Med största intresse följs kråkparet som bygger högt i en tall intill. Ses bäst från farstun. Det har klättrats och klängts i asparna, kvistar har knäckts och flugits iväg med. Det funderas, prövas och tråcklas alldeles väldigt. Det smygs en del, landas i trädet intill, tittas åt annat håll och så där, men mest tycks de orädda från upphöjd nivå. Bottenplattan är klar och det bökas och stökas däruppe. Någon inreder...

Påminner en del om SVT:s serie Husdrömmar som följts under vårvintern. Olika familjer bidrar med planer och uppoffringar för att förverkliga gemensamma drömmar. Rolig serie som fortsätter i höst med åtta nya program. Programledaren Pernilla Månsson Colt har en nedtonad, trygg, varm och humoristisk attityd. Det är en glädje med hennes program. Det gäller även Trädgårdsmåndag som börjar 7 april med tolv nya avsnitt. Annat än det flåshurtiga Trädgårdsjakten som vi bojkottade redan från start. Trädgårdsodling framhålls ofta som en lisa för oroliga själar… Varför då tävling mitt i oasen… undrar jag.

Ryttareliten är förresten ännu ett trevligt program där SVT följer några av landets främsta ryttare, både hemma i stallet och på tävlingar. Åh, vilka vackra och lugna hästar (jättedyra ja) och åh, vilka vackra stall. Mycken kunskap besitter de, och ryttarfamiljerna bjuder riktigt trevligt på sig själva.

För att avsluta som jag började så håller även stararna på med sina Husdrömmar. Trafiken går mellan holk och fält. Några ’trubadurer’ svarar för musik under arbetet.

Jacka med huva samt varma handskar tillrådes för tranbesök vid Hornborgasjön. Där blåser alltid! Vinden får liksom sjuss över åsen där parkeringen är.  Och p-automatkön är lång. Automaten krånglar alltid. Sägs ta kontokort, men bäst är två tior till biljetten för hel dag. Det går snabbare. Automaten tar inte alla kort. Och inte alltid…

Betydligt lugnare är det vid "Trandansen" dit man tar gångvägen från parkeringen.

Tranorna är ovanligt tidiga i år. I går noterades 10500 tranor vid sjön. Vi beslöt att känna på stämningen och åkte dit. Mörka moln störde fotandet, men det blir som det blir. Prövades ny kamera vars fokusmätning inte var rätt inställd. Slarvmajor får skylla sig själva…

Har aldrig förr sett någon trana så trött att den legat ner, men nu låg flera stycken. Hellegod, har de åkt hit i blåsten förstår jag dem. Bilderna talar för sig själva.

Goder morgon, goder morgon, båd' herre och fru, vi önska Eder alla en fröjdefull fest!

Kunde inte låt bli en lätt travesti på Alice Tegnérs gamla julvisa, när paret satt så här fint och poserade intill fågelbordet. Inte ofta man får dem tilsammans så här.

Kan inte fatta hur tjusiga fåglar domherrarna är. Allas favorit, tror jag. De har inte varit framme på hela vintern. Men nu passar det. Är kottarna i skogen slut? ;-)

Utanför fönstret är det livligt. En mängd olika fågelarter vid utfodringen samtidigt. Hemvändarna behöver påfyllning efter strapatserna. Och de vanliga makar inte på sig. En härlig palett att njuta av genom vårdisiga fönster. 

Bland våra allestädes närvarande pilfinkar deltog samtidigt även bofinkar, bergfinkar, gulsparvar, grönsiskor, domherrar, talgoxar, entitor, nötväckor, grönfinkar, blåmesar, hackspett, koltrast och... sist men inte minst den sällsynta GRÅSPARVEN - en av mina absoluta favoriter.

Gråsparven är nu hotad i hela nordvästra Europa, enligt DN. De har gått ned i antal både i städer och på landsbygd. I Sverige finns idag knappt en miljon gråsparvar, en kraftig minskning jämfört med början av 1970-talet. Den har minskat med över 60 procent de fyra senaste decennierna. Maria von Post, biolog vid Lunds Universitet, har skrivit en doktorsavhandling i ämnet.

För några år sen försökte ett par gråsparvar slå sig ned hos oss. De stannade inte länge. Säkert blev de mobbade av pilfinkarna som vi har enorma mängder av. Mitt hjärta slog en extra frivolt när jag nu såg en liten flock gråsparvar utanför. Måtte de stanna... Tog massor av bilder på celebriteterna.

För övrigt...

en dag i tvättstugan, varvat med åldringsvård på egna kroppen. Inte mycket att orda om.

Nu går det knappt att hålla tillbaka... Våren är här! Det har SMHI sagt, åtminstone här i Götaland - sen 15 februari. Det är fantastiskt. Och snödropparna är sprickfärdiga och kan knappt hålla sig längre!

Korparna som haft både synliga och hörbara lekar i skyn är nu mer diskreta. Man ser en i taget, medan den andra lyser med sin frånvaro. Det vill säga ruvar på ägg, tänker jag.

Gässen far kacklande över Lilla Huset, räknade till tolv. Lärkorna förgyller promenaden, hela tiden ringer deras drillar i öronen. Jag förstår inte hur någon kan vilja fylla öronen med musik på promenaden, när så mycken örongodis trillar ner alldeles gratis. Men det är ju vars och ens ensak. Detta är i alla fall MIN melodi.

Och gåsfamiljen i Grannbyn har återkommit till SIN damm. Familjen blir större och större för vart år. Nu är de tio. 

Tänk så gott det gör för själen! Och hur mycket det betyder för oss nordbor. Och ändå har vintern varit oss mer än nådig. Med riktigt hyfsade elräkningar därtill.

Vilken livsglädje! Vilka glädjespridare!

Hittade en liten trevlig video med finurliga getter. De roar sig på en hemmagjord leksak, just så klurigt som getter behöver. De är bara föör störtsköna :-)

Knirk, knirk…. Queek, kuark.

Träd som knirrar och knarrar i skogen varje natt.

Från en bestämd riktning. Det låter nära.

Har pågått hela julen, men vem går ut i regn, blåst och mörker för att lyssna. Ser gör man ju ändå inte.

Men det kan vara bra att veta på promenaden. Det kan falla över oss.

Uppehåll. Promenad. Vi kollar i skogen. Men allt är tyst. Vinden har mojnat.

Ett träd har släppt från roten och hänger hotfullt över skogsvägen i en grenklyka.

Den är det nog…

Nästa natt knarrar det igen. Nya tag. Det blev till en sport.

Vi stannar. Det blåser hoppfullt. De höga furorna svajar i topparna.

Vi tittar upp mot klykan. Intet ljud.

Så tittar vi åt annat håll… Queek…. En enda retfull gång. Sen inget mer.

Vi gav upp.

Knirk, knirk, quark, queeek … lät det på nytt om kvällen…

Fullträff idag. De låter minsann som papegojor…