… en plats jag hört nämnas många gånger av ”morbror Sten på Gnicke". Där gör ån Nossan en krök efter att ha kommit ut ur Tegaskogen och där har ”hôlja” bildats. Det blev aldrig av att jag såg hôlja då, men nu skulle det bli. En cykeltur på ca 2 mil. Husbonden och jag stack iväg efter fågelbestyren.

Ena hôlj… är en vattenfylld sänka eller fördjupning i vattendrag - en hölj, flera höljor. “Hölja, även hölj, fördjupning el. utvidgning av sjö el. å”. Där ån eller bäcken gör en krök bildas ofta en liten vattensamling, en slags håla med stiltje i flödet, dock aldrig helt stillastående.

På 1800-talet fanns här två kvarnar där Nossans vatten rann in under den lilla valvbron, nu tämligen igenväxt. Flödet i ån Nossan går idag inte alls att jämföra med hur den en gång såg ut. Sänkningen av vattenståndet i Fåglum genomfördes i slutet av 1800-talet med två meter – bergknallar och annat som var i vägen för ett jämnt vattenflöde sprängdes bort. Ett led i utdikningen som gav åtskilliga fler hektar åkermark.

Hölja ligger vid Baltorps kvarn, nämnd i skrifter från 1500-talet som Baratorpa Qwarn, Fallet brusade fast de värsta regnen runnit bort. Man kan föreställa sig hur det en gång brusat med två meter högre vattenstånd. En av kvarnarna finns kvar som byggnad, dock utan sin inredning.  Paret Åhlvik som bor där visade vänligt runt och berättade.

Strax därpå hamnade vi hos Ove Eriksson/Naturfotograf som bor naturskönt vid ån – alldeles intill en vacker medeltida stengärdsgård som avgränsade utmarkerna där byns alla djur betade intill Nossan. Han är prisbelönt fotograf med inriktning på natur och kulturmiljöer, odlingslandskap och skärgårdslandskap. Kunnig i växter och biotoper, djur och fåglar. Han blev bl.a Nordens Fotograf 2001 och värnar ängs-, hag- och våtmarker samt småvatten och har skapat flera dammar på sin gård.

Ove guidade oss villigt och engagerat bland flera rara växter. T.ex klockgentianan som är värd åt alkonblåvingen. Ja, det där var så invecklat att jag måste läsa på.

Fulltankade med upplevelser och ny kunskap lättade vi ankar för hemfärd. Tiden hade gått… tre och en halv timme tog turen och vi blev alldeles för sena hem till lunch. Medhavt godis snaskades för att hålla hungern borta. Tämligen uppiggade blev vi av att se arbetena med nedgrävning av fiber i grannsocknen. De är på väg mot vårt håll…

 

Elisabeth

4 september 2014 20:46

Men så mycket information, du är en fena på att berätta och att komma med fakta som fängslar, det märks vad du jobbat med! Fina bilder som vanligt

http://belara.bloggplatsen.se

Margus

4 september 2014 22:28

Tack snälla du! Kul att du gillar det :-)

 

Väninnan

4 september 2014 21:20

Vilken underbar cykeltur! När jag såg på alla fina bilder så kändes det som om jag satt på pakethållaren och upplevde det i verkligheten. Vatten är tacksamt att plåta. Det finns inte två bilder där det ser likadant ut. Det är alltid i någon form av rörelse. Och stengärdsgården från 1100-talet!! Det bara svindlar...

Margus

4 september 2014 22:29

Kul att du hängde me' då, hehe... När vi inte har så mycket annat i kommunen så får man frossa i vattnet vi ändå har :-) Den där gärdsgården, ja... inte klokt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...