”Glimtarna” har kommit. En av de lokala hembygdsskrifter som ges ut här på bôggda. Livfullt och lärorikt sprids kunskap om gångna tiders liv och leverne, ofta kryddat med lustiga anekdoter om starka profiler från förr. Inte alltid män, inte heller nödvändigt ledare.

Här berättas nu om ’hemsystrarna’ som 1950-talets hemtjänst kallades. Heldagsarbete i hemmen med både städning, matlagning och bakning av både matbröd och vetebröd. Ja allt som t.ex en sjubarnsfamilj kunde behöva hjälp med. Inte sällan två dagar i rad. Det hände även att hemsystern ryckte in med att lasta av ett hölass eller gjorde ett handtag i morotslandet om tiden gick långsamt. Andra hjälpbehövande kategorier var äldre och sjuka, där olika sjukdomar styrde hur mycket tid som behövdes. 

Det fanns utbildning till hemvårdarinna eller kurs för hemsystrar på ett–två år, men många fick jobb ändå, en hemmafru var ju väl bekant med alla sysslor i ett hem. Familjehjälpsnämnden beslutade om hur många dagar var och en hade behov av, och en hemsyster med heltidsarbete skulle erbjudas arbete varje dag. Ortens arbetsförmedlare pusslade ihop schemat vilket idag sköts av hemtjänsten. Några timmar här, några där men ofta hela dagar i vissa familjer.

Hemsystrarna fick cykla eller åka moped långa sträckor, annat färdmedel fanns inte. Både till och från jobbet, dessutom mellan de hem som skulle besökas. I ur och skur. Snöblask, iskyla, storm och allt man kan tänka sig. Motion fick man på köpet så att säga. Rejäla fruntimmer som inte backade för något. Samhällets stöttepelare.

På vår lilla ort sköttes arbetsförmedlingen av en enda person, ’polisens’ Anna, med kontor vid ett bord hemma i köket. Informationsblad för arbetssökande fanns på en symaskin i trappuppgången. En dag i veckan kom många som ”stämplade”. Viss arbetslöshet fanns, trots många fabriker som behövde folk.

Arbetsförmedlaren skulle alltid vara tillgänglig på kontorstid. Om hon behövde handla, göra bank- eller tandläkarbesök måste någon, kanske grannfrun, passa telefonen i hennes ställe.

Detta är ett sammandrag av tre längre artiklar skrivna av G Hagström i ”Glimtar från Essunga”.

Lilla Huset har genom åren köpt alla 19 årgångarna. Samma med en liknande skrift om tätorten, 25 årgångar. Är mycket tacksam för och djupt imponerad av den lust och energi som driver alla dessa eldsjälar att sprida glädje och kunskap på detta trevliga sätt. Ovärderligt!

”Här är polisen som mitt i gatan står.

Han visar hur man kör,

han visar hur man går.

Ibland blir det stopp… ”

Visst klev polisen ut i gatan från ingenstans. Mitt i Byns city. Och visade in mig på närmaste tvärgata, dagarna efter jul. Tänk så bra man kan må ibland! En underbart härlig känsla spreds i kroppen, förvissad om att inget var i olag. Att hastigheten hölls. Att bilen är hel. Att inte ens den minsta lilla lättöl inmundigats. Bältet är på och körkortet finns med… Fridsamt och harmoniskt blinkade jag och svängde lugnt in på anvisad plats - utan minsta hjärtklappning. Tryggare kan ingen vara.

Det var blåsdags. Och körkortsvisning. Lite meckigt att få upp kortet bara. Polisen nickade och log igenkännande när jag halvlåg bakom ratten för att fiska upp plånboken ur byxfickan och sen lirka kortet ur världens minimalaste plånbok. Okulärkontroll av detta med orden ”och nykter var hon också”… Hehehe, tänkte jag nöjt - det visste jag väl – medan han på sitt bästa humör skojade ”och julspriten har gått ur kroppen”.

– Jag dricker nästan aldrig sprit, log jag tillbaka. Startade och seglade nöjt vidare till Vårdcentralen. Tu tu tu tu tu tu tu tu tu tu...

Den go’a känslan som bara en oskyldig kan ha satt i resten av dagen.

Morbus Crohn är i olag, blodtrycket är i olag (marginellt men ändå…) och därtill medicineringen. Åtgärder pågår och tröttheten är massiv i detta kolmörker. Men dagarna är en aning längre. Även om inte solen förmår tränga igenom alla molntäcken som sveper över oss. Och som jag vilat i Morfei armar…

Gissa om det då var svårt att samla sig till den nödvändiga säkerhetskopieringen av bilder, filmer och dokument. Ända från augusti. Inklusive ett barndop! Bördan av 'måsten' vägde tungt och ju mer tiden led desto tyngre blev det när mer material samlats. Håhå jaja… huv’et måste ju vara med vid dessa tillfällen.

I kväll blev det gjort! Två och en halv timme tog det. Ett steg framåt. First things first... Kanske blir det nu lättare att gripa sig an resten av listan medan blodtryck och Crohn stabiliseras. I morgon kanske man är lite lättare till mods. Våra dagliga promenader med frisk luft är aldrig fel och skallen känns lätt genomblåst. Men ingen strimma ljus. Solen var riktigt på gång idag, men… inte nu heller.

Däremot skönjes viss ljusning på fotfronten. Nygamla MBT-kängor provgicks med framgång! Inköptes för sex (!) år sen  men kunde inte användas pga. av ett par krångliga tår (en artros och en hammartå) hehe…  Kängorna provades nyss och klämde inte som vid inköpet. Modellen är avsedd för sumpväder, vad kunde då bli bättre. Det gick faktiskt bra. Frågar inte varför. Tar bara tacksamt emot. Ibland ses små strimmor av hopp. 

Har det nånsin regnat så mycket som denna julen?

Vattenmassorna vräker sig fram i ett mäktigt evighetslångt dån

som dövar varje tanke när man står intill.

Det pågår och pågår, utan slut

naturkrafterna i full frihet.

Krossar allt i sin väg

river med sig gammalt och dött.

Inte som en tsunami, tack och lov, men ändå…

här följer vattnet gamla kända flodfåror.

Vatten som pressats ut ur åkrarnas inre,

dränerats genom grusåsar,

ringlat sig fram i bäckar och diken,

och sen kastar sig i kaskader under sin långa resa mot Vänern, vårt stora innanhav.

När det äntligen slutade regna tog vi bilen för att se effekterna i Nossans alla forsar.

Lite som 'Broarna i Madison County'.

Vid Krokstorp med kvarn och såg. Vid Bredöl. Och sist stora Baljeforsen.

Litet experiment med lillkameran.

Av julen påkallat ärende till La Stada. Överlämnade fåtal klappar till barnbarnen. Tyvärr hade Mor i Huset rejäl förkylning som vi inte var så trakterade av. Det blev utbyte i dörren, typ. ”Varsågod” och ”tack så mycket”… lilla Stella snattrar hela dagarna nu och gör sig riktigt förstådd. Längtar efter moderns återhämtning så att vi snart ses ”på riktigt”. Bättre efter julhetsen, menar jag.

För övrigt fullföljdes två ärenden på stan. Regn och snålblåst och hur mycket bilar som helst, men enormt flyt vid P-platserna. Trots bilköer körde vi rakt in på platser intill entrén ungefär. Inte ofta man har sån tur.

Skulle bara in och köpa brödkorg i tyg. Illa valt tillfälle egentligen, men kul ändå att hamna i julstressen UTAN egen stress. Maxi hade dygnetruntöppet denna helg! Herreguud vad stort det är…!!

Vi lantisar skred igenom varuhuset med tindrande ögon mitt i julhandeln. Liksom inte vana vid utbudet. Fascineras varje gång av deras enorma bageri med färdigt bröd i alla former. Och tårtor i långa rader – färska. Hur stor omsättning kan de ha, tro?

Mina ögon tindrade extra mycket hos de stora krokodilerna som liksom hoppade rakt upp i famnen. Mina armar omslöt strax en av dem. ”Ta mig med”, vädjade blickarna. ”Var ska du ha den?” frågade Husbonden och jag fick nästan tillstå att det skulle bli svårt - med liten krokodiltår i ögat;-) Fick nöja mig med foto. Ringlande boaormar i högen intill hängde snart om min hals. ”Man kunde ha den runt nackstöden i soffan”, tänkte jag högt när vi drog vidare...

Ett överflöd av fina mjukisar nu. När vi var små fanns bara enstaka exemplar och man fick vara glad om man hann först. Disneydjuren som hängde i nästa avdelning kunde dock inte mäta sig med min gamla Bambi. Den var outstanding i jämförelse. Enstaka ex - men kvalitet!

- Håhå jaja… stilla flyter Don. Sa jag vid dagens årliga besök hos tarmdoktorn. Passagen sker sakta. Inga tecken på skov, inte ont, inga häftiga diarréer. Ingenting. Bara ett stilla flöde som gör mig långvarigt mätt. Övermätt.

Nu gäller små och täta födointag. Knappast måltider längre. Plocka i sig vid behov och lägenhet, låta bli dessemellan. Ibland passar det ena, ibland det andra. Vid tillfälliga ”övertramp” väntar många timmar med vila och stillestånd. Fullt upp alltså;-) Sen ska man tänka på fluorsköljning och tandborstning dessemellan… här fuskas en del med detta. När ska man annars leva?

Igår var det strejk. Tarmen vägrade. Mätt hela dagen. Vågade inte äta. Drack desto mer. Morotsjuice, cappuccino, lingondricka, cappuccino… Idag full cirkus. Bättre att det händer saker än att det står still, som jag säger;-)

Veckans provtagning visade några värden sänkta, andra förhöjda. Doser justerades, prognos ventilerades. Årlig coloskopi väntar om hörnet. Håhå jaja… Så håller det på.

Men… så snyggt vi fått på ”min” avdelning. ”Mitt” anrika gamla sjukhus bygger successivt om. Helrenoveringen för 22 milj kr har gått in i andra stora etappen. Mag- o tarm hade flyttat in i nyrenoverade gamla kirurg-ettan där jag opererades första gången för sexton år sen. Inget är sig likt. Och endoskopin (’ändoskopin’) har flyttat från källaren upp till finrummet. Lyxigt. Ser nästan fram mot ny coloskopi där;-)

Nybyggda akuten och ambulanshallen ska också bli intressant att pröva nån gång. Ser riktigt inbjudande ut;-) Och nu revs gamla akuten inför våra ögon. Var tvungen att fota det gamla ambulansintaget som låg i ruiner.

Lukas, vår lille nymfpojke som blev kvar hos oss efter sommarens leverans har blivit stor och välväxt och sjungit långa serenader. Vi räknade nästan med att han skulle bli kvar här, och gjorde inga ansträngningar för att sälja. Plötsligt kom en förfrågan via hemsidan från en som behövde en lutinohane till sin nyköpta hona, Linnea. Och vips… efter några mail med foton och uppgifter var saken klar. Idag flyttade han till Rävlanda. Vi är övertygade om att han får ett gott liv på det nya stället. Så fick även Lukas lämna hemmaflocken och komma ut i världen. God jul och Gott Nytt År önskar vi honom på färden!

Vida färder kommer nu Väninnans make att företa… via Google Maps. Gnistan tändes vid ett besök här när vi demonstrerade hur lätt det var. Vi var där igår på kaffe och såg till att de kom igång med funktionen och vips… tändes glöden på nytt. Vi hade knappt sagt adjö innan de kastade sig på datorn båda två för att pröva efterlängtade resmål. Så himla kul :-)

På hemvägen togs en omväg bara för att beundra Byns mest spektakulära juleträd, en upplyst björk utanför elföreninga’. Något som alla vill se nu i vintermörkret. Den har varit tradition i ett par-tre år nu, och för den som ständigt drabbas av slocknande ljusslingor växer avundsjukan för varje år. En som vet…

Helgen bjöd på Julstuga i Stationshuset. Det är tradition att titta in där för att köpa senaste bildhäftet och erlägga medlemsavgift till Hembygdsföreningen. Utöver proffsig utställning med examensklänningar och slöjdalster från 60-talet var där packat med folk och hemtrevligt med kaffegäster i museets alla skrymslen och vrår. Många att mingla med. Måste bara lägga ut bild på förklädet och sypåsen från mellanstadiet (dem gjorde vi alla då - i samma tyg fast olika färger). När vi väl fick sittplats blev vi kvar längre än tänkt. Hungern trängde sig på så illa att vi måste beställa in fler våfflor…

Årets tävling i pepparkaksbygge ska avgöras. Vårt kreativa Folkbibliotek håller i trådarna. Efter besök hos frissan idag stegade jag in för att fota alstren och avlägga röst. Alltid lika roligt att beundra skaparkraften i att t.ex knåpa ihop bil och husvagn i pepparkaksmoduler. Eller för den delen en bastant kyrka modell större, ett dockhus med RÅTTOR på vinden, lika stora som sängarna (!) eller en uggla. Detta var mina favoriter. Vilken jag röstade på? Vaddå, vi har väl valhemlighet i landet ;-)   

För övrigt…
så har beställd bok kommit. Reinfeldteffekten av Aron Etzler. Med undertiteln ”Hur nya Moderaterna tog makten i Sverige och skakade Socialdemokraterna i grunden”. Tänkte försöka bli lite klokare på detta oerhörda som hänt i vårt land. Något jag instinktivt befarade så till den grad att jag blev utbränd (på allvar) när alliansen vann valet 2006, men aldrig trodde kunde hända – åtminstone inte så fort och så grundligt. Klick på bilden ger länk till info.

Mycket gott har sagts om Aron Etzler och boken:

“Reinfeldteffekten är den typ av bok om politik som vi har saknat i Sverige: politisk analys skriven för vanligt folk och med tydlig politisk avsändare.” Katrine Kielos, Aftonbladet.

“Etzler förklarar varför stora delar av Moderaternas kontroversiella politik har kunnat genomföras utan protester.” Ulrika Kärnborg, Dagens Arena.

“Bästa analysen av Moderaterna som jag läst.” Bloggat av Irene Wennemo, tidigare utredningschef på LO.

“Etzler gör den analys som socialdemokratins ledning själv borde klara av att göra.” Göran Greider, Dala-Demokraten.