Fågelperspektiv

Inlägg publicerade under kategorin Djur o natur

Av Margus - 11 juli 2014 21:49

Gissa om man blev alldeles till sig när tranorna skrek högt utanför mitt i frukosten. Alldeles nära, ute i kohagen. Deras rop ekade i nejden och jag fick gåshud. Filmkameran hade väldigt lite batteri kvar, men det räckte som tur var. Två tranor gick här och spatserade och dessutom kom två till inflygande under stort larm. Härligt att ha fångat.

Av Margus - 27 juni 2014 23:12

Man är så himla glad för alla vilda fågelungar som kommit ut. Hackspettarna har hörts i Parken och även gjort nedslag vid utfodringen ifall, ifall… Vi matar sporadiskt om sommaren, för att inte tappa kontakten helt. Tack o lov har fåglarna annat att äta än att hänga här, men så ibland tittar de in.

Hackspettarna tjoade glatt och jag rusade in efter jordnötter. Fyllde stapeln och gissa om jag blev glad när jag idag kunde fota matningen inifrån kontoret. Genom fönstret, på långt håll och in under grenverkets grönska. Efter åskvädret dök de upp genomblöta och ruggiga. Och hungriga. Ungen tiggde och väntade tålmodigt. Mamma hackspett matade flitigt och jag fick flera bilder, mörka och eländiga… men dock.

     

När jag nästa gång kikade ut låg det något konstigt på gräset. En stolt och reslig skata promenerade förbi. Innan jag kommit ut passerades fönstret en gång till när ’den svartvita fågelsnapparen’ nöp tag i det som måste vara en fågel. Den försvann när jag knackade på rutan och jag fick fart under galoscherna.

Hacksspettungen låg med näbbet i marken, men rörde sig. Jag tog varsamt om den för att flytta in i ett buskage. Den höll stenhårt tag i gräset och skrek ut sitt hackspettslarm, "kieä, kieä, kieä"... utan uppehåll. Lade in den fort under pionerna. Undan skatans blick. Ungen såg inte alltför skadad ut och vingarna kunde röras. Kanske piggar han på sig efter chocken, eller så dör han. Jag kunde inget göra.

Nästa stund jag tittade till den låg den på sidan. Inget liv vid beröring. Död. Den ’svartvita fågelsnapparen’ måste ha knäckt nacken på ungen. Ett riktigt sorgligt slut på min tidigare glädje över matningen. Undrar om mamman var med när det hände. Stackars föräldrar, stackars unge, stackars alla därute inför alla faror. Hoppas paret har fler ungar i skogen. Suck…

Av Margus - 24 juni 2014 23:34

Det var en sån där dag. När molnen var som allra vackrast.

 

Och det var en sån där natt. När allt liksom blir självlysande.

 

Vilken natt som är just midsommarnatten har man snart inte koll på när midsommarafton inte längre ligger på själva midsommarafton, utan lite varstans. Midsommartid är det emellertid. Och klockan var exakt 23:00.


Av Margus - 7 juni 2014 22:59

Det är inte bara dammen som fått nya fiskar. Även akvariet har fått en liten föryngring. Största antalet står de populära stimfiskarna kardinaltetror för - hundra stycken. Tar ingen plats, och skapar genast den rätta livligheten. Inget akvarium utan tetror, säger man ju. Guldbarberna har åldrats. Ett tiotal små bebisar har installerats för att växa till sig och ta över när tiden är mogen (de små gulvita på bilden). Likadant med de gamla siameserna, 12 cm långa (syns ej i dunklet). Fyra nya jättesmå silvriga bebbar har flyttat in (bild) och dem får man ibland leta efter för att se.

       

Nya växter har också planterats in. Men nu är det så med fiskar… de gillar att äta på växterna och är förvånansvärt starka. Alltså dras plantorna upp från bottnen innan de rotat sig. Så nu ligger 'grönsakerna' mest och flyter i ytan. Större stenar ska få hålla dem på plats tills de rotat sig.

       

Av bilderna finns tyvärr ingen på våra äldre guldbarber, men väl mässingsbarb och de är mycket lika. De motsvarar min idealbild av hur en riktig fisk ska se ut.

       

I akvariet bor för övrigt två randiga/prickiga pansarmalar (algätare) och ett större antal albino-pansarmalar i varierande åldrar, jättesöta och mysiga enligt mitt förmenande. De jobbar oerhört intensivt, lite stressigt kan tyckas, men vilar sen en god stund - ensamma eller i grupp. Rofyllt när de ligger ’på armbågarna’ och sover. De stora malarna, Malin och Malte, som visades häromdagen i bloggen har tagits bort nu. De hade verkligen vuxit ur akvariet, kan man säga. Frid över deras minne.


Av Margus - 22 maj 2014 19:55

Akut nödläge i fågelhuset i morse när en konstig gråvit fjäderklump plötsligt låg på mattan. På väg till soporna rörde den på sig. "Herregud är det en fågelunge", sa jag. Klumpen inspekterades... uttorkad och skrynklig. Full med spindelväv, fröer och fjädrar - sånt som ofta finns i fågelhusets innersta vrår. Varken ögon eller mun sågs till. Under stoffet anades något som liknade en liten groda. Det VAR en groda!

Läget var absolut kritiskt. Stackars liten parvel. Våra hjärtan blödde. Han hade saknat mat och dryck väldigt länge som den såg ut. Först till gräsmattan med droppande vatten från slangen tills den lilla gulbeige grodan anades på riktigt. Sen till dammen där den höll på att drunkna...(!) alldeles för medtagen för att orka manövrera. Upp på gräset intill för att få pusta ut. Vilket elände.

       

Vid nästa inspektion satt den upp med sträckta framben. Blank och med spelande ögon. När den tröttnat på mitt fotande plumsade den ner i dammen och... simmade själv! En härlig syn som värmde hjärtat. Den drog sig intill en växt och vad vi förstod gick den in där för att smälta alla sina intryck och... hoppas vi - äta några mygglarver eller så.

På några av bilderna (som jag inte visar) syns att den hade spindelväv till och med inne i munnen! Grodan har troligen kommit in i fågelhuset genom nätgrindens nätmaskor en dag. Hur länge sen vet ingen. Vilka hörnen han varit i kan vi gissa oss till med hjälp av det som satt på kroppen. Sannolikt har han också sökt sig till den fuktigare delen intill hydroforen. Nu hoppas vi få se honom i full vigör framöver. Stackars lille vase...

Av Margus - 11 maj 2014 17:10

- Oops, så mycket folk!

Korna tittade på oss. Vi tittade på dem. Alla gladdes vi lika mycket åt deras nyvunna frihet. Förutom euforiska krumsprång, är det härligt att se dem stanna till och sätta nosen i vädret för att insupa frisk luft och gräsdoft. Och bara råma ut sina känslor som svallar över. Ja, bilderna från helgens kosläpp på Gudmundstorp talar för sig själva. Alla 38 bilderna fick vara med. Ville inte välja. Det finns säkert fler koälskare än jag som har nöje av dem.

Kosläpp är ett populärt folknöje och det är inte bara tätortsbor som vill se djuren som ger oss mjölken. I publiken fanns många som av olika skäl lagt ned lantbruket men ville få lite närkontakt med de älskade djuren. Initierade kommentarer i publiksorlet vittnade om detta.

Gudmundstorps Gård blev Årets Företagare i Herrljunga 2013. Gården har tagit två SM i vallodling, en bedrift som de är ensamma om i Sverige. Här finns 180 djur på en modern gård med lösdrift för kor och ungdjur i rationell arbetsmiljö. Ägarna ställer gärna upp och visar sina anläggningar vid öppet hus och studiebesök. Gården är delägare i Gäsene Mejeri i Ljung där vi gjorde studiebesök i helgen (separat inlägg).

       

       

       

       

       

       

       

       

       

   

Fann även ett YouTube-klipp på Gudmundstorps Gård HÄR.

Av Margus - 4 maj 2014 21:56

Förälskad... i gråsparvarna. De kom i våras och ett par är faktiskt kvar! Ett tecken på att de kanske häckar här. Jag blir så glad varje gång de visar sig. Spejar ivrigt och ser dem redan på långt håll. Hoppas varje gång på kalasbilder. Hoppas även att de får ungar, gärna ett par kullar, som stannar och bildar en ny koloni. Gråsparven har minskat kraftigt i antal, så det vore välkommet. Bilderna är bevis på att de faktiskt är här.

       

Efter att ha levt med en 50-hövdad pilfinksflock i 20 år här i Lilla Huset känns det efterlängtat med gråsparv. Dels för att jag växt upp med dem i Göteborg, dels för att man ser skillnad på honor och hanar. Pilfinkarna ser alla likadana ut, såväl honor som hanar och ungar. Ingen variation.

   

Gråsparven är aningen större och ser mer vuxen ut i jämförelse med pilfinkarna, utöver färger och markeringar. Pilfinken har brun hjässa och kindfläck. Gråsparven har grå hjässa och vita kinder. Båda är arter med så diskret färgsättning och trist ’sång’ att många inte ens lägger märke till dem. Så nu fick 'Hacke' hänga med som färgklick.

Av Margus - 19 april 2014 00:07

 

Glad Påsk önskar vi bloggens alla läsare!

Bilden är vald i avsikt att hedra en fantastisk fågel som människan haft och har så mycket glädje och nytta av. Något som mänskligheten inte förstått att ta det fulla ansvaret för. Vad skulle vi bakat av, gjort pannkakor och våfflor av, eller lagat mat av annars? Vi ska skämmas kollektivt för att vi inte långt tidigare förstått att ge hönsen ett värdigt liv med tillräckligt utrymme för god hälsa och naturliga instinkter. (Nu är det lite bättre.) Och vi ska kollektivt skämmas för att det i Sverige varje dag avlivas miljontals tuppkycklingar för att de inte anses lönsamma att föda upp - så vi istället ska köpa in kycklingkött från Thailand m.fl ställen där salmonella och fågelinfluensor grasserar. Fullt medvetet låter människan nykläckta, oskyldiga, levnadsglada kycklingar forslas rakt in i kvarnen som mal ned dem till jag-vet-inte-vad... Jag skäms. Och undrar vad detta etiskt och empatiskt gör med människan... att blunda för detta slöseri med livet. Vi har råd med maten i vår del av världen!

50 öre dyrare ägg kan producera svenskt kycklingkött i mängd. Nu händer mycket i mathandeln. Man börjar på sina håll att lyssna till konsumenternas kritik. Dags att öka konsumenttrycket för tuppkycklingrnas rätt till ett liv - om än kort.

Leve både tuppen och hönan!

HEJ, OCH VÄLKOMMEN !

      

  Visa presentation

Avdelningar i bloggen

Så var det då... denna dag

Sök i bloggen

ARKIV från start 14 mars 2007

Ti On To Fr
  1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2015
>>>

   Underbar video från YouTube

  

Bra historiebok på internet

Mina länkar

Antal besök

Följ bloggen


Skapa flashcards