldre vykort stod det Kustlandsvägen. Men den heter Göteborgsvägen. Vägen mot Göteborg, alltså. Och är därför den infart till Uddevalla jag lärde känna först. Den vackraste stadsinfart som finns. Den ingick förstås i minnesresan häromveckan.

       

Mest kom vi med tåg för att hälsa på mormor. Familjen hade ingen bil. Men när vi kom med någon av morbröderna i bil så blev det denna vägen. Den har för alltid gjort djupt intryck på mig. Skönt att den är kvar. Uddevalla tycks vara en stad som tar vara på sina pärlor. Vägen byggdes 1908 – med statsbidrag, förtäljer en inhuggen tavla i berget. Tydligen var det sällsynt med statsbidrag.

       

Utsikten där har alltid varit vacker. Förr i världen fanns inte Uddevallabron över Sunningen, men den förstör inte alls utsikten. Tvärtom. Strax nedanför vägen ligger Gustafsbergsbadet. Där vid Lindesnäs börjar Uddevallas nya Strandpromenad, klar 2006. En 9,3 km gång- och cykelväg genom hela staden som 2009 utsågs till Sveriges Vackraste Väg av Vägverket. Den tilldelades Vackra Vägars Pris. Spektakulär fastsättning i berget just här.

ANNONS
Av Margus - 1 september 2015 23:50

 

Det märkligaste med hela Uddevallaresan var nog Tureborg - lekplatsen som aldrig försvann. Trots den mäktiga Bäveån och besöket på I 17, Kungliga Bohusläns Regemente, där pappa gjorde lumpen - och indirekt är skäl till jag alls existerar - så tog Tureborg priset.

     

Hela mitt liv har jag undrat vad Tureborg var. Bilder i familjealbumet visar mamma och pappa där uppe 1948, året innan jag föddes. Och från mormors väg pekar en skylt med namnet Tureborg ut ur stan. Dit ska jag någon gång, har jag tänkt varje gång. Inte så att det var hemligt, men som liten har man många tankar och infall som ska verkställas så frågan blev väl aldrig utredd. Det är den nu - när borgen nästan är borta. Att den brann när jag bara var ett år kunde jag ändå inte gjort något åt.

       

       

Ture Malmgren (1851-1922) som grundade tidningen Bohuslänningen är upphovsman till borgen Tureborg. En plats för drömmar om medeltiden. Bygget påbörjades 1899 på det 106 m höga berget och pågick till 1912 men blev aldrig helt klart. Efter Malmgrens död 1922 fick borgen förfalla. Den härjades 1950 av en förödande eldsvåda. Förr var det en festplats för societeten, sedan var det lekplats för flera generationer uddevallabor. Slutligen har den vandaliserats genom åren.

       

Sommarens utställning på Bohusläns Museum visar historiska spår och visioner för framtiden. Den är producerad av Sällskapet Tureborgen som också nyligen röjt omgivningarna från sly så att platsen åter blivit tillgänglig för allmänheten. Vi är dem evigt tacksamma för detta, annars hade jag aldrig kunnat ta några egna bilder av Tureborgsruinerna.      

Sällskapet har startat en blogg där man visar många historiska bilder och fakta. Sällskapet har också en facebookgrupp och där har jag förstås gått med. På Digitalt Museum här på nätet ligger massor av bilder på gamla Tureborgs storhetstid samt den förödande branden.
Äntligen har jag egna bilder - i både kamera och huvud.

ANNONS
Av Margus - 31 augusti 2015 23:34

 

Bilderna från minnesresan till Uddevalla blev många. I väntan på dem får bloggen nöja sig med dessa bilder som togs under dagen. Vi hann knappt mer än starta i morgonsolen innan vi stötte på tre ärttröskor som skulle ut på uppdrag. Ärter är snart det enda som står kvar på åkrarna nu.

     

En söt liten gräshoppa – trodde jag - vid Skeppsvikens badplats. Den ska nog istället kallas ekvårtbitare enligt Naturhistoriska riksmuseet   . Söt ialla fall med sina 11-16 mm, hävdar jag. Jag som trodde att alla vårtbitare var stora.


Den vackra larven 
höll vi sånär på att klämma ihjäl vid klättringen till bättre utsikt. I branten måste vi ta hjälp av växterna – och där satt den här monsterlarven på 6 cm. Ursöt om man frågar mig. Brunsprötad skymningssvärmare, ska det visst vara enligt Wikipedia. 

https://sv.wikipedia.org/wiki/Brunspr%C3%B6tad_skymningssv%C3%A4rmare

Av Margus - 30 augusti 2015 22:17

 

Minnesresan till Uddevalla blev äntligen av. Inte visste vi att staden just då skulle ha ett spektakel. Hade tänkt ta en alldeles egen bild på torgstatyn med kung Karl X Gustav, men det gick inte... Just denna dag hade man rest en byggställning mot statyn där barnen fick klappa ”hästen”. Tills nästa tillfälle ges duger familjebilden från 1946 gott. Mamma Elsa och syster Guye poserar så fint.

            

         

”Torgfolk och tidstrappor” kallades jippot där man bl.a invigde en ny trappa ned mot vattnet. Hela muren mot Bäveåns framfart har renoverats pga rasrisk. Mitt i hjärtat av Uddevalla - Hasselbacken. Hit till parkområdet nedanför kyrkan har folk i generationer gått för att mata änder och svanar. Det finns en bild på mig där som tvååring. Nu har vi en bild på mig vid samma ställe 64 år senare. Uddevalla har kommit att betyda en del för mig. Följde som liten med till mormor och träffade släkten varje sommar under hela barndomen. Många minnen fastnade. 

     

Det blev många bilder som ska läggas ut i bloggen efterhand. Intressant med minnesresor som ger egna upplevelser av platser man annars bara minns fragmentariskt. Just nu är jag t.ex djupt imponerad av den mäktiga Bäveån - Uddevallas blodomlopp. Den svämmar visst över då och då. Just nu var det lågvatten. Staden har inte mindre än sex kraftstationer längs Bäveån. Nog vill jag se den när den brusar som värst också.

Uddevalla är Nordens Venedig! Det finns visst en annan svensk stad som gör anspråk på den metaforen men det brydde sig Carl von Linne´ inte om ("vi tyckte oss kommit i sjelfwa Venedig"). Och ingen annan på Västkusten heller…

Av Margus - 26 augusti 2015 22:28


     

Nä, nu.... tror jag allt att jag måste släktforska lite. Trots allt.

Detta återfanns i pappas album som jag sparat i garderoben fram tills nu. Orsak till djupdykningen var sökandet efter en liten, liten saknad bild från barndomen. Slutresultat två dagar efteråt är:

1) färre album knökade med de värdefullaste bilderna,

2) två sopkassar slängda bilder, dubbletter, dåliga kort och ointressanta omgivningar.

       

Riktiga höjdare var de här bilderna på släktingar, varav flertalet namngivna. Den bestämde mannen på bilden ovan är Herder Björk, son till familjens ostindiefarare min farfars farmorsfar Anders Björk (1798-1868), kofferdisjöman. 

Herder o hans bror Anton flyttade till USA 1867.

Albert Emanuel Björk, fotad vid såväl 16 som 23 år i Chicago, var kusin till min farfar, liksom Hero Björk fotad i Chicago samt Hilda och Nellie Birch (Björk) fotade i Ohio.

Det blir nog knepigt att släktforska i USA, men man kan ju få bekräftat vilka som emigrerade i alla fall. Det här var ett riktigt fynd. Tillvaratagna och sparade av pappas faster Sigrid.

Den saknade bilden som var upphov till både rensningen och dessa fynd återfanns dock aldrig. Den dyker väl upp i annat sammanhang :-) 

Av Margus - 22 augusti 2015 22:17

 

Som jag har längtat... och undrat... 

Men nu är dom här. Alla humlorna, fjärilarna, syrsorna. Och trollsländorna vid dammen. En och annan groda har också setts. Augustivärmen lägger sig som en filt omkring oss. Och vips kläcks det i en rasande fart. Har knappt sett en enda humla på hela sommaren, inga fjärilar heller. Eller flugor, för den delen. Nu exploderar allt. Halleluja.

Först kom de helsvarta humlorna. Sen de med vit rumpa. Därefter de med gula och bruna partier och nu ses de allihop. Nu är det fjärilar och sländor överallt i vägen. Man kolliderar med dem på farstutrappen, eller när man cyklar, promenerar... ooops, ursäkta. Är så glad åt återseendet att jag hejdar mig och bromsar för att inte slå ihop med dem, trampa på dem av misstag eller vifta till dem. Fjärilarnas skira vingar tål inte vad som helst. Och jag går så gärna omvägar för att släppa fram dem. För nu har de bråttom. Nu ska allt göras som inte blivit gjort på hela sommaren. 

Vi cyklade två mil idag och överallt fanns det fjärilar ivägen. Det var riktigt härligt. Precis som det ska vara. Hoppas september blir dem nådig. 

Av Margus - 20 augusti 2015 23:04

 

Härligt reportage i Skaraborgsradion. Bästa skörden sedan 1990 är på gång. Och var ska radion vara om inte mitt i händelsernas centrum - ute i verkligheten. På Västgötaslätta'. Idag sände radion alltså direkt inifrån hytten på en tröska mitt i arbetet. Lokalradion när den är som bäst...

En glad bonde redogjorde för tröskningens detaljer. Han vågade inte ta ut för mycket i förskott, men gladde sig åt den fina skörden han jobbade med. Alla värden var av bästa 'kvarnkvalitet' som han sa.

Nu hoppas vi det bästa för landets bönder, att vädret håller och att skörden blir lika fin som den hittills visat tecken på. Att det går bra för våra lantbrukare är av största vikt för oss alla. 

Av Margus - 17 augusti 2015 21:42

 

Kornet på åkern långt ifrån klar för skörd, men så vacker med silkesstrån vajande i vinden.

HEJ, OCH VÄLKOMMEN !

      

  Visa presentation

KLICKA PÅ BILDERNA FÖR ATT GÖRA DEM STÖRRE

Här kan du se mina videoklipp

 Välkommen in till hemsidan

Avdelningar i bloggen

Så var det då... denna dag

Sök i bloggen

ARKIV från start 14 mars 2007

   

     

Ti On To Fr
  1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2015
>>>

   Underbar video från YouTube

  

Bra historiebok på internet

 

Mina länkar

      

Följ bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se