Äntligen ventileras idéer om ett förenat Norden. 42 procent av nordborna stöder tanken, enligt en undersökning av Oxford Research. Kan detta bli den gemensamma bärande vision vi behöver här uppe i norr för att få framtidstron tillbaka?

Mitt hopp flammar upp. Drömmen om ett förenat Norden har jag närt länge, och att tankarna släppts fria i en ny bok gjorde mig själaglad.

Boken ”Förbundsstaten Norden” släpptes i samband med Nordiska Rådets årliga möte härom veckan. Gunnar Wetterberg, samhällspolitisk chef på Saco och historiker, utvecklar tankarna om en nordisk förbundsstat och menar att regeringarna bör starta en förstudie med sikte på en ny statsbildning om 10–15 år. Han tänker sig Schweiz som modell och förebild, med sina självstyrande kantoner men med gemensam försvars-, utrikes- och ekonomisk politik.

Hans första artikel på DN Debatt 27/10 beskrev hur en nordisk förbundsstat kunde ge de nordiska länderna en helt ny internationell maktposition. Norden skulle få tyngd. Chanserna att göra sig hörda mångdubblas. Tankarna fick stort gensvar! Många av de nästan 500 kommentarerna på DN.se höll med om förslaget, och i Finland fick en tidning 79 procent ja när 6.000 läsare röstade på nätet.

Ett samgående kunde ge större inflytande internationellt. Våra länders likheter är nog för att bli bättre tillsammans än var och en på skilda håll. Tillsammans skulle länderna inte vara lika lätta att köra över.

Den ekonomiska krisen har gjort behovet av samarbete tydligt. De nordiska länderna har tillsammans 25 miljoner invånare och en sammantagen BNP som motsvarar världens 10–12 största ekonomier, sägs det. Ett samgående kan öka handeln, ge länderna en tyngre röst i t.ex G20 och EU. En gemensam bas kunde bana väg för forskningssatsningar.

- Jag ser det här som att detta är ett samtal som börjar. Sedan behöver säkert medborgarna 5-10 år på sig att vänja sig vid tanken, säger Gunnar Wetterberg till Ekot.

- Det viktiga är att få ett beslut om inriktningen. Regeringarna behöver komma överens om att bilda det förenade Norden eller att de åtminstone vill göra en förstudie med sikte på en statsbildning om 10–15 år.

Om bloggläsarna vill fördjupa sig i ämnet, läs framför allt DN Debatt, men även DN Nyheter, Sveriges Radio eller Sydsvenskan.

- Men det ser ju riktigt bra ut! Öronläkaren, sista instansen i uppföljningen av förlamningen, var överraskat positiv.

- Ja, om jag bara ler lite lätt. Men det stora leendet är snett.

Jag visade, han nickade.

- Och hur går det att blinka med ögat och rynka pannan?

Läkarna vet precis vad de letar efter. Och ser minsta avvikelse. Man är i trygga händer. Här tittades i öron och klämdes på spottkörtlar (varvid en nerv drog ihop sig så jag frågade om det syntes - men nej), lymfkörtlar och rubbet. Allt verkade bra.

De ’fladdermöss’ jag numera känner av i sjuka örat förklarades som läkning av trumhinnenerverna! Jo, trumhinnan fladdrar betänkligt vissa dagar. Känns som att vara ute i blåst och pågår halva dagar i sträck… Skönt att det så att säga ”hör till”, och inte var ännu en diagnos ;-)

Riktigt impad blev jag över fortsatt plan: återbesök redan i jan-febr. Om förbättringen fortskridit räcker det så, men om det stannat upp görs ny magnetröntgen av hjärnan. Fantastiskt. Slutligen en sista uppföljning efter ett år.

Ja, det var alltså dags för ännu en vårdresa till Sjukhuset. Bilarna har gått i skytteltrafik sedan ansiktsförlamningens utbrott för åtta veckor sedan. Efter gårdagens snöfall kändes det mindre lustigt, men vägarna var ganska rena och torra. Vi har ju flera plusgrader. Gott.

Häromdan var jag där i annat ärende. Visade upp armbågen för reklamation av slemsäcksoperationen för två år sen. Den mår dåligt och ”något” därinne småläcker och är inflammerat. Här var det löpande bandprincipen. Träffade doktorn i tre minuter under vilka han 1) stönade över ryggvärk, 2) läste högt ur remissen sluddrigt och i expressfart (varav jag uppfattade 2006, 2008 samt re-operation) och slutligen 3) tittade på armbågen. Och på sin väg ut genom dörren avgav förväntat utlåtande:   - Ja, det blir ny operation. Vi kallar.

Fem plus fem mil för den undersökningen! Som vårdcentralen redan gjort och remitterat för. Så är det. Snart har jag väl frikort för resor också…

------------- 

I övrigt förundras jag över medias inträngande uppmärksamhet över sossarnas interna frågor. När det blir tal om avgångar och personbyte på poster vänder och vrider man på minsta lilla spekulation. Då finns hur mycket tid som helst. Men när Rödgröna presenterade sin politik INFÖR VALET visades inget som helst intresse. Märkligt.

Kanske är det så att namn är något de begriper sig på?