Dagens överraskning. Plötsligt sågs ett sebrafinkbo i utevoljärens regn och rusk! Med tre ganska stora sebraungar i. Helt oskyddat! Det satt just där jag i går dragit undan en stor rönngren med vissna löv, vilken ska ersättas med en färsk dito.

Inte fanns en tanke på att någon hade ett bo på gång – där. Och nu. Snopen, är bara förnamnet. Herregud, jag hade alltså dragit undan taket för det lilla boet. Ren tur att det satt kvar på nätväggen (bra byggt!). Jag kunde ju fått med mig ungar och allt… hemska tanke. För jag tittade inte ens. Vi hade fullt upp med markarbeten därinne.

Vad göra? Morgon och natt hade bjudit på småskvättar. Troligen har en av föräldrarna skyddat ungarna då. Den skyldige (moi) fick raskt kliva upp i höstens rishög som samlats i Parken, redan ganska hög. Klättra, var ordet. Där fanns fem urätna havrenekar som också plockats ned från voljären. Sånt håller regnet ute. Tillbaka med dem.

Nekarna lades på varandra över boet. Bands fast i grenarna för att inte kasa ned. Gissa om föräldrarna var upprörda. Det dröjde tack och lov inte länge förrän de hoppade in där och matade igen. Puh. Halmtäckt tak… kunde det bli bättre!

Klicka för större bilder

Här stretas och gnetas med förbättringar i fågelhuset - ehuru i maklig takt. Husbondens eviga ’semester’ innebär att det inte längre är så bråttom med någonting. Sensommaren har ägnats åt delning av finkavdelningen, kanarier har separerats från övriga finkar (risfåglar, sebra- och måsfinkar). För  att få vårens häckningar så störningsfria som möjligt.

Vad som tidigare varit allemansrätt för alla är nu beskuret. Klart att fåglarna känner sin frihet reducerad. Fast det är endast en chimär. De har varit kolossalt bortskämda med sagolikt stort svängrum, vilket varit roligt för alla. Vi gladdes med dem. Men det har sina nackdelar när en del arter envisas med att störa andra.

Delningen är genomförd såväl ute som inne. Pippisarna undrar förstås, men de vänjer sig. Tar bara lite tid. Vid uppehållsväder, som idag, förbättras med sand på jord för att slippa klabbsmet vid regn. Det byts frönekar med jämna mellanrum. På försommaren var det grässtrån av skilda slag med sina omogna fröer. Nu ett tag har havrenekar från fälten dominerat. Senaste tillskottet är älggräset med sina miljontals fröer.

Grenar byts utomhus, snart kommer nya grenar med rönnbärsklasar på. Under dagens pyssel hade vi sällskap av en vårtbitare som hängde på voljärnätet. Bilden får en verkligen att undra vem som betraktar vem…

Pysslet pågår tills skymningen faller. Sommartid blir det verkligen inte mycket tid vid datorn. Det är faktiskt också så illa att alla intressanta spörsmål och frågor som poppat upp under dagen glöms bort just när datorns slås på. Men… det var ju då man skulle söka på det, och det och det…

Dagens alla impulser är som bortblåsta. Har till och med glömt bort var jag krafsade ner en anteckning om saken. Man begriper dem som oavbrutet hivar upp sin smartphone och söker genast när det är aktuellt. Man börjar förstå ungdomen, fort, fort, fort… för till kvällen är det borta. Och nu faller ögonen snart ihop.

Sist vill jag sprida ett roligt inlägg ur Aftonbladet:

”Förr satte man sig och åt när maten var klar. Nu måste man först fotografera maten och lägga ut på facebook innan man kan äta den.”

Bara därför avstod jag att ta en bild på äppelpajen med vaniljsås som vi begärligt smörjt våra kvällskrås med;-)

Gräshoppan satt på husväggen vid entrén. Tacksamt med besök. Nya 'lillkameran' fick spänna musklerna. Inte makro, men nära nog. Skärpan är trevlig. 'Hoppan' är bara två centimeter lång i kroppen. Markgräshoppa, gissar jag. Liten myra fångades i bara farten.   Klicka för större bilder

Dagen gick åt till labbesök. Anar kaliumbrist eller nåt annat f-nstyg. Blodproven får ge besked.

Efter två timmars sömn ägnades en god stund åt handsömnad. Rofyllt mellan skurarna. En knapp hade fallit ur en ny sommarjacka. Knappar sitter bra löst numera. Bara att dra i en tråd, pfuuit… så är den borta. Alltså syddes samtliga i ordentligt. De sitter nu för evigt… eller tills tyget brister.

Lagade även Husbondens nya ’hoodie’. En fladdrig flik innanför dragkedjan vrängde sig hela tiden. Nu sitter den fast som den ska. Kläder är bara halvfabrikat nuförtiden, man får 'lägga sista handen vid' på allting. Men så är de billiga också.

Tror jag ska införa en timmes sömnad dagligen – minst. För själens skull. Till klassisk musik eller uppläsning. Idag hördes Mumintrollen.

Sommartid är en knepig tid. Då hamnar jag vid datorn först vid 22-tiden. Hinner bara göra det allra nödvändigaste (bilder, inlägg) innan det är dags att koja. Susar i skallen. Gonatt bloggosfären.

Kunde inte hålla mig... När tillfället ligger där på farsturäcket åker kameran fram. Vem har sagt att livet är trist för att det går långsamt. Även en snigels liv är lite spännande ibland. Oj, nu åskar det... Proppen ur!

Humlorna är lite trötta så här i augusti. Lättfilmade. Ett bra testobjekt för nya kameran. Lägger ut testfilmen här.

Medaljtippade Rolf-Göran Bengtsson ställde in OS-hoppningen när hästen skadade sig. Hedervärt. Men journalisterna ifrågasatte om han ”verkligen gjort allt” för att hästen skulle kunna tävla. Som om han försökte smita…!!

Har skrivit HÄR om hur mycket som ska stämma när både häst och människa ska tävla i en gren. Det är inte bara EN som ska må bra och vara i form, det är TVÅ – och det SAMTIDIGT.

När en friidrottare tränar och tävlar har denne bara sig själv att tänka på. Eller… inte tänka på. För vi har ju nyligen i dokumentären Medaljens Pris fått höra hur de slarvar med sina egna kroppar. De pressar sig själva över gränsen, väl vetande att det är ’bara’ den egna kroppen och framtiden som riskeras. Man har så att säga ’sig själv att skylla’ om det går galet.

En ryttare måste tänka för två. Att pressa sin häst till mer än den klarar kan orsaka den trofasta vännen ett onödigt lidande eller ge hästen men för livet. En ryttare gör inte så.

Att i det läget bortse från sin egen vinnarinstinkt och låta hästen återhämta sig är GULD VÄRT bara det! Heder åt Rolf-Göran Bengtsson! Flott! Etiskt och ansvarsfullt. Modigt därtill, med tanke på mediadreven.

Ett gott föredöme för all sport.

----------------------

Tänk om friidrottarna kunde tänka lite mer på sina kroppar som om det vore en häst de skulle ha i många år. Då hade vi nog inte haft så många idrottsskador.

”En häst! En häst! Mitt kungarike för en häst!” som kung Rikard III skrek när han förlorade hästen i slaget vid Bosworth där han senare också dog själv. Citat William Shakespeare (1564-1616).

Grävlingspejandet fortgår. Häromkvällen bröt ett hejdundrande upplopp ut i trädgården. Wrrrraaooomm, lät det och ljudet förflyttades blixtsnabbt utefter huset. Inga katter, näedå, snarare lät det som om vår västgöteflock återuppstått ur graven och gemensamt jagade en inkräktare. Västgötar har starka röster, och så där lät det nu.

Grävlingen har fått en rival, tänkte jag och såg fram mot att få se tumultet. Men med tänt inne och släckt ute ser man ju inget. Medan jag ändrade på detta gick jakten utefter verandan… wrrrraaooomm… duns, duns, duns. Sen var det tyst. Gick miste om alltihop. Snuvad på det roliga.

Grävlingen bor alltså kvar. Blåtrybuskaget är nedklippt. En lös bräda vid hans nya entré lyftes upp häromkvällen av Husbonden - för kontroll på passagen. Morgonen därpå var brädan nerriven och de små ’björntassarna’ hade grävt en grop för att komma in. I kväll spejade vi vidare. Grävlingen syns ej under hela verandan. Däremot finns en påbörjad grop intill husgrundens enorma granitblock. Har han grävt sig under dessa? Eller är det bara påbörjat?

Jägaren har sin grävlingfälla ute på ’uppdrag’ på annan plats, men han skulle ha oss i åtanke. Det finns nog inget val här.

Jag kan inte räkna dem alla. Rosenknoppar i legio på två stänglar. På den ena räknades till trettio knoppar. Sen gav jag upp. En klematis som vill upp har snappat tag i en rönnbärstyngd gren över prennarabatten för att få draghjälp. Klicka för större bilder.

Tack vare kraftig blåst och molnskyar har vi idag förskonats från den värsta värmen. Termometern visade "bara" 26,6 grader idag. Om solen fått gassa hämningslöst skulle vi nog närmat oss 29 tror jag. Skönt att slippa.

Vädret är perfekt för svalungarna som flygövar varje dag runt Lilla Huset. Både tornsvalans ungar och ladusvalans, som jag filmade i ladan, är ute. Ungarna har mer behärskad flykt än föräldrarnas luftakrobatik. En ynnest med blåst så de får öva på tekniken.

Andra värmeälskare är våra fladdermöss. I kväll var flykten vildare är nånsin. En nåd och en ynnest att få uppleva de små ljudlösa svarta skuggorna som ses enbart med himlen som bakgrund. Riktigt närgångna i sin vilda lek där de jagade varann. Vet inget om deras liv, om det var parning på gång eller ungar som kommit ut. Kunde inte tolka det på annat vis än att det var någon slags följa-john-lek. Då och då hördes fladdret från mjuka vingar när de passerade nära.

Nu kanske man snart kan få se några fjärilar. De har verkligen lyst med sin frånvaro under regnperioden. Vi har inte sett dem alls. Hoppas de har överlevt och inte regnat sönder. I våras filmades nässelfjärilar i scillan, fantastiska färger ihop, men sen... inte en enda. Jo, en säger en amiral - med trasiga vingar. Vi som skaffat så mycket växter för deras skull... Andra år har vi haft gott om kålfjäril, citronfjäril, nässelfjäril, påfågelöga och amiral. Faktum är att nattflyna inte heller setts i så stor numerär. Det vore en nåd och en ynnest att få se dem igen.

För övrigt slog tröttheten till idag. Storstädningen i fågelhuset är över. Sista etappen rörde utrymmet 'vars namn vi inte vet'... kanske ska det heta hall och kök...? Kände av mattheten redan i går, idag gick det inte att hålla emot. Däckade vid fyratiden, drömde en livlig 'film', vaknade till vid fem, somnade framför sexnyheterna när Husbonden klippte gräset. Vaknade inte förrän efter halva allsången... hade inte hört ett jota. Jordgubbar och glass. Följde tv-dokumentären om Paul Simons album Graceland (som vi har).

På nåt sätt missade jag den tidens rabalder när han trotsade bojkotterna mot Sydafrikas apartheid och åkte dit för att utveckla detta fantastiska album med lokala musiker. Han menade att politiker inte ska bestämma hur alla ska göra eller tycka. Hur som helst... om han inte följt sin musikaliska instinkt då, när han kände för det, så skulle detta geniala album inte blivit gjort. Graceland - Nådens och ynnestens land. Världen skulle varit fattigare, andligt och kulturellt.