Vännernas Toste äter igen. Inte som före sjukhusvistelsen och den misstänka glasspinnen, men bättre och flera mål om dagen. Bajsar smetigt - hellre det än inget. Lilla maggen tycks ha fått sig en riktig känga.

-----------------------------

Våra marsvin är behandlade med Ivomec allihop. Vera fick i söndags en spruta mot kliande skorvor som plötsligt poppade upp. Då syntes inget på de andra två. Nu har Veras syster Sally liknande sår. Inget att tveka på, alla fick varsin dos av samma medicin.

Någon frågade i kommentar om inget hudskrap gjordes hos veterinären. Joo-då... sakkunskapen skrapade sakkunnigast. Teorin är fortfarande skabb även om inga fynd gjordes där.

Klådan tycks ha upphört, ser inget kliande alls. Däremot blossade en blodig 'motorväg' upp på Veras bakdel dagen efter sprutan (tio cm lång, två cm bred). Hon ser riktigt hudflängd ut. Kolla bilderna, isch...

bakdel                            hals  

Det gör inte särskilt ont, förstår jag. Hon äter som vanligt men är väldigt lugn. Stackars lilla Vera, hoppas det går över. 

---------------------
Mitt läkarbesök gick bra. Alla värden ok. Ett förhöjt levervärde undersöktes extra, men så snart jag tog cortisonet sjönk det drastiskt till det önskvärda. Enligt proverna har inflammationen dämpats just nu.

Berättade för läkaren om det guldbeströdda beröm han fick i kommentarerna till mitt blogginlägg om Remicade. Det tyckte han var roligt.

På plats i solen. En sån där dag då varje moln går precis bredvid solen så att det aldrig blir skugga. Vissa dagar är sådana.

Från solstolen ringdes samtal till media å kompisens vägnar. Hon som hamnat i 'eviga kretsloppet' (föreg. inlägg). Kontaktade DN, Aftonbladet och lokaltidningen. Hoppas de gör nåt. Uppdrag Granskning har semester till 23 augusti, hela redaktionen.

Får se om jag orkar ringa Ulf Kristersson (M), socialförsäkringsminister också. Som medmänniska har man vissa skyldigheter, särskilt om man vill förändring.

Som tur finns något att glädjas åt också:

blomlåda                           kaprifol                           lupiner

Beträffande lupiner så tänker jag nästan alltid på  Arsène Lupin, gentlemannatjuven, populär fransk tv-serie som gick i svensk tv på 1970-talet.

- Något i Sverige håller på att gå sönder, sa Håkan Juholt (S) i riksdagsdebatten idag. Ja, det är bara förnamnet. Nu krävs det attack på diktaturregeringen som tydligen inte tänker rätta sig efter riksdagen där oppositionen tvingat regeringen till 16 (!) nederlag.

Kompisen AL gick till arbetsförmedlingen för att ännu en gång skrivas in - ett måste för att få söka socialbidrag. De hade inte ens hunnit skriva ut henne. När hon berättade sitt ärende tappade personalen hakorna och stirrade tomt framför sig.

De erkände frankt att Förkränkningskassan inte längre lyssnar på AF. Hjälp därifrån är utstiktslös. De sa att AL nu får bereda sig på nya utredningar. Men hon orkar inte det. Hon har hela pärmen full med meningslösa utredningar.

- Handläggarna på AF såg apatiska ut, sa AL. Helt kraftlösa och viljelösa zoombies som bara glider med.

Så går det när tjänstemän inte reser sig och protesterar. Alla bara "lyder order". De hade kunnat gå till media och slå larm. De hade kunnat väsnas. Folk i Tyskland 'lydde också bara order' under Förintelsen.

Var ska detta sluta? När ska folk resa sig och reagera på den tortyr som pågår i regeringens namn? Så länge svenska folket, allmänhet såväl som tjänstemän, plockar ut sina blodspengar utan att protestera mot det som sker är man medlöpare, rätt och slätt. 

Ty... "det är blodspengar vi fått. Stulna från sjuka, arbetslösa och de som betalar a-kassa och fackavgift. Vi får dessa pengar för att köpas över som medlöpare i systemskiftet. Borgarna behöver oss för att montera ned solidariteten." Citat från bloggen Ett Hjärta Rött i sept 2010. Så jäkla bra!

Det är något fruktansvärt, det som händer i Sverige just nu. Det är inget spel, ingen lek, inget som går över. Det är blodigt allvar. Nästa gång är det DU som drabbas av sjukdom och går till det eviga kretsloppet bland soporna.

Man saknar ord... Kompisen AL som inte bara brottats med sina sjukdomar utan även med 'Förkränkningskassan' i sex år (6) sitter nu i den berömda råttfällan. För gott...? Efter 16 månaders arbetsförmågebedömning i samråd med arbetsförmedling och FK på 25% beordrades hon att sjukskriva sig till 100% och skaffa läkarintyg och gjorde så. Man hade bedömt henne som helt slut.

Ansökan avslås nu av FK som anser att hon trots läkarintyg för tre (3) sjukdomsdiagnoser och avbruten arbetsförmågebedömning pga. total utmattning plötsligt är helt arbetsför till 100% och tvingar henne att gå till arbetsförmedlingen för att söka jobb på hela arbetsmarknaden....!!!!

Annars drar dom in hennes SGI (sjukpenninggrundande inkomst) och hon kan aldrig mera sjukskrivas igen, ens om hon skulle bli frisk. Nu hade dom läst alla handlingar i hennes ärende, men... betraktar hennes ansökan om sjukersättning som ETT NYTT SJUKDOMSFALL! Efter nio års sammanhängande sjukdom.

Just den här varianten har åtminstone inte jag läst om i pressen tidigare. Kanske kan man väcka Janne Josefssons intresse för saken?

Orden är slut. Det finns snart inga ord för detta. De som finns är redan utslitna; tortyr, människoförakt, inhumant, känslolöst, utstuderat elakt osv. Allt bottnar i den högerstyrda alliansregeringen som skulle "minska utanförskapet". Ha! Nu har dom lyckats, snart är AL verkligen UTANFÖR. Tack vare 'Herr Reichfeldt', stödd av ryggradslösa kristdemokrater som säger sig vilja ha "ett mänskligare Sverige".

Ett sånt förbannat hån. Vart tog regeringens ord om att "de som är för sjuka för att arbeta ska tillbaka till sjukskrivning" vägen? 'Reichfeldt' spelar cyniskt på insikten om att allt fler svenskar blivit liknöjda och tappat tron på politikens möjligheter samt låter sig köpas av jobbskatteavdrag. Vad som nu sker i Sverige är mycket illavarslande och mycket allvarligt.

Mer om AL:s fall här nedan:

Varför inte koncentrationsläger?

Läste inte handlingarna...!

Försäkringskassans tortyr

Utanförskap

Lilla Parveln som höll på att dö i späd ålder går från klarhet till klarhet. Gott gry i denna där. Ännu lite kal på ryggen men flyger som ett proffs, kvickt och lätt. Även till utevoljären där han njutit sol och frisk luft i dag.

Kris hos marsvinen som fick resa till veterinären. Vera har fått hastigt uppblossande skorvor vilka kliat enormt. Hon bet hål på flera ställen och kliade sig blodig på halsen, och skrek såklart av smärta när hon rev sig i såren.

Inga mjällkvalster, inga skabb enligt sakkunskapen. Nu hoppas vi att sprutan med Ivomec ger bot och lindring. Varken Alice eller Sally har drabbats... än. Konstigt när de bor ihop, men det kanske kommer... Oroligt.

Segt är det fortfarande för Vännernas Toste. Matlusten är i botten, orken likaså. Men han dricker vatten i små mängder utan att kräkas. Väninnan kämpar med att få i honom lite mat. Oroligt även det. Djurägarskap innebär ständiga äventyr.

-----------

Säkerhetskopiering till extern hårddisk genomförs numera med ny metod. Struntar i automatisk backup då filerna lägger sig på så konstiga ställen att jag svårligen finner dem. Nu kopierar och klistrar jag istället - och vet precis var de hamnar.

För övrigt väntar fotvård och vårdsväng för mig i morgon, med provtagning och läkarbesök - uppföljning av cortisonkuren. Mina synbesvär har återkommit liksom kramper och krypningar i benen. Sannolikt pga. cortisonet, puh. Två månader kvar på den kuren.

En trött summering av en jobbig period. Sen kanske man kan nalkas midsommar med lite tillförsikt.

Det har gått upp ett ljus i Lilla Huset. Frihetens klocka klämtar... för Husbonden. Nu har han bestämt sig - HAN TAR PENSION. Så fort det nånsin går. När han fyller 61 år. Bara månader kvar, och innan dess... semester.

Vi trodde länge att han måste vänta till minst 63. Prognosen för FULL pension såg dyster ut. Efter tips från bekanta insåg vi att man kan laborera med uttaget av tjänstpensionsdelen. En del på 5 år, en på 10. Och gjorde så hos minpension.se. Där kan alla göra sin egen pensionsprognos.

Vi har skådat Ljuset i tunneln! Ett tu tre... syntes en riktigt lovande prognos. Det ÄR möjligt! Snart! Pension har aldrig varit någon vinstlott. Det gäller att skära ned på utgifterna, men det måste ändå göras förr eller senare. Man vet aldrig när ens tid är utmätt, och inte när myndigheterna tänker förbjuda uttag före 65.

Varför jobba och slita ont i fyra år till när det finns nåt som heter livskvalité. Det är Husbonden värd.

Hans tänkta fördelning ger en bättre pension de första sex åren. Han får då ut 3000-4000 kr mer i månaden (brutto). Vid 67 går beloppet ner till det han skulle fått om han tagit full pension från 61. Slutbeloppet vid 67 som sedan varar livet ut ligger "bara" 2600 kr (netto) under vad han skulle fått om han väntar till 65 med att ta ut full pension! Större skillnad är det inte.

Härmed rekommenderas ALLA som som längtar till pensionen att se över sina prognoser! Siffrorna i det orangea kuvertet omfattar inte de delar man själv kan laborera med. Det görs på sekunden hos Min Pension efter att man beställt en personlig kod hos Pensionsmyndigheten, vilket man också gör där. Man får siffror i både tabell och diagram. Och prognoserna är enligt uppgift väldigt pålitliga.

Sedan prognosen blev gjord går Husbonden i ett lyckorus. Han drar med sig utskriften av denna var han än är och njuter av siffrorna. Han ler mest hela tiden, och sjunger som så...

Måndag gör jag ingenting, ingenting, ingenting

Tisdag ser jag mig omkring, mig omkring, mig omkring

Onsdag går jag runt och vankar

Torsdag sitter jag i tankar

Fredag gör jag vad jag vill

Lördag stundar helgen till

Äntligen börjar bilarna köra ut ur mitt huvud. De har liksom cirklat runt därinne sedan gårdagens utfärd till Storstaden. Så många intryck på en gång blir liksom 'too much' när man är van vid stilla lunk i skogsbrynet.  

Här på landet är vi inte vana vid den sortens puls. Trafikköer är så sällsynt här så jag brukar kalla tre bilar i en korsning för 'trafikstockning'. Så bortskämda är vi. Rena lyxen.

------------------------

- Se upp, nu kommer jag!

Den lilla nymfflickan sitter i holköppningen och studerar omgivningen länge. Hon tittar på när vi byter vatten och skålar, hon studerar alla individerna i flocken som hon snart ska umgås med. Mest håller hon nog koll på mor och far (Lili och Gustaf) som lockar ivrigt. Och på systern som hoppade ut dagen innan. 

Så här sitter de flera gånger under ett dygn och samlar mod inför det stora språnget, innan de kastar sig ut. Den här på bilden är ute nu. Hon var nr två i kullen, kvar i holken ligger bara lillsyrran. Det handlar om dagar.

Thomas och Sussie har två ungar kvar i sin holk, sen är årets alla ungar klara. Gissa om det är liv här. Och mat går det åt. Nu börjar den bästa tiden... att njuta av ungarnas utveckling och livsglädje. Att se till så de har roligt och mår bra.

Nåt helt annat än rusningstrafiken i Göteborg, om man säger så...

Toste är hemma hos Vännerna igen. Äntligen. Mage och tarm är uppstartade och fungerar. Ska nu skötas med viss delikatess. Små mål och flera per dag. Försiktigt med vatten. Glasspinnen - om där fanns någon - kan komma ut rätta vägen, eller så är den upplöst...? Ett mysterium. På bilden lämnar han Djursjukhuset.

Vilken dag... och vilken trafik! Resan gick som planerat, ingen vilsekörning... bara rakt på. Frustrerande tre timmars väntan för att få ut hunden. Två av dessa timmar berodde på Agrias strul vid direktregleringen! Första kvittona från lokala veterinärstationen var otillräckligt dokumenterade. Allt löste sig dock. 

Inför hemfärden vid 16-tiden fick tänkt färdväg läggas om. Trafiken stod still - överallt. Valde en av mina inlärda resvägar och den gick bra en bit. Tingstadstunneln igenkorkad - ny omläggning av rutten. Förbaskade 'Hising Island'... man måste ju alltid över Älven för att komma till fastlandet. 

Tog sikte mot Angeredsbron. På E6 mot Kungälv kröp vi fram i 20 km/tim. Inte bara innerstan är tät, trängseln bestod ända ut i yttre stadsdelarna. Undra på att jag flyttade därifrån... stod inte ut med trängeln och stressen. Och det var redan för 40 år sen! ;-)

Är nu rätt mör efter sex timmar på resande fot, frustrerande tidsspillan och trafikstockningar. Antar att det sitter i ett tag...

Fantiserar ibland om att åka till Göteborg för att shoppa kläder.  Efter detta tvekar jag starkt. Jo, möjligen med tåg, då. Om det skulle kännas alldeles nödvändigt. TACKA VET JAG LANDSBYGDEN!

Önskar bloggbesökarna en go' helg - för det tänker jag själv ha.