Trippar på lätta fötter efter fotvården. Husbonden vevar inte lika lätt med sin axel - trots besök hos sjukgymnasten. Impingementsyndrom i tuberculum majus - lyder den diagnosen. Inget kul.

Sigrid var nu ensam hemma för allra första gången i sitt tolvåriga liv. Vi mådde inte bra av detta. Hon är rysligt dämpad och mycket medveten om att Ulrik fattas i Lilla Huset. Hon letar inte ens - hon VET...

Räknade in kanarieäggen i morse - hupp... 18 stycken redan. Friskt vågat, hälften vunnet. Risfåglarna däremot, de smyger med bobyggandet där dock avslöjande strån sticker ut ur holköppningarna. Vi får smyga tillbaka för att se vem som bygger var ;-)

En liten historia ur Fotvårdens tidning:

Det var audition för ett nytt underhållningsprogram och tv-producenten frågade de sökande vad de kunde för något.

- Jag kan härma fåglar, sa en man.

- Jaha (fnys), fågelimitatörer går det tio på dussinet, blev svaret.

- Okej, då får väl jag tacka för mig, sa mannen och flög ut genom fönstret.

En historia till, denna ur levande livet... dvs. när lantisen (jag) skulle pröva ny kaffeautomat på Byns Vårdcentral. Växlar en tjuga till femmor. Stoppar i myntet, gör mina val 'extra socker' och 'cappuccino' och... stirrar storögt när drycken rinner rakt ner i spillavloppet! Jäklar... ingen mugg (fnissanfall).

På't igen... Nytt mynt, muggen på plats, omval och... stirrar ännu mer storögt när drycken rinner ömsom i, ömsom utanför muggen. Ställd på FEL nivå...! Lyckades ändå flytta den under gång och fånga upp en del, men smaken blev fel.

Fnissade och muttrade för mig själv, men eftersom lunchrestaurangen bakom ryggen på mig var full med gäster avbröts vidare övningar just då. Tömde muggen på 'muggen'.

Skam den som... Brottslingen återvände sen (efter fotvården) till platsen för att göra allt rätt. Lyckades - men smaken fortfarande fel. Sockret slut. Desperat snoddes då socker i serveringen, försvanns ut för att dricka 'takeaway' på väg till bilen. Men sockret löstes dåligt upp varpå en pinne förstulet bröts ur häcken att röra med.

Det flyter inte alltid på, om man säger så. Tur att vi är lättroade på landet.

 

Väninnan

9 februari 2011 10:20

SOM jag putsar silverskedar när ni ska hit till oss på en enkel fika. Nu är det slut med det. Räcker med att bryta en pinne ur spiréahäcken som växer här utanför. Du får inte berätta sån’t här för mig. Jag skrattar mig fördärvad. Tack för det!

Margus

9 februari 2011 10:45

Förnöjsamhet är en dygd, vet du...;-)

 

Marianne

9 februari 2011 12:48

Låter skönt med ett besök hos fotvården. Funderar själv på att boka in mig då jag känner att vigheten börjat försvinna. Och fötterna måste vara i trim om man ska gå på dem. Spännande med nya häckningar. ha det gott

http://www.ekoxenskennel.se

Margus

9 februari 2011 16:50

Det ska du absolut göra. Fötterna är viktiga, och de sitter ju så förbaskat långt bort från händerna.

 

Ruth

9 februari 2011 15:03

Skrattade gôtt när jag läste om kaffeautomaten och frua hahaha, är man inte världsvan med alla finnesser så är det bannemig inte så enkelt, du har gett mig dagens skratt.
Kram

http://bernamis.bloggplatsen.se

Margus

9 februari 2011 16:47

Alltid roligt när man kan glädja andra;-) Det bjuder jag på.

 

Elisabeth

9 februari 2011 17:33

Ja den var rolig, är inte så slängd heller på såna saker så jag är alltid glad det står någon för som jag kan härma!!!

http://belara.bloggplatsen.se

Margus

9 februari 2011 22:15

Ja, övning ger färdighet, sägs det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...