En dag var hela världen deras. Den mindre vinterhagen hade växt till nästan obegränsat strövområde. Först vågade de inte lämna de upptrampade stigarna, men snart vidgades vyerna. Åh, mums... så mycket gräs!

Plötsligt var det hänt... den ene tjuren hade kommit ifrån sin vän. Bara gått och gått, och ätit och ätit. Strax stod han utanför vårt plank... Mmmmööööhhh, dånade tordönsstämman. Vilka lungor! Vilken röst!

Då vaknade brodern till där borta, på andra sidan bäcken... ååhh, så orolig han blev. Var fanns nu övergången? Hur hade han gått? Den lilla bron syntes inte i allt det höga gräset. Vännen travade oroligt på andra sidan, allt fortare. Böööhhhl - kooom tillbaaakaaa!

Bröderna Brothers - klicka för större bilder.

Timmarna gick och de tröttade ut sig på var sina håll. Äventyraren hittade inte tillbaka, och den kvarlämnade hittade inte bron över bäcken. Ock, ock, sicket elände. Förstämning i det gröna paradiset. Till slut vilade de i närheten av varann, på ömse sidor av bäcken.

Jag mådde inte bra å deras vägnar inför natten. De årsgamla tjurarna har varit tillsammans hela sitt liv. En mycket liten herrklubb. Livskamrater i vått och torrt.

- Men där står ni ju! När fönstret öppnades vid sänggåendet var dom tillsammans igen. Andades tungt och lyckligt - rakt nedanför sovrumsfönstret. Hellegod. De hade funnit varann efter en lååång dag. Vi pratade en lång stund med varann och jag fick varma blickar till svar. Nu var allt bra igen. Dramatik i paradiset.

 

Berit Elisabet

10 juni 2011 18:27

Härligt att läsa - tack ska du ha. :)

http://beritelisabet.blogspot.com

Margus

10 juni 2011 21:44

Väl bekomme;-)

 

Ruth

10 juni 2011 22:58

Vi är alla flockdjur och är beroende av varandra, ingen vill vara alena. En gullig solskenshistoria som slutade lyckligt.
Kram

http://bernamis.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...