Sköna september nyttjas väl. Flera skogspromenader i veckan. Vi letar upp våra gamla hundstigar, återser den gamla trappen vid Lerbäcken, viltdammarna – vackrare än nånsin - och stöter på vildsvinsspår… tur vi inte har hund nu.

Dikanders damm i Kyrkås var nyanlagd för 20 år sen. Grävning pågick och vassen stod hög. Slyet försvårade traskandet. Nu är det lättvandrat, dammen är ren, området välskött. Därtill fann vi en helt nygjord väg inne i skogen vid ”Göstas ås” och ”skolvägsåsen”. Lång och bred inför kommande avverkning. Och den mossbelupna trappen stod kvar vid Lerbäckens gamla boställe, faktiskt bebott till 1950-talet då huset revs. Ser väldigt gammal ut för att vara så nyss.

Trestena Rör var ännu ett mål. Ett ”treriksröse” mellan socknarna Fåglum, Kyrkås och Essunga där tre stengärdsgårdar möts i en punkt - nu tämligen överväxt. Lunnabos damm har nu en högt bevuxen ö i mitten där kanadagässen brukar häcka. Den var bara lite gräsbevuxen för tio år sen. Viltdammarna har verkligen gynnat det vilda i omgivningen. Bifogar en bild från 2002 där hundarna sitter på samma sten vid dammen. Ön syns då inte till alls.

Gps-en i Google Maps används flitigt. Det är ingen lots som hojtar vart man ska gå, utan en liten blå prick som visar var man befinner sig. Mobilen åker upp när vi vill kolla en stig eller hur långt det är kvar till den där åkern. Där ser vi oss som en rörlig blå prick. Bara att leta upp stigen, eller se att vi redan gått halvvägs t.ex Vansinnigt bra.     

Sen har jag hittat en fantastisk sajt HÄR som talar om höjden på vilken plats som helst i landet. Google Maps det också. Man klickar bara rakt på platsen man är nyfiken på. Upp kommer besked i meter över havet – med tretton (!) decimaler! Otroligt.

Våra sladdbarn i fågelhuset gör framsteg. Efter en vecka på golvet sitter de nu på pinne, på repet eller var de har lust. De flyger vart de vill och väntar otåligt på mat varje morgon. Skyndar mig ställa ner mjukfodret där de frossar fritt bland gröna ärter, kokt ägg, morötter och gurka. Det är ju såå roligt att kunna äta själva!

Ärter är populärast. Lätt att plocka i sig, inget som behöver skalas först. Så roligt att se. En av dem sågs dessutom mota bort en sebrafink från fatet. Och risfågelungarna som kommer fram samtidigt är så snälla och överseende.

Mamma och pappa matar ännu med fröer. Klart de behöver lite grovfoder också, inte bara grönt. Innan man vet ordet av flyger de väl ut i utevoljären också och snart sitter de i fröskålen och kämpar med skalandet. Mycket teknik med skalandet, man förstår att föräldrarna hjälper till ännu ett tag.

Den som inte följt ungarna hela tiden i bloggen kan läsa HÄR om hur de föll ur boet och kunde räddas. Och HÄR om den stora lyckan när de klev ur boet, tre dagar för tidigt. Vi är så jättelyckliga över att allt gick bra.

Valvakan blev både lång och svår. Tur att denna Våndans Afton delades med vänner. Vi hade i alla fall kul medan vi väntade. Urlakad så här dagen efter. Trots sovmorgon gick söndagskänslan aldrig ur kroppen denna måndag.

Regeringsskifte, bra! Men till vad? Reinfeldt avgick som statsminister, han slutar som M-ledare! Nu ska han väl inte längre kunna tillfoga sjuka och svaga mer smärta och elände. Bra!

M tappade var fjärde väljare! Historiskt - för att använda alliansens eget slitna begrepp för alla illdåd som genomförts. Signifikant nog blev även fallet ”historiskt”. Men… pusta ut kan vi inte.

Vänstersidan vann, liksom… över alliansen - men ändå inte. SD står i vägen för att påbörja nödvändig reparation av en söndertrasad välfärd.  Åtta partier i riksdagen… vad kan man förvänta sig… Milde tid, vilken röra!

Och frågan är om Sverige längre själv råder över invandringen? Det tycks som om invandring och flyktingmottagning alltmer bestäms från EU och FN. Vad ska vi då med SD till?

Vad ska vi med åtta partier i riksdagen till? Fi stal röster från V utan att komma in – bortkastat. Och stackars Löfven, som jag önskat en bättre start. Han fick ihop 31 % i ett litet land med åtta partier. En bedrift i sig!

Vi väljare har gjort vårt. Vi har röstat. Vi kan inte längre påverka regeringsbildandet. Bara luta oss tillbaka, avvakta olika turer, lyssna på experters analyser, begrunda faktum och bereda oss på eventuellt nyval.  

Roger Bergkvist från Västerås fick sina "haiko"dikter om kor publicerade i tidningen Land i somras. Jag föll direkt, och fann flera favoriter:  

Numera njutes svampen bäst på plats i sin naturliga miljö. Ett test för mobilkameran. Samtliga bilder är tagna med HTC One och blev riktigt hyggliga.

Svamp är egentligen rena skönhetsupplevelsen. För ögat, alltså. Äter inte svamp sedan jag fick crohns sjukdom. Bitarna kan inte passera. En gång var jag bra på att plocka svamp och kunna namnen. Sen har många av dem förvunnit i glömskans korridorer. Men vad gör det. Många av de vackraste är ändå oätliga. Flugsvamp t.ex

Ord äro överflödiga. Och... jo, tröskor kan ha gps under skördearbetet. Vet jag nu.

Hurra - vi har hittat getter i närheten! Lantras! Bara någon mil genom skogen finns Skattegårdens Lantost i Magra med 60 getter, 20 killingar och två bockar. Såå söta Tack vare helgens konstrunda i Anten kom vi dit och sen var man fast – hos getterna. Trevligt ställe. Provsmakade och köpte Vallarost och BlåGet (grönmögel). Kalasgoda. Ska också testa getkött vid höstens slakt.

Besökte Gräfsnäs Slottruin vid sjön Anten i går. Konstutställning bland murarna i slottets fantasieggande miljö. Gräfsnäs var på sin tid ett av de större slotten i Västergötland. Stod klart 1571 och har haft en lång rad ägare genom åren. Vid ombyggnationer sent 1700-tal återfanns ett tillslutet källarvalv med människoben, ett mansskelett inuti en rustning i en hemlig nisch o ett kvinnoskelett inmurat i de tjocka murarna. Huhuhu....

Gräfsnäs har brunnit tre gånger 1634, 1734 och 1834 (märkligt med årtalen där..). 1814 var slottet ett av de praktfullaste i Västergötland, två våningar, två torn och 50 rum., omgivet av en engelsk park. Ägs nu av Alingsås kommun och har räddats från ytterligare förfall.

Avslutade med vildsvinsfilé på Sollebrunns Gästgifveri – mycket gott.