En titt på dagens Power Meet i Byn. Inte meningen egentligen, men… varför inte. Lite mingel, en glass, något att titta på och passa på att handla mat. Gamla amerikanare fyllde gatorna glidande på väg till ’Meetet’, för det mesta tyst men med bara ett litet tryck på gaspedalen… WROOOM! Faktum är att jag höll för öronen när MC-folket drog järnet mellan husen (ljudkänslig).

Hundratals tunga tjockplåtiga vrålåk. Bensinslukande kraftpaket. Lite nostalgikick från en svunnen epok när solen glittrade i kromet. Ett återkommenade event på Byn med Nossebro Motorklubb som arrangör. Något att gå och kika på för byborna. Alla betalade inte den höga entréavgiften på 100 kronor, men det gick bra att se en hel del genom det fängelsliknande galler som omgärdade utställningsplatsen.

Flertalet raggarbilar är urtjusiga i form och färg. Med uppkäftiga fenor och enorma kromglänsande kofångare. Men den absolut fulaste bil jag sett fanns på parkeringen uppkörd på transportkärra – en fulbrun Lincoln Zephyr (1939-1941… sådär), se bild.

Högtalare kungjorde bedömningar hela dagen. En nästan timslång rytande ’burnout’ täckte avslutningsvis hela Nossebro i svarta avgaser innan hela sällskapet lämnade Byn för återhämtning. Medan dollargrinen drog vidare till Lidköping för cruising… Då var vi för längesedan hemma i Paradiset igen.

Smuttade utforskande på drycken medan jag gick iväg. Hade just köpt smörgås på serveringen och behövde något att svälja ner med. Då kaffet inte var klart beställdes saft...

Ja, konstiga sorters saft finns det, tänkte jag förbryllad med sträv tranbärsdryck i minnet när jag gick ut i solskenet. Egendomlig smak. Lite kärvt så där... beskt... bittert... bara en aning surt men absolut helt utan sötma.

Inte gott, men dög till maffig macka. Det KAN väl inte vara vin...? Frågorna hopades, svedan i matstrupen gav antydningar, men då jag aldrig dricker vin jag var inte säker. Skred vidare till utställningsområdet. Vi var på Tånga Hed i Vårgårda för att se västgötaspetsar som ställdes ut.

- Det är VIN! avkunnade Husbonden med kännarmin efter att ha sniffat och smuttat.

Sällskapet runt oss blev ganska upplivat av detta faktum. Det var ju bara inte möjligt. Mitt på blanka förmiddagen, på en helt vanlig servering. Bland folk som kommit med bil.

- Det ÄR vin, konstaterade expediten efter provsmakning. Och fick stort huvudbry över vem som hällt vin på en saftdunk i kylen... Fick en läskburk som plåster på såren.

Anekdoten väckte viss munterhet, kan jag lova. Stilla undrar man ju om det blev rusning till "den där goda saften" efter att vi dragit hem. Och hur livad stämningen blev sedan. För mig var det i alla fall dagens clou.

--------------------------

* Djurambulansen som syns på bilden visade upp sig. HÄR  kan man läsa mer om den.

Brasa krävdes denna morgon med endast fem grader och kraftig nordan runt knuten. Just när man börjat vänja sig vid värmen efter årets första värmebölja med 30 grader och rötmånadskänning... Knepig vändning, man hänger liksom inte med.

Konstutställning på Bibilioteket ."Kreativa Biblioteket" är ett härligt initiativ där alla kommuninnevånare är välkomna med bidrag. Skolor och förskola deltog med fantastiskt fina alster, och det var öppet även för de mer etablerade i kommunen. Helt förtjust blev jag i Margareta Nybloms akvareller, se bild. För att inte tala om alla arbeten i intarsia från åk 9 - makalösa! Tänk så roligt de haft!

Aluminiumskulpturerna var inte heller tokiga. Fint tips för att skapa sig billiga insynsskydd fick jag av förskolans lek med färg i plastfickor (tror det var förskolan). Textilslöljden hade jobbat med bonadsbroderi på kuddar, och här reagerade jag på att det inte längre duger med gamla fina svenska ordspråk. Nu ska det tydligen göras på engelska... För all del - det är ju också utbildning, men ändå...

En sväng på Marknaden blev det också - iklädd vinterparkas! Trots kyla och nordanvind anslöt många besökare och knallar. Den nya lagen med krav på kassaapparater är ett evigt samtalsämne varenda gång. Ett gäng blomster hemfördes och rundan avlsutades med kaffe hos Hembygdsföreningen där vi köpte en jättefin hembygdsfilm om restaturering av Kerstinsås Kvarn, se tidigare inlägg HÄR. Riktigt skönt att komma hem efter denna kyliga dag.

Kerstinsås Kvarn från 1842 är åter i drift sedan 2006. Nossebro Hembygdsförening har utfört ett gediget arbete, bl.a byggt ett helt nytt kvarnhjul med diameter 4,20 m. Mäktigt att både se och höra hjulet rotera. Här mals nu även säd till mjöl en gång om året.

Ett sevärt turistmål som inte ens setts av samtliga bybor ännu. Var t.ex där för första gången idag - åtta år efter färdigställandet. Skönt när inte allt redan är utforskat, då finns ännu något som lockar nyfikenheten.

Enligt skriftliga källor fanns det kvarndrift i Nossebro redan 1316. Kerstinsås Kvarn ligger vid ån Nossan i Nossebro tätort. Mitt emot denna kvarn ligger även Nossebro kvarn.

Uppgifter tyder på att kvarnens stengrund utgörs av överblivna stenar från den stenvalvsbro som byggdes över Nossan 1842. Stengrunden har valvöppningar för att vattenströmmen ska nå vattenhjulet som sitter i underkvarnen. Kvarnen köptes av Anders Andersson 1850 och byggdes om 1859. Den var i släktens ägo fram till 2001 och tillhörde den delvis rivna och delvis renoverade gården Kerstinsås strax intill. Kvarnen var i drift fram till 1952 och började därefter successivt förfalla tills den övertogs av Nossebro hembygdsförening som genomförde en omfattande renovering av kvarnen. Ett enastående ideellt arbete!

endast mobilbilder i detta inlägg

Den helt nödvändiga kvarnverksamheten runt om i landet har en rik historia. Inte minst berättelsen om hur kvarnstenar bröts under svåra umbäranden i Lugnås Minnesfjäll, utanför Mariestad, där män, kvinnor och barn deltog i arbetet med tolvtimmars arbetsdagar. De största stenarna på 3,5 ton släpades som mest en kilometer innan den kom ut ur gruvan. Den forslades med häst och vagn till kvarnstenstorget för försäljning. Här framställdes 800 kvarnstenar per år som såldes på kvarnstensmarknader. Exporter gick till Europa, Afrika och Amerika. Gruvan stängdes 1919 då konstgjorda stenar började tillverkas.

En hel radda med ärenden i Vara vid middagstid kunde bara sluta på ett sätt, nämligen vid korvkiosken där jag brukar mata kajorna med pommes frites. Varnar redan från början för uschliga mobilbilder i hela inlägget. Lättjan vägrar ibland släpa på riktiga kameror. Och så blir det som det blir... Hellre dåliga bilder i bloggen än inga alls, är mitt motto, hehe.

Kajorna är bedårande och vore verkligen värda bättre bilder. Älskar att studera beteendet hos dem. Undrar hur många av kioskgästerna som ens lägger märke till dem. Så här nära kommer vi inte våra kajor på landsbygden.

Sen skulle vi på 'våffelkalas' hos Vännerna. Vilket höll på att sluta i samma katastrof som förra gången då det blev paj av alltihop när deras våffeljärn lade av efter fyra våfflor... Nu var ett nytt inköpt och gissa vad... det blev inte ens tillräckligt varmt. Våfflorna blev således ganska döda. Vi bestämde oss då för att lägga dem i stekpannan som ett test. Ganska kul hade vi. Efter en halvräddning... med sylt och grädde gick de åtminstone att äta. Det har gått troll i det här.

Nästan hemma fick vi krypköra sista biten då grannen var ute med två hästar. En reds, den andre leddes. Korna i hagen utanför oss höll på att få fnatt av denna upplevelse. Hela hjorden kom fnysande i galopp (tyvärr inte fångade på bilderna med mobilen i motljus och smutsiga bilrutor). Hästarna blev också upplivade av händelsen men så snart korna vände tillbaka återställdes friden.

Så utnyttjades denna varma dag - 26,9 grader! Vädret är inte måttligt längre. Man hinner liksom inte vänja sig vid dessa snabba kast. En grannsocken fick, enligt hörsägen, 160 mm regn lokalt under åskskuren härom kvällen. Inte särskilt kul för dem.

Finns en framtid för andelsmejerier igen? Gäsene Mejeri i Ljung (Herrljunga kommun) tror på det och satsar. Det är Sveriges minsta mejeriförening som ägs av 43 bönder, varav 27 leverantörer inom en radie på endast två mil. Man tar emot 64 000 liter mjölk per dag, varav en femtedel kommer från Fröstorps gård med hundratals djur. ”Varför lämna till Arla som kör mjölken till Danmark”, resonerar man.

Vi var där på Öppet Hus i lördags. Först på kosläpp hos en av delägarna. Sen guidad tur i mejeriet. Fast av osttillverkningen syns inte mycket idag. Det sker i stora maskiner och tankar där det pyser varm ånga så kameran fick gömmas under plastrocken.

Gäsene är ett av några få mejerier som fortfarande verkar på egen hand. Specialiserad på osttillverkning, men har åter börjat sälja mjölk i mindre omfattning. 2000 ton ost finns ständigt i lager.

När Gäsene Mejeri startade 1931 var det vanligt med små andelsägda mejerier som växt fram under 1800-talets andra hälft. I början av 1930-talet hade Sverige drygt 1600 mejerier. Merparten var små, betjänade gårdar och butiker i lokalsamhället. Vid övergången till 1960-talet återstod 420 mejerier, en siffra som halverades till slutet av årtiondet då rationaliseringsivern nådde sin topp. Idag återstår knappt 50 mejerier som hanterar 50 gånger mer mjölk per dag än 1930-talets mejerier. Bondeägda Svenska Mejeriernas Riksförening (SMR) och Arla drev på rationaliseringen med uppköp och nedläggningar. 1937 års mejeristadga med höjda krav på hygien och hantering bidrog också.

Från 1940-talet har antalet gårdar i landet minskat från 300 000 till 70 000 idag, varav bara en tredjedel drivs på heltid. På 1940-talet hade nästan samtliga gårdar kor. Idag återstår knappt 9 000 mjölkgårdar och antalet sjunker stadigt. Korna avkastar tre gånger mer mjölk per år (nästan 8000 kg). Merparten fakta från Arla .

Hoppas det går vägen för de lokala mejerierna så att vi får ha kvar kogårdarna, även om de nu är enorma. Djurhållningen ska inte behöva bli sämre för att djuren är fler. Svensk djurhälsa är för övrigt långt bättre nu än i 1930-talets fuktdrypande och oventilerade lagårdar. Hoppas att många köper svenska lantbruksprodukter!

- Oops, så mycket folk!

Korna tittade på oss. Vi tittade på dem. Alla gladdes vi lika mycket åt deras nyvunna frihet. Förutom euforiska krumsprång, är det härligt att se dem stanna till och sätta nosen i vädret för att insupa frisk luft och gräsdoft. Och bara råma ut sina känslor som svallar över. Ja, bilderna från helgens kosläpp på Gudmundstorp talar för sig själva. Alla 38 bilderna fick vara med. Ville inte välja. Det finns säkert fler koälskare än jag som har nöje av dem.

Kosläpp är ett populärt folknöje och det är inte bara tätortsbor som vill se djuren som ger oss mjölken. I publiken fanns många som av olika skäl lagt ned lantbruket men ville få lite närkontakt med de älskade djuren. Initierade kommentarer i publiksorlet vittnade om detta.

Gudmundstorps Gård blev Årets Företagare i Herrljunga 2013. Gården har tagit två SM i vallodling, en bedrift som de är ensamma om i Sverige. Här finns 180 djur på en modern gård med lösdrift för kor och ungdjur i rationell arbetsmiljö. Ägarna ställer gärna upp och visar sina anläggningar vid öppet hus och studiebesök. Gården är delägare i Gäsene Mejeri i Ljung där vi gjorde studiebesök i helgen (separat inlägg).

Fann även ett YouTube-klipp på Gudmundstorps Gård HÄR.

På bôggda blommar rapsen nu efter regnet. Mobilkameran fick träda i tjänst under en snabbutryckning till unga familjen ett par mil bort. Morfar och jag var bjudna på lunch - stekt rödspätta med potatis och räksås. Far i huset är ett genuint kockämne! Husrenoveringen var äntligen färdig, och den vita målarfärgen bländades nästan. En börda föll från deras axlar...

Snart treåriga Stella visade alla klister- och målarböcker för morfar. Och när tiomånaders Oliver reste sig och kikade över bordskanten fick han ett klistermärke mitt på hjässan. Stella bubblade av förtjusning. Sen var det dags att visa hur bra hon nu behärskar trehjulingen. Ja, hon hade cyklat hela vägen in till stan en dag när familjen skulle handla. Vi imponerades alla av den bedriften.

Oliver tar sig reptilsnabbt fram på alla fyra, högljutt frustande av förtjusning ju närmare trappan till övervåningen han kommer. Under övervakning har han krupit alla trappstegen ända upp (!) och detta blev sedan ett eftertraktat mål. En riktig höjdare, förstår man, ehuru livsfarlig om ingen är med... Oliver älskar mat och kan liksom inte behärska sig. Gallskriker av otålighet mellan varje sked, sväljer och hojtar på nytt. Vad göra innan orden finns :-) Likväl en prövning för känsliga öron, kan intygas.

Nu när stora huset är klart väntar ett nytt bygge... en lekstuga. Stella är i en kreativ ålder och det ska bli roligt att se hur det lilla huset kommer att användas. Barnkalas stundar i sommar. Hmm, nu gäller att finna ut en bra present till jubilarerna...