Det milda gula ljuset i solnedgången sipprade in i Lilla Huset under markiserna och fyllde alla vrår. Efter ännu en blåsig dag njöt Pärlvit och Rudolf ensamma ute i kvällssvalkan. Deras två sista ungar lämnade holken och kom upp på pinne i går. Ansvarsbördan lättar.

Lilla busgänget med 17 sebraungar som satt i reservbur efter ’överfallet’ på Tuvalisas bo, vilket sånär kostat Parveln livet, fick friheten åter i morse. De fick flytta in till nymferna i Royal Suite och dröjde sig kvar ute i voljären till sista stund. Skönt för dem. De ska ju säljas vad det lider, men får roa sig i väntan på övriga sebrabarn inne hos kanarierna. 17 sebrafinkar mer eller mindre… spelar roll?

Ute satt även Pappis lilla lutinoflicka som nyss lämnat holken. Hon försvann modigt ut i går morse med ett gäng risfåglar och tillbringade sin första natt ute i ensamhet. Våra fåglar har annars som vana att tillbringa nätterna inomhus i trygghet. Pappi och Topsy försökte gemensamt få in henne, men hon vågade sig inte genom hålet. Föräldrarna är bedårande när de om och om igen visar barnen hur det ska gå till. De hoppar ut och in, ut och in genom hålet medan de ropar uppmuntrande… ”Så här gör man, se hur lätt det går!” Kanske lyckas de i kväll?

Bloggen lider just nu av ’kreativ krasch’. Stora Tröttheten medför att foto och film - det roligaste jag vet - inte lockar alls. Energin är slut... igen. Märkligt tillstånd. När hjärnan haft för många processer att bearbeta stänger den av - det kvittar om intrycken varit av jobbig eller rolig karaktär. Men… utbrändhet brukar ju gå över, tycker någon. Du behöver komma ut, menar en annan.

Hmm… kanske var det bokföringen som var droppen i bägaren? Det nya programmet? Alla manualer som skaffats? Möjligen tar sjukdomen sitt? De förhöjda levervärdena? Cortisonkuren? Håhå jaja. Bara att bida sin tid och säga som Husbonden… ’det ordnar sig’.

För övrigt har kungen ställt till det igen. Det känns inte längre seriöst med en statschef som saknar omdöme av denna grad. Att han varit på strippklubb är ju ställt utom allt tvivel – om inte kunde han ju bara sagt NEJ. Så går det när ’di konglige’ ska försöka vara folkliga – ingen paradgren för stela bernadotter.

Att försöka låtsas att man inte vet vad hela landet talar om är inget lyckat sätt att vara ’för Sverige i tiden’. Hela storyn är istället ett utomordentligt bevis på hur dumt det kan bli när titlar ärvs. Till och med rojalisternas främsta argument är förbrukat; detta bidrar INTE till en positiv bild av Sverige.