Bara tre hundrameterslopp idag. Jo, så känns hostattackerna. Fullständigt utpumpad och kraftlös – fram till nästa attack. Minsta rörelse, minsta skrattanfall, har resulterat i våldsamma och utdragna utbrott minst en gång i timmen… Många hundrameterslopp under en dag (lite lindrigare nätter). Den hostan visste var den tog! Tämligen medtagen med träningsvärk både här och där, en krampande lårmuskel samt akut hot om ryggskott. Puuuhh…

Hostan har belägrat mig i drygt en veckas tid, fram till i morse – just när jag undrade om ’Coccillanan’ skulle räcka förkylningen ut. Nu äntligen känns en liten lättnad, kanske läker det ut.

Börjar kunna TÄNKA på behövligheter igen, det börjar ju så… och snart kanske man orkar TA TAG I DET också… ena frysen väntar t.ex på avfrostning.

(Bilden visar en hosta sieboldiana elegans.)

Husbonden ryckte tag i städning av fågelhuset idag - alla voljärerna, på egen hand! Själv är jag ännu för matt dylika övningar. Är glad att jag orkade se hela 'Sommarpratarna' på tv i kväll. Har faktiskt inte orkat sånt heller. 

Idag postades även brevet till vårdcentralen om den danske läkaren. Hade också ett snack om saken med VC-chefen som gav mig B12-sprutan, han rycker in som sköterska ibland. Han rådde mig även att sända brevet till Patientnämnden och så ska ske. Brevet är faktiskt rätt tufft.