Sorg och förstämning. Det gick inte att rädda Vännernas hund Toste. Detta 'något' som satt i tunntarmen var inte operabelt pga njursvikt och ålder. Allt hopp ute. Veterinärerna anade också att tarmen var penetrerad och bukinflammation var under uppsegling.

En tung sista resa till Djursjukhuset för Matte och Husse för att vara med när han somnade in. Ett viktigt åtagande, de kunde med egna ögon se att det faktiskt var nödvändigt, vilket ändå är en tröst i beslutsvåndan. En mycket sjuk liten Toste väntade.

Den vackra västgötaspetsen med det stolta namnet Fuglaheim Skoglar Toste har gått ur tiden. Insomnandet sköttes, som alltid, tyst och lugnt. Ansvarsbördan för en sjuk hund lättar. Sorgen och saknaden tar vid. Ett stort tomrum uppstår efter Mattes älskling, Husses Kompis och följeslagare, efter Sigrids kullbror och vår egen uppfödning.

Vi minns honom som en gudomligt snäll, trevlig och glad hund. En som likt sin mamma Hanna 'aldrig gjort nåt ont i hela sitt liv'. Han blev nästan 13 år, bara en månad kvar dit. Suck...