Frågesport förlustade vid dagens PRO-möte där Väninnan ställt upp i vårt tremannalag. Avdelningen var värd för Veteranvetarna (en riksomfattande cup inom PRO) dit ett taggat lag från grannföreningen anslöt. Lite av Vi i Femman över det hela. Gästerna kom, sågs och segrade – och sen var den tävlingen över för vår del. Kul så länge det varade.

Två kontrollanter delade ut och samlade in tio svarslappar i tur och ordning. Grannen var tidtagare och plingade med söt hästbjällra var gång när 90 sekunders betänketid var över. Domaren som ledde och övervakade tävlingen, protokollförde resultaten och ställde samma fråga till oss i publiken. I tur och ordning. Bra träning för hjärncellerna.

Skulle gärna se mer av frågesport i vår avdelning på mötena, vilket roar de flesta. Fast jag tror nog att vi ’bonnläppar’ här på böggda har lite för mycket av jantelagen i oss (äh, inte kan väl vi…) för att det ska bli nåt av. Och förresten tänker jag inte lägga förslaget för då åker man väl på att arrangera det också. Och det känner jag mig rakt inte mogen för… äh, inte kan väl jag…;-)

Kände mig bättre till mods denna gång. Förlamningen har gått tillbaka så pass att mimiken fungerar hyggligt. Kände mig faktiskt både obesvärad och normal, ja… till och med befriad ur den klassiska ’bubblan’. Skönt. Var därtill så styrkt att jag handlade på hemvägen från lång inköpslista – första gången på egen hand sedan paresen slog till. Framsteg.

Nu har jag sett färdigt på tv-serien Ung & Bortskämd. Efter andra avsnittet i kväll har jag fått tillräcklig inblick i fenomenet curlingbarn och –föräldrar vilket var min avsikt. För övrigt struntar jag i vem eller vilka som utvecklas och klarar sig bäst. Utröstningsmoment är så trista och förutsägbara och ligger inte i mitt intresse. Nu lämnar jag barnen åt sina öden.

Men nu är jag visst så trött att jag somnar över tangenterna…

tack för idag – slut för idag.