En dag var hela världen deras. Den mindre vinterhagen hade växt till nästan obegränsat strövområde. Först vågade de inte lämna de upptrampade stigarna, men snart vidgades vyerna. Åh, mums... så mycket gräs!

Plötsligt var det hänt... den ene tjuren hade kommit ifrån sin vän. Bara gått och gått, och ätit och ätit. Strax stod han utanför vårt plank... Mmmmööööhhh, dånade tordönsstämman. Vilka lungor! Vilken röst!

Då vaknade brodern till där borta, på andra sidan bäcken... ååhh, så orolig han blev. Var fanns nu övergången? Hur hade han gått? Den lilla bron syntes inte i allt det höga gräset. Vännen travade oroligt på andra sidan, allt fortare. Böööhhhl - kooom tillbaaakaaa!

Bröderna Brothers - klicka för större bilder.

Timmarna gick och de tröttade ut sig på var sina håll. Äventyraren hittade inte tillbaka, och den kvarlämnade hittade inte bron över bäcken. Ock, ock, sicket elände. Förstämning i det gröna paradiset. Till slut vilade de i närheten av varann, på ömse sidor av bäcken.

Jag mådde inte bra å deras vägnar inför natten. De årsgamla tjurarna har varit tillsammans hela sitt liv. En mycket liten herrklubb. Livskamrater i vått och torrt.

- Men där står ni ju! När fönstret öppnades vid sänggåendet var dom tillsammans igen. Andades tungt och lyckligt - rakt nedanför sovrumsfönstret. Hellegod. De hade funnit varann efter en lååång dag. Vi pratade en lång stund med varann och jag fick varma blickar till svar. Nu var allt bra igen. Dramatik i paradiset.

Lille Toste blir kvar ännu en natt på djursjukhuset, mest för att få igång bajseriet. Han verkar ha hämtat sig från detta ’något’ som ingen riktig diagnos får. Den beryktade glasspinnen har ej hittats, varken med röntgen eller ultraljud, men stopp i tarmen lär det inte vara.

Njurarna misstänktes, men analysen visade ingen fara. Nu äter han små portioner dietmat i taget och får behålla det. Även vatten. Men tarmarna har varit i vila och behöver ’väckas upp’. Bra när veterinärerna inte släpper hem djuren innan allt fungerar som det ska!

Nu har jag ’åkt runt’ i Göteborg via hitta.se MapJack och funnit tre olika vägar till Blå Stjärnan. Bra att veta vid nästa akutläge. Då hinns inget velande med.

MapJack hos hitta.se är nåt av det bästa jag upplevt. Man får en tvådelad sida, gatubild upptill och karta nedtill. På kartan finns en liten gubbe som man kan flytta runt utefter de gator (nästan alla) som fotograferats. Var gång man flyttar gubben får man en ny bild ur aktuell vy.  Gubben går att vrida i 360 grader. Man kan se utsikten åt båda håll från broar t.ex

Här kan man åka på nästan alla gator och se hela stadsbilden med hus, filmarkeringar i gatorna, vägmärken och avfarter. Man ses skyltar för var och när parkering är tillåten samt var p-automaterna finns. Man ser butiker, firmor och allt som passeras.

Har utnyttjat detta förr och när man gjort resan en gång på datorn, så känner man ju igen sig. Man tycker att man redan varit där. Det är förstås bara större städer som fotats. Omfattar nu 29 städer i Sverige. Klicka för större bild.

Hektisk dag i går med tvivelaktig start - avföringsprov, haha… roligare kan det vara. Sen till Vårdcentralen för blodprov (rutin). Inköp på egen hand, lång lista, bageriet, ICA, kemikalieaffärn, Hemköp… stora vagnen, packa i och packa ur många gånger innan varorna slutligen kom på plats i kyl och frys.

Lätt lunch, sen brakade det loss… Vännernas hund Toste, Sigrids bror, måste till Blå Stjärnans Djursjukhus i Göteborg. Hade svalt en glasspinne, kräkningar tillstötte. Först inlagd på lokala veterinärstationen för dropp, röntgen och provtagning. Där gav dom upp och skickade hem hunden vid 17-tiden…!!! Varpå kräkningar fortsatte…

Telefonerna gick varma mellan oss och ytterligare en kompis. Färd till La Stada by night. Hur hitta till Blå Stjärnan vid Hisingsbron? Göteborg liknar ingen annan stad, trafikmässigt. Dåligt skyltat, vägar kors och tvärs i ologiskt lappverk, så har det alltid varit.

Förr gjorde det mig inget, men efter min 40-åriga bortovaro har alla trafikleder byggts om. Nu hamnar jag på Backaplan varje gång jag ska till djursjukhuset, retfullt nära… nästan så man kan sträcka ut handen. Ändå oåtkomligt. Sist kördes Hjalmar Brantingsgatan till Kvilletorget för att komma in på lokalkörbana, typ cykelbana, från rätt håll, under och över broar och vägar.

Tänkte pricka rätt denna gång. Resans längd medgav tid för flera samtal. En ’fågelgubbe’ kunde en bra smitväg in på Ringön, där det ligger - schysst. Han glömde en detalj, en viktig sådan. Tillbaka på Backaplan igen...

Tack vare god lokalkännedom, inbyggd kompass i huvudet samt fotografiskt minne vet jag åtminstone var jag är och vart jag ska. Men trafikleder är som dom är. Tog mig in på samma gamla ’cykelbana’. Framme 22.30 - en timmes väntan på akuten.

Toste blev inlagd för röntgen och ultraljud. Mår bra men kräks upp mat och vatten. Hemfärd i svarta natten. Oroligt. Vi slapp Stora Åskvädret som man varnat för hela dagen med klass I och översvämningar och allt. Av detta… intet spår.

Hemma tre på morgonen lagom till fåglarnas gryningskonsert. Dröjde mig kvar en stund på farstun med kaffe för att njuta av örongodiset. Tre timmars sömn. Tandläkarbesök (eget) idag, onsdag. Ny omgång samtal. Toste kvar ännu en natt. Ingen glasspinne funnen. Teori om njurarna har framförts. Nya kontroller...

Ikväll fann jag smitvägen till Ringön vid datorn. Via hitta.se/MapJack. Aldrig mer Backaplan för min del. Nu håller vi tummar och tassar för Toste.

Sedärja, så var åskan över för denna gång. Nu är det tätt mellan åskbyarna som far fram över oss. Sladdar ur och sladdar i. 29,6 grader idag. Klibbigt. Mer väntas i morgon. Vila råder.

När värmen vädrats ur stugan och nattsvalkan drar tvärs genom sovrummets vidöppna fönster är det rätt gott. När tornsvalorna drar förbi i den ljusa sommarnatten, varv på varv runt Lilla Huset – illtjutande - ler jag innan sömnen tar över. Iiiiiiiiiiiiiiihh… iiiiiiihh... låter det i flera timmar.

Ett gott skratt fick jag mig idag. En häftig dragkamp utspelades i vår fågelvoljär. En sebrafink och en risfågelunge bestämde sig för samma långa grässtrå och kämpade frenetiskt i varsin ände. De segdrog och ryckte om vartannat, satte fötterna i backen, lutade sig bakåt och spände nackarna. De tog verkligen i och ingen ville ge sig.

Kampen såg tämligen ojämn ut då risfågeln är minst dubbelt så stor som sebrafinken vilken i gengäld innehar en vilja av stål. Plötsligt gav risfågeln upp och låtsades vara jätteintresserad av något annat. En snopen sebra avgick med segern och lyfte triumfatoriskt med det långa strået dinglande under sig. Rakt in i fågelhuset för vidare byggen.

För övrigt har ärlorna fått ut två ungar på vårt tak. Morkullan drar rakt över Lilla Huset både morgon och kväll sin trogna trad. Tranorna har ropat i vår skog flera dagar i rad. Idag gled tre årsungar förbi på låg höjd. Upplevelser av rang.

Det är då märkvärdigt… hur döva och blinda kan journalister låtsas vara?

Håkan Juholt (S) har i en månads tid varit MYCKET TYDLIG när det gäller frågan om Sveriges deltagande i flygräder över Libyen. Ändå envisas medierna med att beskylla honom för att ”svaja” och ”vingla” i frågan.

- Uppdraget är slutfört. Gadaffis flyg är utslaget, han kan inte längre bomba sitt eget folk. Skälen för vår insats är borta – det är över. Alltså ska planen hem. Vi vill istället hjälpa till med mycket annat på plats.

Detta har Håkan Juholt sagt i en månads tid. Han sa samma sak i Ekots lördagsintervju. Samt i söndagens Agenda. EXAKT SAMMA SAK OM OCH OM igen. Kan man uttrycka sig tydligare?

Trots att man citerar Juholt korrekt och visar klipp där han faktiskt säger JUST DETTA, påstår journalisterna att han svajar.

Det blir paradoxalt. Man tror inte sina öron. Lever vi i samma värld? Hör vi samma saker? Man kan till och med börja tvivla på sin egen förmåga… hör reportrarna nåt som jag inte hör?

Medierna vilseleder svenska folket. Det är förbjudet med vilseledande reklam... men nu är nyheterna vilseledande utan att det ifrågasätts. De är inte längre objektiva, opartiska och sakliga – journalistikens tidigare honnörsord.

Så funkar maktkoalitionen mellan politiken, ekonomin och medierna som ska stoppa S till varje pris. Vi såg flagranta bevis på detta inför valet 2010, hur Mona Sahlin förföljdes och förlöjligades. Drevet har flyttats över till Juholt.

Som den gamle vänsterpartisten CH Hermanssons (då 92 år) kristallklara analys av valförlusten 2010: ”Vi har slagits mot den ekonomiska makten, mot den politiska makten och den mediala makten”.

Vak upp, svenska folk, innan vi har diktatur i Sverige – på allvar!

Vad har människan tagit sig för nu då? Vännerna som kom på grillträff vid dammen fick griller även i skallen. Inte kunde det väl vara nåt konstfärdigt ändå…?

Nä, nä. Vår annars så pålitliga ’palm’ dvs rönnsumaken som sånär inte alls hämtade sig efter frostknäppen hängde inte med i värmeutvecklingen. När dess vanligen så behagfullt svalkande blad behövs som bäst är det fortfarande för glest i lövverket. Man tager vad man haver för att få lite skugga på hjässan vid en stunds soldyrkan.

Inte var det vackert men fyllde sin funktion ett tag. Med 26,5 värmegrader orkar man ingen längre stund ute. Men vi behöver ju solen så väl efter de hårda vintrarna.

Nya telet prövades. Ormvråken seglade retsamt länge över Lilla Huset men ännu för högt. Ett bra försök, dock. Ett steg närmare målet... Det kommer fler tillfällen.    Klicka för större bilder.

Parveln har hoppat ur boet! Vi såg redan i morse vilka planer han hyste. Stod på bokanten och putsade fjäderdräkten, redo för utflykt. - Han hoppar idag, sa vi i kör. Vid middagstid var det gjort. Bilden visar det lilla fosterbarnet mitt i gruppen av nya kompisar - den gule med mörk kalott på hjässan. Nu är han inte längre ensam och fostermamman matar. Senare på kvällen satt han till och med uppflugen på låg pinne. Gott gry i denna där.

Isadora och Sigge pustar ut mellan matningarna av fem ungar i holken. En kom ut i morse och snart drullar de övriga ut. Efter två präktiga kullar väntar snart härlig semester och rekreation i utevoljären.

Nä, nu somnar jag över tangenterna. Bäst att gå till vila. Värmen tar.

Blev så himla glad idag. Googels Art Project har öppnat en möjlighet för oss alla att titta in i några av världens mest hyllade konstmuseer och kunna upptäcka och utforska mer än tusen konstverk med fantastisk detaljrikedom.

Här finns Slottet i Versailles, National Gallery i London, Van Googhmuseet i Amsterdam och många många fler. Tänk att kunna vandra runt där och kunna se berömda målningar som man annars aldrig får möjlighet att se. Oerhört glädjande. Något för kulna vinterkvällar.

Så här kan entrésidan se ut.

För övrigt vill jag dela med mig av Aftonbladets videosnutt om en hund som 'körs över' av en råget. Snopnare hund får man leta efter, stackars liten - vilken volt. Tur att det gick bra. Nätet är fantastiskt.

I övrigt är det knappt man hinner med i vädrets växlingar. 25 grader idag. Snart ännu en kallfront och jag vet inte vad. Som med allt annat så måste man vara flexibel...

Ha en himla go helg, därute!

Det milda gula ljuset i solnedgången sipprade in i Lilla Huset under markiserna och fyllde alla vrår. Efter ännu en blåsig dag njöt Pärlvit och Rudolf ensamma ute i kvällssvalkan. Deras två sista ungar lämnade holken och kom upp på pinne i går. Ansvarsbördan lättar.

Lilla busgänget med 17 sebraungar som satt i reservbur efter ’överfallet’ på Tuvalisas bo, vilket sånär kostat Parveln livet, fick friheten åter i morse. De fick flytta in till nymferna i Royal Suite och dröjde sig kvar ute i voljären till sista stund. Skönt för dem. De ska ju säljas vad det lider, men får roa sig i väntan på övriga sebrabarn inne hos kanarierna. 17 sebrafinkar mer eller mindre… spelar roll?

Ute satt även Pappis lilla lutinoflicka som nyss lämnat holken. Hon försvann modigt ut i går morse med ett gäng risfåglar och tillbringade sin första natt ute i ensamhet. Våra fåglar har annars som vana att tillbringa nätterna inomhus i trygghet. Pappi och Topsy försökte gemensamt få in henne, men hon vågade sig inte genom hålet. Föräldrarna är bedårande när de om och om igen visar barnen hur det ska gå till. De hoppar ut och in, ut och in genom hålet medan de ropar uppmuntrande… ”Så här gör man, se hur lätt det går!” Kanske lyckas de i kväll?

Bloggen lider just nu av ’kreativ krasch’. Stora Tröttheten medför att foto och film - det roligaste jag vet - inte lockar alls. Energin är slut... igen. Märkligt tillstånd. När hjärnan haft för många processer att bearbeta stänger den av - det kvittar om intrycken varit av jobbig eller rolig karaktär. Men… utbrändhet brukar ju gå över, tycker någon. Du behöver komma ut, menar en annan.

Hmm… kanske var det bokföringen som var droppen i bägaren? Det nya programmet? Alla manualer som skaffats? Möjligen tar sjukdomen sitt? De förhöjda levervärdena? Cortisonkuren? Håhå jaja. Bara att bida sin tid och säga som Husbonden… ’det ordnar sig’.

För övrigt har kungen ställt till det igen. Det känns inte längre seriöst med en statschef som saknar omdöme av denna grad. Att han varit på strippklubb är ju ställt utom allt tvivel – om inte kunde han ju bara sagt NEJ. Så går det när ’di konglige’ ska försöka vara folkliga – ingen paradgren för stela bernadotter.

Att försöka låtsas att man inte vet vad hela landet talar om är inget lyckat sätt att vara ’för Sverige i tiden’. Hela storyn är istället ett utomordentligt bevis på hur dumt det kan bli när titlar ärvs. Till och med rojalisternas främsta argument är förbrukat; detta bidrar INTE till en positiv bild av Sverige.