… en plats jag hört nämnas många gånger av ”morbror Sten på Gnicke". Där gör ån Nossan en krök efter att ha kommit ut ur Tegaskogen och där har ”hôlja” bildats. Det blev aldrig av att jag såg hôlja då, men nu skulle det bli. En cykeltur på ca 2 mil. Husbonden och jag stack iväg efter fågelbestyren.

Ena hôlj… är en vattenfylld sänka eller fördjupning i vattendrag - en hölj, flera höljor. “Hölja, även hölj, fördjupning el. utvidgning av sjö el. å”. Där ån eller bäcken gör en krök bildas ofta en liten vattensamling, en slags håla med stiltje i flödet, dock aldrig helt stillastående.

På 1800-talet fanns här två kvarnar där Nossans vatten rann in under den lilla valvbron, nu tämligen igenväxt. Flödet i ån Nossan går idag inte alls att jämföra med hur den en gång såg ut. Sänkningen av vattenståndet i Fåglum genomfördes i slutet av 1800-talet med två meter – bergknallar och annat som var i vägen för ett jämnt vattenflöde sprängdes bort. Ett led i utdikningen som gav åtskilliga fler hektar åkermark.

Hölja ligger vid Baltorps kvarn, nämnd i skrifter från 1500-talet som Baratorpa Qwarn, Fallet brusade fast de värsta regnen runnit bort. Man kan föreställa sig hur det en gång brusat med två meter högre vattenstånd. En av kvarnarna finns kvar som byggnad, dock utan sin inredning.  Paret Åhlvik som bor där visade vänligt runt och berättade.

Strax därpå hamnade vi hos Ove Eriksson/Naturfotograf som bor naturskönt vid ån – alldeles intill en vacker medeltida stengärdsgård som avgränsade utmarkerna där byns alla djur betade intill Nossan. Han är prisbelönt fotograf med inriktning på natur och kulturmiljöer, odlingslandskap och skärgårdslandskap. Kunnig i växter och biotoper, djur och fåglar. Han blev bl.a Nordens Fotograf 2001 och värnar ängs-, hag- och våtmarker samt småvatten och har skapat flera dammar på sin gård.

Ove guidade oss villigt och engagerat bland flera rara växter. T.ex klockgentianan som är värd åt alkonblåvingen. Ja, det där var så invecklat att jag måste läsa på.

Fulltankade med upplevelser och ny kunskap lättade vi ankar för hemfärd. Tiden hade gått… tre och en halv timme tog turen och vi blev alldeles för sena hem till lunch. Medhavt godis snaskades för att hålla hungern borta. Tämligen uppiggade blev vi av att se arbetena med nedgrävning av fiber i grannsocknen. De är på väg mot vårt håll…

Nu blir det nåt grisaktigt igen... Kan inte avhålla mig från besök på svingården där suggorna går ute med sina ungar. Suggorna föder även i sina plåthyddor, och ungarna som i lagården med högt i tak måste ha 'gresalampan' (värmelampa med infrarött ljus) att krypa under behöver inte det i sina hyddor där det är lägre i tak. Så berättar frun på gården, där grisarna bor. Filmen om den från 2013 kan ses HÄR.

Vägatorp har alltså smått igen. Suggorna föder två kullar om året. Dessa är drygt två veckor gamla, om fem-sex veckor är de leveransklara till smågrisförmedlingen för att födas upp till slaktsvin på annan gård. Såvida inte gården själv har sådan, det glömde jag fråga. Den bruna färgen i nassarnas teckningar kommer från rasen duroc som används i avelsprogram.

Många bilder blev det. Kan inte välja bort. Älskar dessa djur som har humor och ett i grunden snällt sinnelag, fast de kan brusa upp om de blir upprörda. Och när de går så här får ungarna möjlighet att träna social samvaro. 13 suggor med i snitt 13 ungar vardera blir cirka 160 nassar i en stor och rymlig kindergarten. Här kan de brottas med andra så det ryker och stärka musklerna. Smågrisar blir ibland bli lite väl heta på gröten när de slåss, och då kommer mamma och avbryter.

Här kan både vuxna och små böka och rota av hjärtans lust i en stor hage, gå bort i ett hörn och äta mjöl, dricka lite ur en kran där det också bildats en präktig gyttjepöl för dem att rulla i. Och så nersmorda de var...! Kolsvarta. Och en gång i timmen är det dags för digivning, då lockar suggan på barnaskaran och går och lägger sig varhelst det passar och "ruffar ner mjölken" som det heter. Syftar på ett speciellt läte som de då har.

Dagen efter blev det ännu en tur med Väninnan och make som behövde få se detta :-)

Alltså… egentligen har jag lagt av handväskor. De är mest i vägen och jag bär alltid mobil och plånbok i byxfickorna pga. risken för väskryckare och ficktjuvar. Behöver då inte tänka på var de är.  

Men i sommar har lilla axelväskan kommit till hands för andra småsaker. Upptäcktes att lilla favoriten - en brun i patchwork med mocka och skinn var sliten i axelremmen. Borde se mig om efter en ny i tid.

Nossebro Marknad har ett enormt utbud av väskor, livremmar och plånböcker. Blev nästan too much… Färdig att slå till på något annat gjorde jag slutligen mitt fynd – i beige canvas. Precis MIN stil. Det blev två… en lagom och en mindre. För olika ändamål. Lite militärstuk sådär…

Och tänk så praktiskt det är med kortbetalning på marknad. Nu tar nästan alla knallar kort. I en liten mackapär som heter iZettle knappar man in sin kod som i vilken butik som helst. Kvittot på uttaget kommer på mail i samma ögonblick. Häpp.

Tänk så nöjd man kan bli över ett par små väskor. Klämmer på dem lite då och då. Och ler… Riktiga fynd.

Bokslut sommaren 2014: Våren var jättefin, bönderna sådde och trodde på rekordskördar. Nattfrosten fördröjde eller spolierade blomning i vår trädgård. Sen långvarig värme och torka, träden gulnade. Många hann tröska innan regnen, men inte alla… och nu står vatten överallt med ’rekordskördarna’ kvar på åkrarna. Undrar när bönderna kan köra ut och hämta hem det.

Åskan gick oavbrutet tycks det. Sedan 19 maj och framåt. Många och långa åskoväder. Ett riktigt åskår har det varit och många har drabbats i stort som smått. Nossan, bygdens blåa band, har nu stigit upp i trädgårdar hos de med strandtomt. Många fick rekordregn i maj med fyllda källare, andra fick källarna fyllda nu i veckan. Tänk om det finns de som råkade illa ut båda gångerna…  Nog är det väder alltid!

Denna tanten har anlitat både tandläkare och läkare akut i veckan. Ett bryskt slut på sommarlovet! En guldkrona bara lossnade - av en tandpetare! Avböjde erbjudandet om omedelbar utdragning då tiden blev knapp. Medicin skulle hämtas innan apoteket lunchstängde och sen väntade fler ärenden. Tandläkaren fick slipa till det värsta. Utdragning sker i september när jag ändå ska dit. Sen blir det väntan på implantat. Kön är ett år lång.

Sen utbröt rena snurren. Yrsel. Ibland karusell, men mest ’bara’ gungfly. Gissar på känd nackproblematik. Tid hos sjukgymnast 3 september. Axelrullningar enligt tidigare program har inletts på hemmafronten.  En morgon när det susat tillräckligt uppsöktes läkare för säkerhets skull. Provtagning måndag.

Händelsefattigt…? Nähähäedå. 

Lilla Huset är nu med varmkompost. Greenline Master (tål -15 grader) är monterad och utplacerad på lämpligaste plats; ej för soligt, ej för skuggigt och med markkontakt för maskarnas skull. Vi har trädgårdskompost sedan länge men lägger inget hushållsavfall där. När Mastern är inkörd börjar källsortering också. Inga krav från kommunen - än, men ingen kommer undan. Nog ska kostnaden för soptömning kunna sänkas något.

Optimisterna gav sig av på cykeltur, trots hot om regn. "Går det så går det" trumpetade vi glatt. Halvvägs av 1,5-milaturen efter alla stigningar tillstötte ont i tarmen (Crohns). Gallbesvär anslöt, liksom regnet... ingen återvändo. Bara att trampa vidare. I enveten motvind! Regnponchon på försent. Våtvarmt omslag, kan det kallas.

Sensommaren är här. Blommorna som glatt oss med sitt överdåd står utblommade och trötta och tappar sitt vissna skräp i gångar och rabatter. Det har också sin tjusning. Kaffeplatsen har flyttat upp på farstun intill ännu kaxiga tagetesen. Trots att klematisen har hunnit klättra ända upp i nya uteplatsspaljén. Nu är tiden för solregn - dagarna i ända, tycks det.

Inspirationen tog fart när vi såg de härliga lådorna på Maxi häromdagen. Husbonden klöv och sågade till ribbor, mätte och stod i. Pustade ett tag över att problem tillstött, varpå jag kontrade med "övning ger färdighet"... och si, där blev det två lådor färdiga. Helläckra, stabila, användbara! Vill ha fler, vill ha fler... Den ena ska vi ha späntved i (tännestecker, säger västgöten), den andra kan nyskördade löken bo i. My God, vad dom blev fina!

Passar på att fota halmbalar och skördeklar spannmål när jag tuffar förbi på återupptagna promenader. Snart är det över och till ända så man måste ha minnesbilder att suga på till vintern. Alpackorna på stora rundan har fått fyra föl och gömmer dem vaksamt i flocken. En och annan blommande ljungtorva passeras också, men mobilkameran är inte så bra till just ljung. Västergötlands landskapsblomma. Ensamma blåklockor ser så ledsamma ut i sin skira elegans. Har man sett den sista för i år?

Rödfibblorna som växer så frodigt i vägkantsgruset vid stora vägen har vi kastat våra ögon på i ett par år nu. I dag for vi dit och grävde upp några. Hoppas de acklimatiserar sig här. De är så tufsigt tuffa och granna.

Trodde sista svalbilden var tagen för i år, men när en svag (men dock) regnbåge lyste i fonden åkte kameran fram... igen.

För övrigt samlas och skrivs det lite om Husbondens släkthistoria på lediga stunder. Släktkrönika blir det inte (!)... för många tappade trådar där. Men det får finnas lite fakta till alla fina bilder som hittades i gömmorna förra året.

Nya tekniska landvinningar... Häromdagen lärde jag mig att göra skärmdump i mobilen med ny app med direktuppladdning på facebook. Ett genombrott! Nu slipper man fota skärmen med annan kamera, ladda upp i datorn och göra separat bild.

Idag hittades funktionen hur man beräknar t.ex utförd cykeltur i Google Maps! Slut med att sitta och måtta med snöre på vanligt papperskarta... En mil idag tur och retur till "Hallbergs Håla". Det var där vi fick cykelpunka förra året vid denna tiden så det var knappt man vågade svänga in... men nu det gick bra. Krafterna prövas efter genomliden inflammation och infektion i nämnd ordning. Cykelturerna blir fler och nya hjälmarna känns hur bra som helst.

Nu hoppas man bara att den eländiga storbranden i Västmanland ska hejdas, så att man kan slippa oroas för det. Talade med vänner som bor bara två km från branden. De gör inte mycket annat än följer förloppet. Det är rent förfärligt hur dålig beredskap Sverige har för katastrofer, och nån militär går knappt att kalla in som man gjorde förr - vi har ju inget försvar kvar alls ...

Ulrik har namnsdag idag. Vi mindes vår egen lille västgöte Ulriks glada hyss med tår i ögonvrån, så himla glad och snäll. Han var ingen utställningsstjärna men lyckades få reserv CACIB en gång. Den rosetten (orange) är en av det fåtal jag sparade vid rensning nyss. Av ett tjugotal mindre viktiga rosetter sparades de v i k t i g a som hängdes på bättre ställe (vid en av mina målningar). Ny väggyta ledig på gamla platsen.

Nya cykelhjälmar till återupptagna turer på bôggda (den röda är min). Bra sätt att få lite svalka i hettan. Hittills har vi kört ohjälmat. Ett par dagars frist fick vi med svalka och regn, men nu är tempen på väg upp igen. Kortvarigt, sägs det… ha, vi får väl se…

Vägen mellan Kyrkås och Magra gjorde vi dock per bil. Enkom för att inspektera den nyasfalterade vägen där. Plus den från fotbollsplan till Fåglums kyrka. Avundsjuka är vi så till den grad. Och m y c k e t förvånade! Där går inte särskilt mycket trafik. Vadan och varthän...?

Alla på bôggda undrar varför inte vägen från E20 mot Nossebro (O 2504) – med avsevärt högre trafiktäthet – får ny beläggning. Det har utlovats i åratal. Vägen är så dålig att bilarna nästan välter på sina håll. Men Trafikverket kräver numera m e d f i n a n s i e r i n g från kommunerna. Vad är det för dumheter! Vägverket (som det hette förr) har väl alltid skött och upprustat vägarna utan att blanda in andra.

Så nu lägger tydligen Trafikverket hellre asfalt på vilken liten grusväg som helst – med eller utan trafik - för att slippa iordningsställa vägar med skriande behov. Då är ju 'pengarna slut'... Detta vill jag mena är utpressning och inget annat! Vad har dom emot Essunga kommun?

Ingeltorps damm i Kyrkås är alltid lika rolig att passera. Här vistas kanadagäss i mängd och gårdens djur går i hagarna som ansluter, getter, gäss och ankor samt nötkreatur. Här kan man även Bo på Lantgård.

För övrigt...

blev det marknadskaffe hos Missionskyrkan i veckan, strålande sol. Det skördas på Slätta’. Kornfälten med sin silkiga lyster är vackrast. Nya bensintappen i Fåglum börjar bli klar. Och vi har skördat löken.

En liten bortglömd kommundel med 90 invånare vaknade till och visade hur man gör. Man har satt ”Kyrkås på kartan” som deras facebookgrupp heter.  Med många goda viljor och jäklar anamma tog man tag i saken.

Att det hänt en hel del undgår ingen. Den stora fina lekplatsen, värdig en större stad, med många redskap är slående. De nya blänkande skyltarna som visar gamla historiska platser kantar vägarna fram till kyrkbyn. Broschyren med den fina och tydliga kartan är inget mindre än ett mästerverk. Den välbyggda och vackra anslagstavlan med karta och information är ett imponerande föredöme. Här finns idéer väl värda att ta efter även i andra socknar.

Är riktigt stolt över att en gång (nästan) ha bott i Kyrkås. Egentligen i Essunga då, men praktiskt taget på gränsen, och det var bäst att säga Kyrkås för annars körde folk åt andra hållet. Nu när Husbonden och jag återupptagit våra cykelturer var målet självklart… detta måste ses.

Turen gick förbi ”Sketstena” där prästen sket och Offerhällen från bronsåldern och Guntorps vägsten för att nämna några. Med den perfekta kartans hjälp tog vi oss fram till det vackra området vid Lundströms kvarn där byborna ordnar påskeld mm.

Den söta lilla bykyrkan med Kyrkåsgården bakom har blivit ett riktigt ”centrum”. Den stora vackra lekplatsen lyser upp om dagarna, info-tavlan om nätterna. Strax intill ligger Laxfisket – ett etablerat företag med stor damm där man kan fiska upp sin egen middagslax i en vacker oas bland getter, gäss och kaniner.

Bakom finansieringen står LEADER Västra Skaraborg (landsbygdsutveckling inom EU) men byborna själva har lagt stor kreativitet och innovation samt inte minst rejäla dagsverken på det här. Åh, så imponerande!  www.kyrkas.se

Cykelturen på 1,4 mil blev extra värdefull med dessa upplevelser.