Utematstider.  Ena dagen korv och bröd vid dammen. Nästa dag utflykt till Grannbyn för inköp av ny kaffebryggare, med lunch på Sollebrunns Gästgifveri. Utsiktdagen i Vara blev det Majsans Kiosk där jag som vanligt matade kajorna med pommes strips. Nästa dag öm i munnen efter akut tandläkarbesök = falukorv och makaroner. På Marknaden idag åt vi oss proppmätta på maffigt kaffedopp i Missionskyrkans servering! Tror minsann det är dags för en riktig hemmalagad lunch nu. Med svalare väder på gång lär man väl inte äta den på utsidan. Även om färdigställd scen/dansbana mycket väl duger till servering.

Ovan nämnda Gästgifveri bjöd på fläsknoisette med gudomlig… ostsås. Av blåmögelost, präsost, brie och mozzarella! Måste det verkligen vara så många olika ostar i en ostsås, undrar man… Men den kocken visste vad han/hon gjorde!

Nya kaffebryggaren är till stor glädje. Vi samlar på oss den ena röda apparaten efter den andra, och här står de som röda värmekällor :-) Gamla bryggaren gjorde bort sig för många gånger genom att läcka vatten ur avtagbar tank.

Aldrig mer avtagbar tank, menar vi.

I Vara häromdagen togs nya kort på grisstatyerna. Kan liksom inte låta bli. Sugga med kultingar har blivit sugga med kulting. Den ena kultingen stals i fjol sommar. Ett skamgrepp. Hur kan man ta ett barn från sin mor…! Glad att faktiskt ha fotat dem medan de ännu var tre.
Husbonden är klar med sin skapelse ”grejen/scenen/dansbanan”. Kärt barn har många namn. Fritt spelrum för skapande verksamhet. En liten uteplats omringad av spaljéer i armeringsjärn och ribbor där klätterväxter ska slingra sig och hål tagas ur golvet för plantering. Det blir säkert jättebra när allt är planterat och bevuxet. En stackars klematis som alltför länge ’överlevt’ på skuggig plats flyttades genast fram i solen. Hoppas den blir glad!

Det började med ett hål i marken… Sen var det igång. Något pågår i trädgården, rakt framför huset.

Husbonden mår bra när han får skapa fritt. Vi vet inte riktigt vad det ska bli. Nåt som växter ska bo intill och klänga på. Vi gör som när vi byggde till huset – löser efterhand.

Av utgrävningen för ”Grejen” fick fågelvoljären ny gräsmatta… igen. Fåglarna har ätit upp tre gräsmattor förut, nu är det sista försöket. De älskar gräs. Och gräsrötter! Rycker metodiskt upp strå för strå. Tills allt är öde och fult. Otacksamt. Hoppet står nu till att de inte är lika många som sist, och gräset ska väl ändå växa en hel del…

Men vem tog en så ful bild genom nätet…? Och vem orkade inte ta bort vattenspridaren samt trasslig härva av ståltråd först… mitt i bilden! Skyldig. Och bekväm.

Vårligt värmerekord i Lilla Huset med 21,0 grader idag. Bakslag väntar till Valborg. Värmen tar. Tidig nattning, tror jag.

Frossat runt i vårtecknen idag. Fotat. Och samlat på hög för regniga dagar. Man ska vårda sina minnen, både gamla och nya. Över 20 grader i dag. Långt frampå kvällen 18,7 grader. Man lever upp en smula :-)

Missar inte gärna morgonsolens första strålar inne i huset. Det ger en bra start - även om solen sen inte visar sig mer den dagen. Tygkossan som hänger vid syhörnan var så bedårande att jag måste fota. Solen flyttar sig snabbt så dags så man får kvicka på. Syhörnan är husets mörkaste hörn, men så dags får den sin beskärda del.

Annars är nu tid att skyla sig. Parasollen – vår finaste nånsin – hade gett upp i tyget. Utvändigt urblekt med vitt mjöl dråsande från utsidan. "Jutlandia" från Jysk 2008 i hårdträ har det mest perfekta tackel och tåg, så stommen slänger vi inte. Sparas ifall jag någon gång ska orka sy ett nytt parasolltak (finns ej kvar i handeln). Tills vidare inköptes nytt parasoll, inte lika bra men en "Hillerstorp" med vitt enfärgat tak. Kanske lika bra eftersom de ändå bleks.

Kan svårligen förlika mig med de trendiga svarta och bruna parasolltaken. Vem vill sitta under ett svart tak som suger åt sig värme när det är sommar…? Nä, ljusa och luftiga vill jag ha sommartaken!

Parasollet köptes hos Sommar Möbler, en 40-årig institution vid Åsenkorset utanför Vara, där vi gör nedslag flera gånger under säsongen. Stället är minst lika känt för intilliggande råkkoloni som sitt stora utbud. Det är pepprat med bon i de höga träden. Och ett hiskeligt skränande dygnet runt under den ljusa årstiden. Hör- och sevärt, säger fågelälskaren. Måste nog filma det någon gång – för egen del. Ingen annan skulle orka se den filmen...

För övrigt...

en veckas ryggläge på grund av skov och nedtrappning av tillfälligt höjd cortisondos. Sovit, sovit, sovit... frusen med influensakänsla och värk i alla kroppens muskler – alla! Låren kändes som om jag cyklat ett tiomilalopp! På värmedyna under tjocka filtar och tro det eller ej… med mina nya röda vinterhandskar på - inomhus! Det såg absolut inte klokt ut. Värken klingar nu av med hjälp av värktabletter, alldeles lagom för att idag klara en utflykt till Vara för… mammografi! Ur askan i elden… en lika vidrig som nödvändig undersökning.

Ett sundhetstecken i sig att jag utsatte mig för detta. Har nämligen hoppat över mammografin i fem år då jag varit så dålig att jag inte ens skulle orkat med en eventuell cancerdiagnos…  Säger en del!

Vad ska man säga...! Syns över huvud taget telefonen? Den som var orsak till paketet...

- Det måste vara fel, sa jag när expediten kom med paketet. Det ska bara vara en liten telefon i.
Men det stod mitt namn på. 

- Det händer ofta, sa hon. En gång kom ett par glasögon i något liknande feldimensionerat.

Den komiska effekten försvann när jag skulle bära ut paketet. Ofantligt oformligt och greppovänligt. Fel, fel, fel... hela vägen. Allt annat än roligt.

Elgiganten ödslar med resurserna. Både med skogsråvaror och postkostnad. Varför? Jo, för att leverera så snabbt som möjligt. De hade väl inte rätt kartong på lager. Lager sägs ju vara så kostsamt, trots att de har ständig åtgång på kartonger. Löjligt.

Som utlovat blev det 20 grader idag. En lång härlig promenad genom skogen. Myrorna piggnar till i sina stackar. En boskapshjord som njöt av solen och värmen. Nya kalvar. Långt samtal med granne på andra sidan skogen. Snabblunch med makraoner och falukorv. Somnade i solen vid dammen där kabbelekan blommar. Ärlorna letar strån och boplats under nockpannorna. Gråsparvsparet är kvar. Skatan retas med stararna och försöker skrämma bort dem - ibland. Kråkorna hutar åt ormvråken på deras gemensamma jaktmarker - ibland. Björkarna börjar få musöron. Två svalor kom idag! Och mellanlandade på vår antenn som om de aldrig varit borta. Vännerna på kaffe vid dammen. Och så var påsken slut... men VÅREN FORTSÄTTER.

Glad Påsk önskar vi bloggens alla läsare!

Bilden är vald i avsikt att hedra en fantastisk fågel som människan haft och har så mycket glädje och nytta av. Något som mänskligheten inte förstått att ta det fulla ansvaret för. Vad skulle vi bakat av, gjort pannkakor och våfflor av, eller lagat mat av annars? Vi ska skämmas kollektivt för att vi inte långt tidigare förstått att ge hönsen ett värdigt liv med tillräckligt utrymme för god hälsa och naturliga instinkter. (Nu är det lite bättre.) Och vi ska kollektivt skämmas för att det i Sverige varje dag avlivas miljontals tuppkycklingar för att de inte anses lönsamma att föda upp - så vi istället ska köpa in kycklingkött från Thailand m.fl ställen där salmonella och fågelinfluensor grasserar. Fullt medvetet låter människan nykläckta, oskyldiga, levnadsglada kycklingar forslas rakt in i kvarnen som mal ned dem till jag-vet-inte-vad... Jag skäms. Och undrar vad detta etiskt och empatiskt gör med människan... att blunda för detta slöseri med livet. Vi har råd med maten i vår del av världen!

50 öre dyrare ägg kan producera svenskt kycklingkött i mängd. Nu händer mycket i mathandeln. Man börjar på sina håll att lyssna till konsumenternas kritik. Dags att öka konsumenttrycket för tuppkycklingrnas rätt till ett liv - om än kort.

Leve både tuppen och hönan!

Köksmattorna har varit ett problem. Undersidans gummering har satt sig på golvet. Blundat för det i några år. Mattrean i Grannbyn blev utlösande faktor. Hemfördes tre mattor ena dagen. Och tre till nästa dag. Lika bra att få det gjort. Efter en tid med orientaliskt är vi åter med trasmattor (textil och plast). Allmogestilen förstärks. Men vilket jobb vi fick…

Målmedvetet slit i ett par timmar. Fastklistrad gummering. Svabbning, svampskrubbning, knivskrapning, svinto och ny svampskrubb i tur och ordning gav resultat. Klockan var nio på kvällen när vi fick våra mackor. Vi var matta men den 20-åriga golvmattan blänkte när vi lade ’trasorna’ på plats. Tre i köket, samt i badrum och sovrum.

Lilla Huset gillar rött. Och hallmattan blev pricken över i-et. ”Den sitter som en smäck” sa jag i mattbutiken. Och det gör den! Glädje var morgon när man kommer nerför trapporna.