Längtar efter korna som ska komma till hagen runt oss. Ja, så mycket att vi gick för att titta till dem i sin hemmahage. De levde och mådde väl. Flera hade fått smått. Små knattar som knappt syntes över fjolårsgräset. Idag hägnade bonden in, så nu dröjer det väl inte länge.

Om det är någon gång den nya grönskan ska vara med på bild så är det nu. Sedan är det försent. Nu är björklöven som allra skirast. Som en tunn gardin man ännu kan se igenom. Snart bildar grönskan en tät lummig vägg. Insynsskydd, heter det då;-)

Högtidsstund för en amatörfilmare. Solsken. 23,6 grader i luften. Parkerade vid dammen. Grodynglen sprattlade helt vilt därnere när de lösgjorde sig från sina geléhöljen. Några var redan fria och gjorde korta utflykter. Filmkameran hämtades. Fick några hyggliga sekvenser. Men kom i otakt med av-och på-lägena, varpå jag pratade och vevade med kameran när jag trodde den var avstängd. Och tvärtom…! Ganska mycket ’Kalle Anka’ där, men det bästa var att kameran var med oss…

Ty strax skrider dagens huvudperson in på scenen. Målmedvetet ringlandes över gräsmattan rakt emot oss. Med viftande tunga. Huggormen. Vi fick faktiskt resa oss i givakt och lämna plats när den passerade sittplatsen. Filmkameran var redo. Fokus. På ormen. På vart den tänkte ta vägen. På eventuell reträttväg. Utan att hamna i dammen.

Den var trygg i skydd av gräset men ’pinnade på’ över de öppna plattorna. Slog sig slutligen ned i häcken - där våra hundar alltid vilade förr… Helt uppenbart var ormens favoritplats där.

Nej, vi tog inte död på den. Men nej, vi lät den inte heller vara i fred. Husbonden petade med krattskaft och tänkte kasta ut den på åkern. Huggormar ska känna att det kan bli lite jobbigt just här. Slutligen flydde den fältet. Lugnast så. För alla inblandade parter. Skärpt uppmärksamhet påkallas i sommar.

Böj ryggen. Repa av. Fyll händerna. Ner med näsan i klorofyllet. Inhalera - njut. Om igen, och om igen.

Inget går upp mot den allra första doften av gräs. Nästan så man inte vill släppa ifrån sig den värdefulla skörden. Men marsvinen har väntat... och väntat. De känner doften direkt när man kommer innanför dörren med 'grönsakerna' och visslar högt i förväntan. Ingen tvekan där. Men man får vara aktsam med det första gräset för små magar. Bara lite i taget. Försiktig tillvänjning, så har de chansen att få njuta hela sommaren. Man får repa så nära marken det går, och när jag gör det känner jag mig som en häst...;-) Det låter precis likadant som när de sliter av gräset... ritsch, ratsch... Det ligger redan en plastpåse med gräs i kylen till i morgon. Och Husbonden som bundit ris åt egen rygg har redan klippt första gången. Som man gödslar får man klippa... Men detta har vi ju gott av allihop.

Stararna är tillbaka. Alla fjorton. Svårt att räkna när man inte ser alla samtidigt. Och skatan låter bli dem! De badar i fiskdammen, flyger ut och in i holkarna. Sjunger från trädkronorna. Försöker fortfarande filma sången - innan alla löven spricker ut, för då ser man dem inte. Men det blir lite 'Kalle Anka' av mina försök...;-) Fota gick bättre - genom stängt köksfönster, hehe.

Bara för att våren var särdeles lång och kall blir vårtecknen desto kärare. Här blir det vårkavalkad i ren glädje. Egna vitsippor alldeles vid farstutrappen. De har kommit självmant. Prickbladsväxten med lila blommor är alltid bland de första, men jag glömmer alltid namnet. Gräset (som Husbonden gödslat) växer bra nu. Repade lite till marsvinen och fåglarna - vi är många som vill ta vara på glädjeämnena. Men jag stack först nosen ner i en handfull och bara sniffade med långa andetag... gräsdoften är berusande.

Trött dag. Blåsig också. Men med kvällens regn bör väl utlovad vårvärme komma.

Abnorm trötthet kallas fatigue – sjukdomsrelaterad trötthet. Fann en bra sajt om mental trötthet hos Göteborgs Universitet HÄR som beskriver mycket av vad det handlar om - samt en facebookgrupp för ’hjärntrötta’ ;-).

När tröttheten slår till är det nästintill mysigt att läsa reumatikertidningen om just detta – som en tröst liksom. Tryggt, och kanske lite uppiggande också, hur dumt det än kan låta;-)

----------------------------

I flera dagar var stararna som bortblåsta. Träden var tomma. Ingen stare sjöng serenader. Ingen flög ur och i holkarna. Skulden för detta tilldömdes skatan, en riktig slyngel som gjort allt för att jaga bort stararna. Vi gav upp hoppet, insåg att det blir starfritt i år och dessvärre även kommande år eftersom de återvänder dit där de är födda… Tragiskt, ja riktigt sorgligt.

Men så en dag… var de här igen. Började med ett fåtal. Trafik till holkarna. Lite tveksam sång i parken. Och i morse var hela flocken här igen. 14 stycken kom farande över hustaken och fick faktiskt sitta kvar i träden utan den efterhängsne skatan som tydligen kommit av sig.

Även korna kommer tillbaka. Bonden gav hoppfullt besked idag… hans kor kommer att gå utanför vår tomt även i sommar. Så bra för stararna (!) … och för oss. Vi saknar den där vithuvade ledarkon. En riktig personlighet.

Nu minskar antalet smådjur i hushållen. Branschen är bekymrad och jag blir rent deprimerad. Tänk så många barn som tvingas växa upp utan kontakt med djur. Och därmed utan möjlighet att utveckla empati och ansvarskänsla. Personligen sörjer jag att det även blir svårare att få tag i marsvin, kaniner eller fåglar när man vill det. En ny undersökning 2012 visar att hushåll med marsvin, fågel och mus/råtta har minskat med över 50 % sedan 2006. En halvering!

Antalet hundar och katter i barnhushåll minskar. Nästan 70 procent av landets hundar och katter bor i hushåll utan barn, en ökning sedan 2006. Andelen barnhushåll med hund eller katt har minskat med 4 resp. 3 % under samma tid.

Branschtidningen Pet Scandinavia 1/13 redovisar siffror från en undersökning som beställts av Svenska Kennelklubben, Agria Djurförsäkring, Royal Canin och Jordbruksverket. 20 000 personer tillfrågades.

Tidningen pekar på att myndighetsregleringen av handel med sällskapsdjur medfört att en del butiker tvingats ge upp försäljning av djur i sina butiker. ”Vem gagnas av en sådan utveckling”, frågar sig Pet Scandinavia.

Själv anar jag att allergimaffians ettriga lobbyister på sin tid hade ett finger med i spelet genom skrämselpropaganda innan läkarna gick till motoffensiv och påvisade att allergier kan minska om barn umgås med djur i tidig ålder.

Nu är det slut på frossandet. Hemvändarna har lämnat vår utfodring och dragit vidare. Under en dryg vecka var här fullt hus. Ett 50-tal bofinkar och lika många bergfinkar samsades gott med ett 15-tal grönsiskor och våra vanliga mesar. De tycktes föredra fröerna på marken som vinterfåglarna sprätt ut (svårfotograferat med rörig bakgrund). Troligen fanns där fröer som blötts upp och grott, och det är extra näringsrikt och gott.

Fantastiskt att ha dem här så länge. Det visar hur viktigt det är att inte sluta med matningen för tidigt. Skön känsla att ha låtit dem äta upp sig innan de drog vidare. Roade mig med att lista alla arter som var stamgäster under dessa dagar, och nästan alla kunde ses samtidigt: steglits, bofink, bergfink, grönfink, gulsparv, grönsiska, entita, talgoxe, blåmes, svartmes, pilfink, nötväcka, hackspett, skata samt nötskrika (om nötter serverades).

Och plötsligt en dag är de inte här. Bara våra 'egna' bofinkar och grönfinkar som ska stanna just här i sommar med våra vanliga stannfåglar.

För övrigt finns tydligen vildsvin på bôggda. Har inte sett dem själv än (längtar) men grannarna har haft besök i sina trädgårdar intill husen där marken inte var så djupfryst som omgivningarna. Kanske fick någon av dem sätta livet till härom natten när vi hörde fyra skott avlossas klockan 01:15. Får man verkligen jaga så dags, tänker jag. Hur kan jägaren vara säker på att inte skadeskjuta då? Har för mig att tiden för jakt sträcker sig från gryning till skymning. Men vad vet jag...

Därtill har jag i dag lotsat Väninnan (72) ut på Facebook. Hon hade lockats av en sida där kusinerna huserar och talar om gamla tider. Se där... vi har alla våra motiv för att dra ut där. För eller senare åker man dit. Så länge man är nyfiken finns det hopp. 

Tranfinal vid Hornborgasjön och fotomässig totalflopp. En kamera med urladdat batteri…!! Nästan som när jag i redaktörsjobbet ställde upp 50 pers för en bild utan film i kameran.

Nåja, fotandet var inte viktigast. Vi skulle njuta och ta in stämningen. Ryckte i sista stund med mig lille Coolpixen för skams skull – ifall, ifall. Liten nog för att inte kännas betungande. Sen vägde även ’den lille’ onödigt mycket i obrukbart skick.

Vi visste ju att högsäsongen var passé - ’bara’ 6000 tranor. När jag filmade dem 2011 var de dubbelt så många. I gengäld upplevdes matmässa med närproducerat vid Trandansen. Mycket folk. Således i gott sällskap av befryndade naturälskare. Samspråkade med f.d fågelskådarpar från Borås. Åt grillad vildsvinskorv, onödigt fettdrypande om man frågar mig. Smakade och köpte andra korvar från bygden, samt såväl sirap och marmelad av havtorn som en ny sorts Biskopsost. Strutskött får vi smaka en annan gång.

I övrigt hölls någon slags sammankomst med halva Sveriges mc-förare under stoj och glam. Efter att ha parkerat vid bilarna, stått i ring runt cyklarna, skrattat och applåderat drog de vidare. Egendomligt.

Hornborgasjöns webbkameror och statistik är till hjälp för den som vill pricka in högsäsongen vid Hornborgasjön. Rekordet all time high var nog i fjol den 3 april med 26 500 tranor samtidigt vid sjön.  Endast ett tiotal häckar regelbundet vid sjön. Övriga drar efter några veckors rastning och mingel vidare mot sina myrar och mossar någonstans i Sverige och… ”bara tranorna vet vad som är hemma” som det så fint står i broschyren.

Mobilen tog nödbilderna. Och… man ska inte zooma före fotografering med mobiler. Bättre att förstora i efterhand. Highland cattle-djuren blev därför pixliga och fick ’konstnäras’ i photoshop till användbart skick.

Löfwings Ateljé besöktes som hastigast. Konstnären Göran Löfwing har ett fantastiskt ställe med utsikt över Hornborgasjön, utställningar, restaurang, hotell, julbord… you name it. Vi köpte en bricka och några kort med motiv ur hans stora produktion. Lägg märke till golven! Handmålad illusion. Effektfullt och billigt, men vilket slitgöra… i hela byggnaden.

Tänk att... alla andra kameror och filmditon hade laddats helt nyligen… bara inte den jag ryckte med mig i farten.