Fågelperspektiv

Inlägg publicerade under kategorin Djur o natur

Av Margus - 28 juni 2013 23:13

Den här tiden när nymfungarna blivit självständiga och börjar bli nyfikna på omvärlden får uppfödaren lön för mödan. Då är de verkligt roliga att sitta och titta på. Nu vill de pröva allt och lära sig behärska sin kropp. De smakar på allt, klänger, klättrar, kliver, gör saltomortaler, hisnande flygövningar, hänger uppochned, gungar på grenar… det är ingen hejd på hur roligt livet kan vara. 

Av färskt björkris med hängen i bästa mognad blev de riktigt rusiga och fick väldigt bråttom med att frossa i dem. De kunde knappt bärga sig. Hann inte ens att äta upp på ett ställe innan de gick vidare till nästa. Tappar merparten gör de tydligen också. De får väl gå ner på marken och plocka vidare sedan. Hursomhelst blev det fina klipp till en ny film som läggs ut nedan.

Av Margus - 27 juni 2013 23:45

Att vara 'naturfilmare' är lika spännande var gång. Finns motiven där när man kommer? Oftast inte. Därför är det särskilt roligt när de faktiskt är kvar. Så att man kan få några minuter sparat. Att njuta av inför vintern. Det är väl främsta målet. Inte minst kan vägen till motivet vara väl så spännande medan man fortfarande hoppas... (se förra inlägget HÄR). Och idag var dom faktiskt kvar.

Ibland blir det bättre, ibland sämre. Den här hör väl inte till höjdarna, men tranor är ändå alltid tranor. Och faktiskt inte bara på våren. Detta tycks vara ungfåglar som inte häckat, om jag gissar rätt - de har inga röda nackfläckar. Undrar om det är grodor de plockar upp och kastar i sig...? Ganska rejäla bitar, kan man se.

Av Margus - 27 juni 2013 23:00

       

- Tranorna är på fälten vid missionshuset.

Husbonden vet hur gärna jag vill fånga dem på film och ringde hem när han skulle iväg till en kompis.

Så blev det till att avsluta alla jobb på datorn, spara undan, skriva ut, lägga ihop och ge sig av. Skynda långsamt, 'är dom kvar så är dom'. Bara tio minuter dit.. En rask men behärskad vandring genom parken, skogen, ett stilla duggregn – tur man tog stövlarna, förbi hackspetteboet – tomt nu, inte knäcka grenar och rötter, igenom sandtaget, smög på branten och sen nästan framme. Inte andas häftigt nu, andas lugnt… vill inte ha nåt flås i mikrofonen. Stilla dig!

                   

Kikade ut i en glipa mellan träden… där var dom! På vägen. Filmade liten snutt och flyttade mig närmare. Filma på frihand är kämpigt, särskilt när man zoomar. Försökte på axeln, inte bra, knäböjde i våta mossan och la kameran på andra knät. Himla bra, men för många grässtrån i vägen. Försökte repa bort, det var för många. Fick ont, reste mig, frihand igen, bättre nu, andningen stabiliserad, då kurrar magen, lutar kameran mot trädstam, humlesurr, det droppar från träden, iiiiiiiii - en mygga i örat. Vad gör man inte för konsten...

Om det blev någon liten film... jadå... i nästa inlägg.

       

   

Av Margus - 24 juni 2013 21:48

     

Å, hallå… Admiral von Schneider på besök i tagetesen. Välkommen till fjärilsrestaurangen! Vad får det vara från menyn? Amiralen hade mycket bråttom. Och blev såå nöjd med tagetes i blomlådorna. Tur vi hade dem i väntan på bättre blomning. Ja, det blev så färggrant där att kameran åkte fram illa kvickt. Nu väntar vi bara på Sir Toby, Mr Pommeroy och Mr Winterbottom också, så är lyckan fullkomlig;-)

Amiralen (Vanessa atalanta) är en art i familjen praktfjärilar. Otroligt tjusig, min favorit. Hittills har vi inte sett så många ’summerfugler’ som fjärilar heter på norsk. Vi har bullat upp i nyaste perennarabatten och väntar ivrigt på både fjärilar och blomning.

Någon citronfjäril har vi sett, och några små murriga typer (vars namn vi inte vet). Samt en otroligt tjusig juvel - en mörkt turkosblå/svart fjäril med annorlunda vingform. Sökte som tossig på nätet utan resultat. Vad tusan kan den heta…? Har förgäves plöjt igenom flera fjärilssajter. En gåta att klura på…

Människan mår säkert bra av att inte få alla svar direkt, vilket vi är så bortskämda med nuförtiden. Det är säkert nyttigt att ha några olösta gåtor att gå och smaka på. Ta t.ex Universum. Mänskligheten var nog lyckligare förr när allt därute var en enda stor gåta att fundera kring. Vi kanske kan bli lite klädsamt blygsamma istället för att vara Världsalltets besserwisser hela tiden.

På några av bilderna ser man amiralens ansikte, ett litet happy face. Kanske man skulle byta till denna som sin profilbild på facebook, haha.

Av Margus - 10 juni 2013 23:31

Här är åkerholmen jag skrev om i senaste inlägget. Dungen är inredd och klar. Nu har kohjorden fått den som de vill. En upphöjd och torr plats för vila. I välventilerad skugga - med utsikt åt alla håll. Här en serie experimentbilder. Bästa kameran var inte med när vi promenerade förbi i bästa förmiddagssol - mobilkamerorna är hopplösa. Sen vaktade jag på dem i kvällssolen för att få en bild när många låg däruppe - misslyckades, de hade annat för sig. Försökte även nattetid (med ISO 1600) men just denna natt strövade de särskilt mycket. Lägger ut bilderna i alla fall. En annan dag får jag det som jag vill.

Mycket tjat om dessa kossor, kan tyckas. Men "varav hjärtat är fullt - så talar munnen". Och det är inte sista gången korna finns med här i bloggen. De är värda varje bild och varje utrymme, ty snart har Sverige inga svenska kossor kvar.

   

     

Tänk, så mycket vi planerat att åka och titta på i sommar. Och när sommaren är så här ljuvligt svensk och visar sig från sin bästa sida vill jag inte lämna hemmet alls. Bara sitta här och njuta av fågel- och djurlivet i dofterna från alla blommor. Det blev till och med lite störande när tandhygienisten ringde med en tid för årligt besök... nääeej, inte nu... kände jag. Nu har vi ju SOMMARLOV.

Fast en liten utflykt till Byn ska man väl kunna göra, och sen fort hem igen... hehe.


Tur att man trivs hemma, det är minsann inte alla som gör det.

Av Margus - 4 juni 2013 23:42

       

Morgonstund har guld i mun. Att följa kråkbarnen är minst lika roligt som våra egna tamfåglar. Här sitter de uppflugna som vilka nymfkakaduor som helst, ute i den vilda naturen. Och blir trattmatade. De är ju också små barn, trots sin storlek. Just här sitter de tillsammans men annars hör man dem i olika träd. Spektaklet i det döda trädet kan följas från vår farstu. Bra med döda träd i naturen. De kommer till användning på många sätt. Dock inget lämpligt fotoavstånd. Både långt bort och högt upp. Här fick filmkamerans zoom ånyo tillgripas, men resultatet är knappt nöjaktigt.

Sen kom kråkmor till slut, men gissa om hon spejade med vassa ögon på omgivningen dvs. oss, innan hon matade någon.

Av Margus - 2 juni 2013 22:23

Bråda dagar i naturen. Stararna sliter för brödfödan till ungarna. Skytteltrafik över hustaken. Skriken ur holkarna hörs vida omkring. Knappast diskreta. Kråkparet patrullerar Parken dagligen för att kolla läget. Likadant varje år. Ibland förhindrar vi kidnappningar, ibland sker det innan vi vaknat.

        

I ljudlös glidflykt smyger kråkmor bland Parkens grönska. Håller vakt från högsta tallen. Sjunker ner bland barren för att inte utgöra silhuett mot himlen. Tack vare filmkamerans zoom fick jag ändå en bild på henne. Kråkungarna har hörts i trädtopparna, det låter som tre.

Rena turen gav närkontakt med en av dem i morse. Sökte lämpliga grenar till vår sommarstädning i fågelhuset. Plötsligt satt den lille ungen därinne i dunklet, mindre än tre meter från mig. Blickstilla för att inte röja sig. Rör man sig inte så finns man inte.

- Men sitter du här lille vän, var har du din mamma då? frågade jag. Han blinkade till svar att ”min mamma har sagt att jag ska sitta här och vänta”. Alldeles oskyldig ute i stora världen. Skred skyndsamt därifrån för att hämta kameran. Närmade mig sen i samma takt som innan, nästan baklänges. Har man tur så har man… Han satt precis likadant, på samma gren. Och lyfte inte från sin plats trots mitt fotande.

     

Sen tog städningen av fågelhuset vid. Alltid lika skönt. Lövverket vi släpar in slokar väl redan något i kväll, men håller hyggligt ett tag. Björk, sälg, asp och rönn… vi tar lite av varje – bara grentjockleken är rätt. Fåglarna blir mycket uppiggade av detta, fast de väntade ovanligt länge innan de gick in i kväll. 

     

Av Margus - 18 maj 2013 23:45

 

Inte såå vanprydande om man betänker att ladusvalorna använder det gamla skjulet till häckningsplats. Ett så kallat 'svalhus' ;-)

Och förresten så mötte vi de första tornsvalorna (okej, tornseglarna då...) på promenaden. Skriande passerades vi på hög höjd av cirka 20 stycken. Hoppas det var 'våra' som är på väg hem till oss.

HEJ, OCH VÄLKOMMEN !

      

  Visa presentation

Avdelningar i bloggen

Så var det då... denna dag

Sök i bloggen

ARKIV från start 14 mars 2007

Ti On To Fr
  1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2015
>>>

   Underbar video från YouTube

  

Bra historiebok på internet

Mina länkar

Antal besök

Följ bloggen


Skapa flashcards