Loppis vid gamla dansbanan i söndags. Går aldrig på loppis men nu skedde ett undantag. Köptes därtill en praktisk plåtburk med rara motiv. Både på locket och sidorna, en sida för var årstid. Djur på bilder är svåra att motstå. Och på loppis har man råd. Köpte därtill en bok om heminredning, gamla tips kommer åter och mycket är ju retro nu. Samt en bok om kända och banbrytande tv-program man levt med. Kul för oss som var med om tv:s barndom.

Njöt en stund av anblicken med den gamla emaljerade grytan. Färgerna går direkt in i hjärtat för den som varit med. Men... OM jag skulle köpa en sån kan jag lätt tänka mig en nyproducerad, för det finns. För mig är det färgerna som framkallar goda vibbar. Inte att det är använt.

Samlingen med gammaldansprogram var imponerande. En riktig kulturgärning, vem som än sparat dessa!

Graven är grävd! VAR ÄR FIBERN? Otåligheten svävar som en osalig ande över Lilla Huset. Vi har väntat i två år, sedan vi skrev på avtalet. Och får vänta till sist. Klättrar snart på väggarna... Nu har Husbonden gjort vår del: kabelgraven inne på tomten. Utanför på åkern ska den komma oss till mötes...

Tidplanen hålls. Vi visste att väntan skulle bli lång. Nästan bara vi som vill ha fiber i just vårat område, så alla andra går före. Men deadline närmar sig för elföreniga'. Senast vid årsskiftet ska allt vara klart för att bidragen ska betalas ut. Så visst kommer dom. September - oktober - november har nämnts, och nu betar vi av månad för månad. Snart är det dags. "Intet är som väntanstider..." (Erik Axel Karlfeldt) och "den som väntar på nåt gott, väntar aldrig för länge..." (ordspr). Eller som vi säger på engelska (enligt Google): "He who waits for something good never waits too long" :-)

Sköna september nyttjas väl. Flera skogspromenader i veckan. Vi letar upp våra gamla hundstigar, återser den gamla trappen vid Lerbäcken, viltdammarna – vackrare än nånsin - och stöter på vildsvinsspår… tur vi inte har hund nu.

Dikanders damm i Kyrkås var nyanlagd för 20 år sen. Grävning pågick och vassen stod hög. Slyet försvårade traskandet. Nu är det lättvandrat, dammen är ren, området välskött. Därtill fann vi en helt nygjord väg inne i skogen vid ”Göstas ås” och ”skolvägsåsen”. Lång och bred inför kommande avverkning. Och den mossbelupna trappen stod kvar vid Lerbäckens gamla boställe, faktiskt bebott till 1950-talet då huset revs. Ser väldigt gammal ut för att vara så nyss.

Trestena Rör var ännu ett mål. Ett ”treriksröse” mellan socknarna Fåglum, Kyrkås och Essunga där tre stengärdsgårdar möts i en punkt - nu tämligen överväxt. Lunnabos damm har nu en högt bevuxen ö i mitten där kanadagässen brukar häcka. Den var bara lite gräsbevuxen för tio år sen. Viltdammarna har verkligen gynnat det vilda i omgivningen. Bifogar en bild från 2002 där hundarna sitter på samma sten vid dammen. Ön syns då inte till alls.

Gps-en i Google Maps används flitigt. Det är ingen lots som hojtar vart man ska gå, utan en liten blå prick som visar var man befinner sig. Mobilen åker upp när vi vill kolla en stig eller hur långt det är kvar till den där åkern. Där ser vi oss som en rörlig blå prick. Bara att leta upp stigen, eller se att vi redan gått halvvägs t.ex Vansinnigt bra.     

Sen har jag hittat en fantastisk sajt HÄR som talar om höjden på vilken plats som helst i landet. Google Maps det också. Man klickar bara rakt på platsen man är nyfiken på. Upp kommer besked i meter över havet – med tretton (!) decimaler! Otroligt.

Ord äro överflödiga. Och... jo, tröskor kan ha gps under skördearbetet. Vet jag nu.

Hurra - vi har hittat getter i närheten! Lantras! Bara någon mil genom skogen finns Skattegårdens Lantost i Magra med 60 getter, 20 killingar och två bockar. Såå söta Tack vare helgens konstrunda i Anten kom vi dit och sen var man fast – hos getterna. Trevligt ställe. Provsmakade och köpte Vallarost och BlåGet (grönmögel). Kalasgoda. Ska också testa getkött vid höstens slakt.

Besökte Gräfsnäs Slottruin vid sjön Anten i går. Konstutställning bland murarna i slottets fantasieggande miljö. Gräfsnäs var på sin tid ett av de större slotten i Västergötland. Stod klart 1571 och har haft en lång rad ägare genom åren. Vid ombyggnationer sent 1700-tal återfanns ett tillslutet källarvalv med människoben, ett mansskelett inuti en rustning i en hemlig nisch o ett kvinnoskelett inmurat i de tjocka murarna. Huhuhu....

Gräfsnäs har brunnit tre gånger 1634, 1734 och 1834 (märkligt med årtalen där..). 1814 var slottet ett av de praktfullaste i Västergötland, två våningar, två torn och 50 rum., omgivet av en engelsk park. Ägs nu av Alingsås kommun och har räddats från ytterligare förfall.

Avslutade med vildsvinsfilé på Sollebrunns Gästgifveri – mycket gott.

Gårdagens cykeltur till väglöst land var ett ambitiöst initiativ. Med väldiga stigningar över berg (152 möh.) och ner i raviner. Mobilbatteriet räckte precis till GPS:en, helt nödvändig vid plaskig stig genom Lärkemossen. Glada men helt slut efter 4,5 timmes tur. Spännande att utforska hembygden!

Det blir ju aldrig riktigt som man tänkt sig. Vi skulle till Hagö, ett boställe mitt ute i Lärkemossens naturreservat. Höglänt beläget, omgivet av ett stort mosskomplex. På 1600-talet tog man sig dit med båt. Sedan länge finns där väg och flera boställen. Nu skulle Hagö utforskas…

Kartorna visade att det fanns stig även på de mest otillgängliga ställena. Och då ska det gå, tänkte vi. Oförskräckta gav vi oss i väg. Ja, vi var tappra hela tiden och hade väldigt skoj. Även när vi tog oss ner för slänter, ledandes cyklarna och fick använda handbromsen för att ha kontroll. Önskade oss mountainbikes, särskilt när man blockerat stigen ner i ravinen med stora stenblock. Som vi skulle över…

Google maps är enastående även i skog! Man kan aldrig gå vilse. Blå prick visar ens belägenhet på satellitbilden. Uppgjord rutt följdes minutiöst. Mossen var bara ett ’litet’ hinder. Bytte till medhavda stövlar, Husbonden hade struntat i den detaljen...! Sen gick det uppför! Och uppför! Minst en halvmil leddes cyklarna. När vi väl nådde väg igen var stigningen så grym att vi gick då också. Tur med vädret, skog, berg, mossar och vackra vyer.

Efter mycket upp och ned, avgrävd väg och en vägbom nådde vi åter känd mark… Här är ju Långaliden! Rast nr två. På hemväg. Resten gick som en cykeldans på bekanta vägar.

Lärkemossen är en av sydvästra Sveriges mest intressanta mossar som med Fåglumsmossen bildar ett 10 kvadratkilometer stort myrkomplex med raritetsrik flora och fågelliv. Bildat 1981. Området ingår i EU:s ekologiska nätverk av skyddade områden Natura 2000. Lärkemossen ingår i sex socknar. Mossen delas i två delar av en inkilad bergskedja där bl.a Hagö ligger.

Vi bor där slätten övergår i skog. Det är alltså bara platt åt ena hållet. Mot sydväst kan man gå i skog ända till Göteborg. Till Risveden, Västsveriges största sammanhängande skogsområde - ett vidsträckt vildmarksområde mellan Göta Älv och sjöarna Mjörn och Anten, har vi cirka två mil.

*  Ber om ursäkt för mobilbilderna. Stora kameran var med, men jag orkade inte hiva upp den var gång.

Gammalt möter nytt. Vilka kontraster! De gamla transformatortornen har tjänat ut och ersätts med små kasuner när luftledningarna grävs ner. De gamla tornen var kopplade till luftledningar, därav höjden – ibland med karaktären av kyrktorn. Denna i Fåglum byggdes på 1950-talet.

Elektriciteten kom till tätorten Nossebro 1914, för hundra år sen. Nästan hela landsbygden var elektrifierad 1941. Det utdragna förloppet berodde delvis på att Malma norra tvekade om de ville anslutas till nätet, vilket gjorde att första världskriget hann bryta ut och materialbrist försenade processen. Nu hundra år senare har Malma varit desto piggare på att anslutas till fiber för bredband och legat i framkant.

”Hålstenskyrka” på bilden var byggd av cementhålsten, andra fick namnet Träkyrka. Det fanns 14 transformatortorn i kommunen vilka är inventerade i skriften ”Transformatorstationer i Essunga kommun” (uppdaterad 2013) som kan hämtas på kommunens hemsida HÄR. Läsvärd med en del bygdehistoria.