Poolen i kanarievoljären ser minst sagt knepig ut. En högst tillfällig lösning, det lovar jag. Så här kan det ju inte se ut.

Här gör man sig till och skaffar en ny swimmingpool till fåglarna. Med följd att de vägrar gå över poolkanten. De har suttit på kanten och tittat längtansfullt ned i böljorna, på sin höjd druckit några klunkar. Men se bada... nähä då. Inte i den baljan, tyckte de. Och kanarierna som ÄÄÄLSKAR att bada.

Tanken är att vi ska göra ett finare bad, med fontän eller åtminstone tillrinnande färskvatten och avtappning till dammen. Vi hittade ett badkar som skulle passa...

Fåglarna var skeptiska. Det är väl sunt med försiktighet, men detta var löjeväckande. Det gick en dag, två, tre... en vecka. - Nejdå, här badar vi inte! Till sist tyckte jag synd om dem och flyttade in det gama badkaret i det nya, därav den knepiga anblicken. Bums kastade de sig i böljan blå - efterlängtat. Köbildning.

Nå, vi ska nog lirka med dem så att det funkar. De kommer att älska sitt nya bad. Så småningom.

Den här tiden finns mycket att glädjas åt. Om man bara ger sig tid att titta noga. Naturen växlar skepnad efter hur sol och skuggor samverkar. Strax är blommorna vackrare än stunden innan. Apeln var som allra skönast i soluppgången. Dagen efter fälldes blombladen. Här är några av mina glädjeämnen.

         ringblommor på G             luktärter in spe               ögonfröjd

ögongodis - vars namn jag inte vet

Parveln växer så det knakar. Flörtis är lycklig och en duktig fostermor. Nyfikna fridstörare hackas på hjässan för att lämna den lille i fred. Nu kikar han över kanten på omvärlden. Om en vecka bör han vara ute. Alla väntar vi på honom, sist i raden av ett 40-tal födda kanarier. 

Sebrafinkbarnen samlas i kindergarten i ett hörn. Där ligger de och myser mellan matningarna. Ett oemotståndligt motiv. En måsfinkunge tyr sig till dem.

Mycket tekniksnack på Fotoklubben i kväll. Intressant. Besöket där är också nåt att glädjas åt.