Vad sägs om en vattenfallstur efter middag? Sagt och gjort. Lilla Huset lämnades för en stund per bil för att beundra styrka och kraft i Nossans många vattenfall där massorna nu vräker sig ut på sin väg mot Vänern. Ån har förvandlats till älv och man kunde lätt föreställa sig timmerflottning å vågorna. Förr drevs kvarnar och sågar utefter Nossan av kraften i dessa fall.

Markerna är nu riktigt vattensjuka. Maderna längs ån (nej, älven) som vanligen betas av djur kunde utan svårighet befarits med båt. Det trycker på från alla diken och småbäckar som står överfulla i hela trakten. På slättlandet förekommer inga höga vattenfall men för oss var det spektakulärt nog. Mitt i dessa fall har vi under torra somrar gått torrskodda omkring, svårt att tro nu.

Vägen var avstängd för trafik på ett ställe vilket gav en välkommen promenad med voffarna som var med. Ulrik mår så gott av sin nya värkmedicin och var som ny där han stuffade fram och storögt beundrade skådespelet.

Vi är sannerligen många som vill ändra på sakernas tillstånd. Gårdagens inlägg med önskan om revolt och nyval rönte ett visst intresse.

I have a dream… om att vi bleve riktigt, riktigt många som dels röstar rätt, dels aktivt kräver vår rätt hos vår blivande regering. Vi har fortfarande demokrati. Det handlar om hur hett vi känner och hur gärna vi vill.

Två av kommentarerna till inlägget, vilka här och nu ej ska upprepas, bidrar olyckligtvis med en realistisk cynism till ytterligare depression. Dessvärre får man inte en enda slocknad själ att tända genom att upprepa "det är ingen idé". Om förra s-regeringen inte lyssnade tillräckligt berodde det kanske på att ingen av oss höjde rösten tillräckligt. Vi kanske litade för mycket på "automatiken".

Vanligen är det undertecknad som står för pessimismen i Lilla Huset men när det gäller Helig Vrede slår det gnistor. Tror fortfarande att allt är möjligt. Kommer fortsätta tro det tills jag lägger näsan i vädret. Tro kan försätta berg. Det finns stater på Jorden som haft det värre än vi och lyckats med revolt. Ådalen 31 blev något av vändpunkt för förtrycket här i Sverige.

Dom kunde…! Utan vare sig telefon, bil eller pengar organiserades den arbetarrörelse i vårt avlånga glesbefolkade land som lade grunden till vårt välstånd. Gunnar Sträng (socialdemokraternas finansminister 1955-76) CYKLADE som lantarbetarnas ombudsman på 1930-talet runt i flera län för att med landsvägsagitation värva medlemmar till facket.

Så visst är det möjligt. Vi har både dator, flyg, kunskap och bättre ställt. I revolutionens vagga, Frankrike, har man ännu inte glömt konsten att protestera. "Politik är att vilja" sa Olof Palme.

Om president Barack Obama med sina visioner fått en progressiv vänsterrörelse att växa fram i USA (av alla platser !) och lyckats blåsa liv i demokratin ’over there’ så kan vi. Och om det är visioner våra politiker saknar, vilket man anar, så kan vi faktiskt ge dem våra genom tydliga krav. Yes, we can!