Goder morgon, goder morgon, båd' herre och fru, vi önska Eder alla en fröjdefull fest!

Kunde inte låt bli en lätt travesti på Alice Tegnérs gamla julvisa, när paret satt så här fint och poserade intill fågelbordet. Inte ofta man får dem tilsammans så här.

Kan inte fatta hur tjusiga fåglar domherrarna är. Allas favorit, tror jag. De har inte varit framme på hela vintern. Men nu passar det. Är kottarna i skogen slut? ;-)

Utanför fönstret är det livligt. En mängd olika fågelarter vid utfodringen samtidigt. Hemvändarna behöver påfyllning efter strapatserna. Och de vanliga makar inte på sig. En härlig palett att njuta av genom vårdisiga fönster. 

Bland våra allestädes närvarande pilfinkar deltog samtidigt även bofinkar, bergfinkar, gulsparvar, grönsiskor, domherrar, talgoxar, entitor, nötväckor, grönfinkar, blåmesar, hackspett, koltrast och... sist men inte minst den sällsynta GRÅSPARVEN - en av mina absoluta favoriter.

Gråsparven är nu hotad i hela nordvästra Europa, enligt DN. De har gått ned i antal både i städer och på landsbygd. I Sverige finns idag knappt en miljon gråsparvar, en kraftig minskning jämfört med början av 1970-talet. Den har minskat med över 60 procent de fyra senaste decennierna. Maria von Post, biolog vid Lunds Universitet, har skrivit en doktorsavhandling i ämnet.

För några år sen försökte ett par gråsparvar slå sig ned hos oss. De stannade inte länge. Säkert blev de mobbade av pilfinkarna som vi har enorma mängder av. Mitt hjärta slog en extra frivolt när jag nu såg en liten flock gråsparvar utanför. Måtte de stanna... Tog massor av bilder på celebriteterna.

För övrigt...

en dag i tvättstugan, varvat med åldringsvård på egna kroppen. Inte mycket att orda om.

Tjuvstart på våffeldagen. Eller rättare… Lilla Huset har inlett en ny tradition: Våfflor till Vårdagjämningen. Väldigt bra grej. Våfflor till lunch, och våffla på kvällen. Glad vår!

Ruskväderspromenad efter lunch  i regn och blåst - utan ruskvädersrock. Genomsura jackor torkades vid kaminen medan vi somnade i tv-soffan. Storstilade planer gick om intet. Vaknade vid 19-tiden, och marsvinen satt i mörkret och undrade vart kvällsmaten tog vägen. Var detta nödvändigt, frågade vi oss. Men risken finns att man gör om det. Man blir ju så uppiggad av en rask promenad, hehe.

Sökandet pågick en hel timme kvällstid. Glasögonen var puts väck! När alla ”vanliga” platser - dvs. bord och bänkar jag vanligen använder - kollats 47 gånger övergick vi till sök i kylskåp, frys, diskmaskin, lådor mm. Slutligen hade vi krypande finkammat golv och andra vrår innan vi skulle ge upp. Då slog det mig… och här var jag nästan säker: Marsvinens höpåse!

Ficklampan visade det som Husbonden strax innan missat – utan ficklampa. Halleluja! Där låg de! Har nämligen en gång tappat ett par glasögon på soptippen – i en papperssäck när jag slängde glasflaskor. Säckar man dyker ned i är en veritabel glasögonfälla. En av mina egenheter är att lägga glasögonen på de bord och bänkar jag passerar. Än värre är att jag har tre par brillor, för tv, dator och läsning. Vet vanligen ’alltid’ var de är...;-)

Soluppgången bådade gott. Fick fart på galoscherna och var hemma till nio innan vinden tog i. Lärkorna sjunger över fälten. Våra starar - som känns igen på lätet - gjorde nedslag hemmavé. Tranorna lät också höra av sig från sin vanliga lokal strax intill. 2000 tranor har nu räknats in vid Hornborgasjön. Bättre start på dagen får man leta efter.

Att man sen kunde sitta i middagssolen en dryg timme i vårhörnet gjorde inte saken sämre. Det tar sig... :-)

Som i en kolkällare om natten. Redan från start märktes att något var fel. Digitala klockan som avläses i taket var inte där... och allt var svart. Strömavbrott! Stormen Carl härjade vilt... slet i markiser, knirkade i huset och dånet i skogen pågick hela natten. Hade glömt spara vatten i kastrull och spann. Som jag alltid tänker på annars. Hur får vi kaffe nu? Och spolar på toan? Vad har hänt? Hur stort är det? Hur länge blir vi utan?

Uppvaknandet blev bryskt, om man säger så. Ficklampor fram, ringde elbolaget som trodde felet låg i närheten (skönt..), allmän ljuständning, brasan sprakade igång. Kranen gav vatten nog till kaffet, och sen fram med stormköket. Som väste igång med fart och sen... bara dog. Slut...? Fram med nästa gasolflaska... samma sak där. Men de var ju inte tomma! När vi skakat om dem lite väste de igång igen. Det går väl för långt emellan gångerna bara...

När vi väl fått kaffe ljusnade det både inne och ute, och strax var strömmen igång. Bra med några skrämskott ibland. Bättre fart på gasolen bör vi ha till nästa gång. Livet är fyllt av lärdomar... Nu står en spann vatten redo på toan, och kastrullen fylls innan sänggåendet. Stormarna ska pågå i minst en vecka. Sen väntade justering av nio tidur ute hos fåglarna.

För övrigt har omfattande säkerhetskopiering genomförts på två externa hårddiskar. Alla fotograferande och filmande enheter har tömts. Datorn bär sig knepigt åt och måste nog in på service. Sidorna visas i ömsom stor, ömsom liten text, det växlar hit och dit. Datorn får svårligen kontakt med kamera och mobil för uppladdning av bilder. Understundom kastas jag ut från vissa sajter helt plötsligt... Troligen minnet som behöver bytas. Så här gjorde den sist när det behövdes. Det har pågått länge. Och förvärrats... Snart är väl kollapsen total, hehe.

Idag kom stararna! Det piggade verkligen upp tung vandring på nysladdad väg i hård motvind. Stararna som är vana att bäras fram av vårvindar förskräcktes icke. Glada över lyckad resa sjöngs det för full hals i ’kajornas träd’. Ett filmklipp gav bifogad bild.

En annan sällsynt gäst rubbade rutinerna: Väghyveln! Inte vägföreningens vanliga lilla fjutt, utan en redigt stor. Hejdade oss på väg till fågelhuset och fascinerades av dess höjd och bredd. Precis att den fick plats på vår lilla smala byväg. Husbonden ryckte ut och fick guida lite i krökarna. Äntligen hade föreningen hyrt in rejäla doningar.

Sen kom RagnSells för slamsugning lagom till ettårsfirandet av vårt reningsverk. Även detta krävde viss tillsyn av Husbonden. Viktiga händelser på landet ;-)

Gav mig ut som förste vandrare på nysladdad rutt. Tungt. Men motstånd sägs ju öka förbränningen ;-) Sista biten genom lugna skogen blev rent idyllisk när bofinken drillade. Inte kunde man ana att sceneriet mot kvällen skulle övergå i rena busvädret.

Nu smattrar regnet på rutorna, stormvinden dånar i skogen och farstun är sjöblöt. Tycker så synd om de nyanlända pippisarna. De som var så glada.

En ensam traktor inleder vårbruket på våra trakter. Här är jordbruket lite senare än ute på stora Slätta, men den ensamme har varit idog med plogen i veckan. Nu kom harven fram. Och trutarna samlades i stora skaror.  

BLOGGEN FIRAR SJU ÅR I DAG! Tog ledigt från hemsidan. Bloggens startades som protest mot iråkad utbrändhet… vaddå, jag har väl alltid skrivit… och ”född med pennan i hand” som det hette. Klart jag skulle blogga… Att det varit si och så med ork och koncentration genom åren går att utläsa, men lyckligtvis börjar det där släppa klorna om mig nu. Efter sju år! Ett jubileum värt att fira.

Restbilder från veckans stadsbesök läggs ut. Länge önskad köksmandolin ska testas på alla håll. Likadant med första keramiska kniven – och inte minst ’knivburken’ som väl alla utom vi sett förut. En spaghettiburk, typ, med stående smala plastpinnar – inte olika spaghetti, typ, mellan vilka man skonsamt förvarar knivarna. Och visst köpte jag två sport-bh. Man måste ju pröva! När man fick tag i rätt storlek bildades inte lika många valkar. Sen slank det visst med två toksöta små slevar, modell dessertskedar, också...