Här är åkerholmen jag skrev om i senaste inlägget. Dungen är inredd och klar. Nu har kohjorden fått den som de vill. En upphöjd och torr plats för vila. I välventilerad skugga - med utsikt åt alla håll. Här en serie experimentbilder. Bästa kameran var inte med när vi promenerade förbi i bästa förmiddagssol - mobilkamerorna är hopplösa. Sen vaktade jag på dem i kvällssolen för att få en bild när många låg däruppe - misslyckades, de hade annat för sig. Försökte även nattetid (med ISO 1600) men just denna natt strövade de särskilt mycket. Lägger ut bilderna i alla fall. En annan dag får jag det som jag vill.

Mycket tjat om dessa kossor, kan tyckas. Men "varav hjärtat är fullt - så talar munnen". Och det är inte sista gången korna finns med här i bloggen. De är värda varje bild och varje utrymme, ty snart har Sverige inga svenska kossor kvar.

Tänk, så mycket vi planerat att åka och titta på i sommar. Och när sommaren är så här ljuvligt svensk och visar sig från sin bästa sida vill jag inte lämna hemmet alls. Bara sitta här och njuta av fågel- och djurlivet i dofterna från alla blommor. Det blev till och med lite störande när tandhygienisten ringde med en tid för årligt besök... nääeej, inte nu... kände jag. Nu har vi ju SOMMARLOV.

Fast en liten utflykt till Byn ska man väl kunna göra, och sen fort hem igen... hehe.

Tur att man trivs hemma, det är minsann inte alla som gör det.

 

Berit Elisabet

13 juni 2013 00:43

Det är underbart med kor. Dessa stora, lugna varelser med sina vackra ögon.
Jag har också bott nära kor i många år. Och vandrat över hagar med åkerholmar. Kvigorna gick oftast "på skogen". Med oss hem hade jag och barnen den alldeles färska mjölken.
Jag förstår så väl din känsla, att du helst inte vill fara någonstans! Ni har det ju så ljuvligt, där "hemmave´"...
Det är en stor lycka detta, att verkligen trivas med sitt hem och sin omgivning. :)

http://beritelisabet.blogspot.se

Margus

13 juni 2013 22:34

Ja... eller hur!

 

Väninnan

15 juni 2013 17:08

Tänk att de på så kort tid har fixat ett så fint boende. Det är ju inte många dagar sedan de började ströva över det gröna gräset. Men ledarkon kanske hade klurat på inredningsdetaljerna lite i förväg. Det är lite ”öppet hus” över det hela. Mysigt!

Margus

16 juni 2013 06:24

Ja, riktigt mysigt mitt i förödelsen ;-)

 

skogsfrua på dal

15 juni 2013 20:01

Hemma är bäst, jag sitter inte längre på torget och glor;-)
Svenska kor tror jag nog att vi kommer att ha kvar, det är många yngre som satsar. Annars får vi väl bli hobbybönder på gamla dar;-)

http://barasaras.bloggplatsen.se

Margus

16 juni 2013 06:12

Hoppas du har rätt om de yngre. Och vissa krafter vaknar lite, även om det är sent. Vi fortsätter att köpa svenskt så länge... i väntan på ett under.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...