Bakläxa på min stolta gärning med hemsidan…

Med startsidan klar och tio tänkta undersidor fick jag för mig att fråga webhotellets support till råds. För säkerhets skull. Innan jag kommit ännu längre. Vilket straffade sig…

En flerdagars mailkonversation ändade i att jag inte bör jobba i det ”gamla” programmet Web Creator (som jag älskar och känner igen). Utan i det nya Web Editor. Vilket jag flerfaldigt förgäves redan försökt besegra. Varje gång. (Det bygger på färdiga mallar med textboxar och bildboxar som ligger i vägen för kreativiteten och blippar och bloppar omkring. Kort uttryckt.)

Här blir inga barn gjorda, tänkte jag. Återgick till Creator och byggde på av hjärtans lust. (Creator ligger kvar mest som service för dem som har gamla hemsidor byggda i den, enbart på html-kod. Men systemet är på väg ut.) Supporten rekommenderade å det varmaste att jag skulle bygga i Editor, med den moderna tilläggskoden CSS. (????)  Koder… vaddå, tänkte jag. Kan inga koder alls. Ska man behöva göra om…

Suckade tungt och gav upp. Sov på saken. Rebellen i mig vaknade… har jag någonsin inrättat mig i några mallar…?! Icke så. I arla morgonstund mailades kunnig vän som svarade att jag visst kan lägga ut sidan som tänkt. Just nu. Html kommer inte att försvinna! Beslutade att bygga vidare och lägga ut. Och lära om senare.

När beslutet väl fattats gick jag ånyo in på Editor för att ge det en sista chans. Skam den som ger sig. Valde en mall och raderade alla boxar, tills inget fanns kvar. Bara för att se vad som hände.

YES….!!!! Där var knepet. JAG KNÄCKTE KODEN!

När en sida var helt ren kunde man bygga upp på nytt – EFTER EGET HUVUD.  Lite ny teknik och så, men… inte omöjligt. Förlorar nog inte så mycket tid. Ger det en chans...

Härligt vindstilla promenad idag. Inte en enda vindpust. Solen sken. Och solen värmde! Lärkor drillar. Ormvråkar fyller luftrummet. Fantastisk dag. Allra vackrast sista biten genom skogen. Där slår man av på takten och bara njuter. Glad att morgonen kunde nyttjas så väl. Och visst drar björkarna i Parken mot lila…

En timme i solen fick man också. Innan jag drog till optikern för syntest. Ögonen är inte vad de varit. Ser suddigt med terminalglasen så till den grad att jag lutat mig fram och fått både nack- och huvudvärk. Lättade när jag bytte till datorbrillor modell äldre. Släng aldrig gamla brillor! De blir som nya genom ’åldersdegenerationen’. Nya glasögon om en vecka. Hoppas de hjälper. ”Starrproblem i antågande” löd syntestet…

Centrumkyrkan i Vårgårda fascinerar. Har alltid haft nån slags dragning till gamla missionshus. Denna är speciell… lite westernstyle med placering vid breda huvudgatan, lite empirisk… med sina kolonner. Pampig portal mitt på trottoaren. Somliga orter har starkare andlig tradition än andra. EFS (Evangeliska Fosterlandsstiftelsen) är kaxig och tar plats. Har samarbetsavtal med Svenska Kyrkan vilken den är sammanbyggd med i Kyrkans Hus.

Husbonden for efter en dräneringsslang och grävde ner tvärs över vägen bakom lagårn. Vattensjukt där. Har vissa år faktiskt trängt in i vår lada. Ut med det på åkern istället. Han höll på ända in i skymningen och var tämligen mör av övningen. Rejält jobb, för rejäl karl.

Alla behöver laddade batterier efter vintern. Ny laddningsstation tagen i bruk i Lilla Huset. Här behöver ingen vänta på sin tur… alla på en gång.

Premiär i vårhörnan med filt om rumpan. För säkerhets skull med snöskyfflarna intill… En halvtimme räckte för att komma i stämning innan solen bleknade och drog sig undan. Ännu ganska korta dagar. Och blåsiga. Ingen idé att vänta på rätt vind för promenader. Bara att trava på i motvinden. Våren blåser alltid. Och motvind är det ju alltid… eller hur.

Vårtecknen från vår horisont är i dagsläget snödroppar, tussilago, vintergäck, en sorts gul krokus och färska sorkhål. Samt blomknoppar på mahonian vilken haft en sällsynt nådig vinter. När mahonian stillat sig i friska vårvindar vågade mobilen till slut skjuta utan att bilden fick stora skälvan. 13 grader idag.

Tyvärr stirrar vi ner i livlös damm. Minken har tagit fiskarna... När några glipor i staketen lappats får vi köpa nya, så här tomt och dött får det inte vara.

Lärkorna sjunger rent galet på rundorna. Koltrasten startar verserna allt tidigare om morgonen. Småfåglarna vid utfodringen får allt djupare färger. Ny fiskrätt prövades i ugnen, bara att lägga över smaksatt creme fraiche och stoppa in. Äppelpaj med vaniljsås till kvällen. Rätt underbart, om man frågar mig.

Blind och döv för världen. Här knepas och knåpas med nya hemsidan. Timme ut och timme in. För första gången NÅGONSIN har jag inte ens lyssnat på finalen i Mellot. Vet inte vilka som deltog, inte hur låtarna lät. Hur det sett ut kan man lätt räkna ut för sin inre syn. Konceptet är känt.

Husbonden zappade in Mellot just till resultatet, så händelsevis VET jag nu att Sanna Nielsen vann med Undo – och att det var en finfin låt. Väl värd att representera med, konkurrensen okänd för Lilla Huset.

Sen upptäcktes att vi även missat det supertrevliga kulturprogrammet ”Sverige!”. Och bara för att komikern Marika Carlsson, en av våra duktiga och roliga ’nya svenskar’, deltog uppdaterade vi oss genast via Play. Det var det värt. Marika turnerar nu på nytt med sin show ”En negers uppväxt”. Jag ÄLSKAR tonen i det programmet!

Nytt textilmuseum invigs i Borås (klart inom räckhåll) den 23 maj, fick man också veta. Det blir sevärt!

För övrigt är ”Husdrömmar” en svt-serie vi följer. Folk bygger sina drömmar och det är kul att följa. Flott blir det för det mesta. 8-miljonersbyggen, typ, men det behöver man ju inte hänga upp sig på.

Hemsidan får tio undersidor. Startsidan är ”klar”. Gamla planer kullkastas för nya. Har aldrig varit direkt målmedveten, skapandet växlar med humör och infall. Många bilder blir det. Och videoklipp ur egen produktion. Och nu handlar det bara om fågelsidorna… så långt. Som äntligen ska läggas på webhotellet. Senare ska det bli mer. Men DET är en annan historia. Till nästa vinter. Eller näst-nästa…

Nackbesvär har varit och farit, hehe. Huvudvärk gav det också. Sjukgymnastens kända råd gav lindring. Axelrullning.

Barnbarnen på besök i dag. Stella (2,5) är mäkta intresserad av akvariets invånare, marsvinen och… kontoret. Vad som fick henne att fastna för en politisk pocket med bara text, undrar man. Barna Hedenhös ratades. Göran Rosenbergs ”Plikten, profiten och konsten att vara människa” trycktes däremot till bröstet och bars med runt huset. Satte sig då och då att läsa och vips… var impulsen skedd. Pennan låg för nära! Då var det dags att plocka fram papper och gamla vaxkritor.

Oliver (8 mån) tänker mest på mat. Åt puré och efterrätt och aptiten visste inga gränser. Mor, barn och hund hade dessförinnan åkt buss för att hämta familjens bil till veckans utflykter. Sen skulle ytterligare besök göras… puh. Morfar och jag ’dog’ några timmar efter avfärden. Vaknade efter fyra timmar.

För första gången på jag-vet-inte-när stack jag iväg till fotoklubbens möte. Kanske var det våren... eller så behövde jag paus från datorjobbet. Kul var det i alla fall. Blixtutrustning visades, prövades och diskuterades. Och man lär sig alltid något nytt.

Elisabeth firade fem år som rökfri och bjöd på fikat. Hon visade också alldeles nyinköpta blixttillbehör. Bland annat något som liknade en armatur från toan, men gällde för att mjuka upp det hårda blixtljuset. Tänker för egen del att den nog bara skulle användas hemmavé. Inget jag skulle dra med på offentliga uppdrag, om jag säger så.

Urbans hemmabyggda 'softbox' var väl så lockande - med samma syfte. En vanlig plastbox från hushållet laddad med utbytbara färgfilter av vanliga plastpåsar. För övrigt jämfördes innehåll i fotoväskorna och några hade bilder med till förnöjelse. Själv hade jag bara mobilkameran att fota med. Är såå lat med foto just nu. Väntar på inspiration...

I år har Husbonden varit mer på hugget än nånsin, när det gäller veden. Blev klart nu i kväll. Trots regn, hagel, snö och regn i nämnd ordning gav han inte upp. Varför ge upp sista minuten...? Veden är ett ok. Det SKA bli klart, annars har man ingen glädje av det som tagits ned.

Det kändes motigt med dessa stora bamseträd. En del kunde dras fram, andra fick kubbas på plats. Somliga klövs på plats också men sedan klyven fallit omkull på berget byttes metod: Köra fram kubbarna i skottkärra till klyven. Men det gick ovanligt bra ändå i år. Allt skedde i rätt tid.

Hann inte hjälpa till så mycket som jag tänkt. Men Husbonden var idog på egen hand. Först mot slutet gjorde jag nytta med staplandet... bättre sent än aldrig..! Målet var att veden skulle vara staplad till 1:e mars. För att dra nytta av bästa torkan. Den är visst som bäst i mars, enligt erfarna bönder. Och vis lyder råd. Nåja, datumet är väl inte så petnoga, men nu blev det klart i alla fall. Halleluja.

Sist men inte minst... så hördes koltrasten sjunga i morse, just när det började gry och trädsilhuetterna stod svarta mot ännu mörk himmel. Idag var han lite närmare än i går morse. Och varken kråkor eller kajor kunde överrösta den. Härligt. Inget går upp emot koltrastens sång!

Flera dagar har ägnats åt att målmedvetet stirra in i datorskärmen. Ombyggnad av hemsidan står på schemat - och har så gjort sedan 2008, när den först skapades. Lång väntetid, om man säger så.

Ska man ta en mall, eller ska man bygga på gehör. Det är frågan. Testar olika önskningar som går i stöpet, den ena efter den andra. Håhå jaja... Men det SKA GÅ!

Allt tar tid.

Nu börjar jag nog få klart för mig hur det måste bli. Letar bland alla nya bilder (åren 2009-2013) och tro mig... de är MÅNGA. Svårt att välja. Sen ska de redigeras, minskas i storlek och... you name it. Det går inte fort, detta. Börjar nästan bli stressad.

Denna min plan - med hemsidesbygge - tycktes så perfekt för februari... Men så går det och blir VÅR! När man vill vara UTE! Om det är nåt jag är van vid så är det spruckna planer... suck. Nåja, kommer tid, kommer råd som jag brukar säga. Allt löser sig. Nån gång.