Snöglopp hela dagen. Husbonden lyssnade inte ordentligt på väderrapporten, han såg bara solarna på kartan och tyckte det var en särdeles bra dag att hämta fågelfröer på. På släpkärran!

Efter detta får man kanske skaffa en täckt dito… Bilen hann inte mer än iväg så började snöfallet. Som tur var stod leveransen inplastad färdig att lyfta på kärran. Hur det skulle gått annars med alla papperssäckar är en gåta. För snögloppet har fortsatt hela dagen och håller på än – nu som regn.

Nu ställer vi fram alla snöskyfflar Lilla Huset har. Som avskräckande effekt. Ibland hjälper det.

---------------

Ett hästgrin ska man väl klara av ändå… tänker jag, och tänjer på den stela läppen. Husbonden får svårt att hålla sig för skratt när jag övar på mimiken. Jag VEEET, det ser löjligt ut. Men jag kunde förr och tänker försöka igen så långt det går. Även om Husbonden håller på att tappa balansen av återhållet fnissande. Skojigt när man kan roa omgivningen ;-)

Han har ju gift sig med den som i femårsåldern kallades ”damen med gummiansiktet” av farfar. Min farfar var riktigt skojig, han kunde locka fram det mesta. Och… har man en gång haft ett gummiansikte så är det särskilt svårt att acceptera stelheten som drabbat. Så jag övar.

Och det går framåt… Fler och fler tänder syns när jag lyfter på överläppen. Nåja, nåt som ska föreställa lyftning i alla fall. Börjar också kunna dra ner underläppen i mungipan så att nästan alla undertänder syns… i alla fall de jag har kvar ;-)

Ögats underkant som hängt lite är åter på plats. Det sluter nu tätt mot ögat som det ska. Åtminstone större delen av dagen;-) Inte så pjåkigt. Det är fem veckor sen ansiktsförlamningen slog till. Fem lååånga veckor.

Kan också blåsa upp kinden med luft utan att det pyser ut i mungipan. Någon undrar kanske varför man ska kunna detta. Blåsa upp ballonger t.ex. Ett friskt ansikte kan göra många miner och rörelser som man inte tänker på - förrän man förlorar förmågan. Allt är bra för något, om än aldrig så lite. Och blåsa upp kinderna, det kan i all fall inte hästar.

 

Ruth

22 oktober 2010 10:18

Så glad jag blir när jag läser sista halvan på ditt inlägg att ansiktet gör framsteg, tror bestämt att det kommer att räta till sig med tiden.
Ett knepigt väder här i går också som mynnade ut i första höststormen på kvällen och strömlöst.
Hoppas ni får en fin helg !

http://bernamis.bloggplatsen.se

 

Ewa

22 oktober 2010 12:20

Vad roligt att det går framåt! Sakta, men säkert och förmodligen tålamodsprövande, eller?

Är det hela 5 veckor sedan? Jag förstår att de veckorna har känts låååååååånga för dig, men själv vet jag inte var tiden tar vägen.

Det ligger snö hos oss idag.... Isch!

http://www.fundringar.bloggplatsen.se

 

Marianne

23 oktober 2010 10:06

Så skönt att du blir bättre för varje dag. Det gäller att inte ge upp och det är skönt att man kan skratta åt eländet. Jag har ju själv haft ansiktsförlamning och det var ingen trevlig upplevelse. Att inte ens kunna äta och dricka, var jobbigt.
Ha det gott

http://www.ekoxenskennel.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...