En ljuvlig liten pärla, bara 15 km från hemmet. Den vackraste lilla stenvalvsbro man kan önska sig och ”Sveriges vackraste grusväg” därtill. Om detta hade vi ingen aaaning…

Just när vägpartiet, en del av den gamla ”Riksettan” utsetts till ”Sveriges vackraste grusväg” 1998 upptäcktes en förskjutning i den vackra stenvalvsbron vilken genast stängdes av för trafik. Vägen var också en klass 1-väg, alltså högsta klassen enligt väginventeringen ”Kultur på väg i Skaraborg”. Det bidrog säkert till att den gamla stenvalvsbron renoverades efter konstens alla regler. Byintressen och en lång rad sponsorer hjälpte till så att denna pärla från 1910 kunde bevaras. Arbetet är noggrant dokumenterat på en stor informationsskylt vid Elings Bro, som den egentligen heter. Under pompa och ståt invigdes det hela av landshövding Göte Bernardsson 2001.

Från 1600-talet ingick vägpartiet i den viktiga led genom länet som senare kom att bli Riksväg 1 (Stockholm-Göteborg). Vägpartiet har legat orört sedan E3 ersatte riksvägen 1935-36 i en sträckning öster om Elings kyrka. Sträckningen för E3 flyttades ånyo 1969 till någon km väster om Elings kyrka innan den blev E20.

Bebyggelsen utmed vägpartiet är kulturhistoriskt värdefull, bl a ett tidigare mejeri och en f.d krog. Elings kyrka är från medeltiden. Alldeles intill vägen ligger en åtta meter djup jättegryta från inlandsisens dagar. Samt en fin rastplats med info.

  Fyndet av denna lilla pärla - och rapsfältet - gjorde vår pingstdag.

Åh, kära nån! Av inkomna kommentarer framgår att jag inte orkat titta in i bloggen på fyra dagar. Trodde jag tittat in varje dag… Så tokig skallen kan bli.

Har hämtat mig från gallstensattacken, talat med kirurgen mellan fyra ögon och slipper galloperation ”tills vidare”. Oskuret är bäst, sa han. Svårt med titthålsop efter sammanväxningar från tidigare ingrepp. Öppen kirurgi görs när det blir nödvändigt. Anses klara mig ett tag med den vidgning av gallgångarna som gjordes i julas. Skönt slippa argumentera själv för att slippa undan just nu…!

Var dagen innan på kyrkligt föredrag. Fullföljde, noterade och fotograferade. Hade sett fram mot evenemanget en månad.

Tänk att huvudet inte fattar att både kropp och hjärna är skadade… Föredraget avrundades med grupparbeten – TVÅ  stycken. Var av nyfikenhet med ’to the bitter end’. Läkarbesöket följande dag höll mig alert, men på tisdagen stöp jag bara. Utbrändheten slog till direkt. Sov i tre dagar. På värmedyna - då ryggvärk och frossa trätt in pga av cortisonnedtrappning. Är nere på en kapsel men inte sämre än att lagom promenader funkar. Och NU har jag insett att fler ”övertramp” av detta slag icke accepteras av hjärnan.

Kyrkan På Nya Vägar

Kyrkans föredrag handlade om svenska kyrkans nya inspiration som kallas På Nya Vägar. Om nya vägar att nå människorna. De gamla fungerar dåligt – kyrkor står tomma. Undersökningar visar att människor söker andlighet. Miljoner svenskar identifierar sig med ett trossamfund. 6,5 milj är medlemmar i svenska kyrkan. 1,5 milj säger sig ha starka band till kyrkan. Gudstjänstbesökarna är få. Alltså behövs nya vägar att söka upp människor på deras egna villkor.

Av diskussionen framkom att hälften av oss (40-talet deltagare) längtar efter ”delaktighet, gemenskap, samtal och möten”. 25% av oss valde ”förnyelse, liv och glädje” för sin längtan. Intressant att följa vad som blir av detta.

Att kräkas med värdighet går bara inte. Tänkte mycket på detta när jag ändå höll på – inför publik. Än löjligare blir det när det är tomt och inget kommer…

Till sjukhus före jul med gallstensanfall. Kämpade med grymma smärtor en hel natt i väntan på att akuten på Lidköpings Sjukhus skulle öppna 7:30, söndag morgon. Ambulansen hämtade vid trappen. Endast iklädd morgonrock, linne, trosor samt tofflor. Inte många ord kom ur mig. Stönade mest oupphörligt.

Ingen väntan på akuten, genast till avdelning, magnetröntgen, prover, EKG, blodtryck… you name it. Sen morfin. Söndag o måndag förflöt med tillsyn och mätningar.

Varken i ambulans eller på sjukhus orkade jag säga eller minnas diagnoser och mediciner. Överlämnade lättad ”mitt visitkort”, vilket både ambulans och sköterskor var oerhört tacksamma för. Rekommenderar alla att bära ett sådant med sig – ständigt! Man vet aldrig var man hamnar eller när, eller i vilket tillstånd. Diagnoser på ena sidan, mediciner på den andra (se bilder).

För att ta det kort var det gallstensanfall med leverpåverkan (en sorts gulsot) och bukspottkörtelinflammation (pankreatit). Livshotande i vissa fall. Nästa gång är det BRÅTTOM!

Gallgångar sotades och vidgades på KSS i Skövde dagen före julafton. Taxi dit. Ingreppet skedde sederat, minns inget av det. Åter m Taxi samma kväll, piggare än värst. Bjöds ljuvlig stuvning + nyponsoppa med glass o kaffe. Slapp dropp, slangar och den förhatliga droppställningen. Men min redan sjuka tarm måste startas försiktigt, håhå jaja.

Julaftons morgon låg fint julkort på frukostbrickan från kökspersonalen. En sköterska bar tomteluva dagen till ära. Sjukhusen var pyntade med juldukar, ljusstakar, stjärnor och gran både inne o på balkong. Lidköpings sjukhus ligger vackert vid ån Lidan med änder, gäss och måsar. Att vara på nattlig runda där är en lisa för själen. KSS i Skövde (betongpalatset) är stort, fult och modernt och ligger utslängt i ödemarken på Billingen med urtrist utsikt.

Både rumskompisen och jag kunde åka hem på julafton. Husbonden hämtade. Snöfall under hemresan! Gissa om jag har sovit sen…!! Husbonden har fixat julskinkan och skött djuren. Galloperation väntar senare. Vilka äventyr i juletid…

Crossroad heter Svenska Kyrkans café mitt i Byn. Husbonden och jag pausade där en av de hektiska dagarna. Trevligt place med massor av verksamhet. Mötesplats för alla åldrar men med särskild inriktning på ungdomar. Här finns fika, smörgåsar, lättare luncher, barnrum med leksaker o myshörna, After Work med bl.a musikunderhållning, internetcafé, filmvisning och återkommande handarbetscafé vår- och höstkvällar (- Välkommen till en mysig stund med stickning, virkning, sömnad eller annat. Ta med ett eget handarbete eller kom och bara umgås).

Riktigt stolt över Svenska Kyrkan som lyckats med satsningen! Nu planeras utvidgning i lediga lokaler intill. Maffigt – mitt i Byns centrum! Kyrkan tar för sig. Det gillar jag.

Nån som tänkt på att Svenska Kyrkan numera SYNS…? Man flaggar stolt med gulröda flaggan vid sina anläggningar. Skyltar med namnet Svenska Kyrkan. Alla anställda har kyrkans logga på sina kläder. Fräckt. Kaxigt. Slut på anonymiteten. Kyrkan behövs mer än nånsin i vilsna tider.

Tisdag - Shopping på Byn

Småsaker att lägga i Stellas julklappsskrin. Tröja och jeans till oss.

Onsdag - Shopping i Grästorp och Vara

Två adventsstakar och LED-lampor. Lastbil med tippflak åt Oliver (1,5). Oemotståndlig adventsstake till oss. Hem efter jobbig dag. Äntligen alla ärenden gjorda. Ha! Trodde vi…

Vi hade fått FEL adventsstake…!!! Vi svor samfällt långa ramsor om förestående ny utfärd. Och åt att Kunden måste ha tummen i ögat på alla andra så att de sköter sina jobb. Ringde upp butiken. Expediten: "Blev det fel? Fan också!" Betydde antagligen förlåt – ett ord som ingen använder idag.

Torsdag - Ny shopping i Vara

2 x 2 mil för byte av adventsstake. Lycka! En sväng till ny butik för att titta på kyl- och frysskåp. Grundlig genomgång – nu vet vi allt som är värt att veta om dessa!

Ytterligare adventsstakar inköptes (hade glömt garagets och fågelhusets som glappade).

Med oss hem även ny elvisp (som kan köra långsamt på ettan – det kan inte OBH:s lilla röda som har samma fart på alla fyra nivåerna…) samt ny rakapparat (bra pris – gammalt känt behov).

Sen fort, fort hem för att inleda bivacken före jul. NU RÖR VI OSS INTE UR FLÄCKEN!

Tänk om man haft en roterande borste till ryggkliande… Lycka. Det har korna i lösdriftsstall numera. Bara att gå dit och rikta in behovet. Övning ger färdighet. Och svanskliandet kan utvecklas till särskild konst. En kossa visade genom att ringla svansen som en orm runt hela borsten och flytta svansen vartefter så att alla kanter blev genomkliade, under, på sidan och ovanpå. Allt i tur och ordning. Skulle filmats men bilder får duga.

Korna har det fint i frostfritt stall. Rör sig fritt, mjölkas, dricker vatten, äter eller ryktar sig när de vill – dygnet runt. Lägger sig var de vill på 20 cm tjocka bäddar. När de vill. Enda stressen är väl själva mjölkproduktionen i kroppen.

Stallberg Lantbruk hade stor gårdsvisning på bôggda igår. Största mjölkgården i trakten som när allt är i drift ska ha 420 kor och 450 kalvar och ungdjur. Fullkomlig rusning till detta för bygden omtalade projekt - en investering på 60 miljoner. Närmare 500 lantbrukarbesök i fredags, kanske lika många från allmänheten på lördagen.

Vi har slagit våra nyfikna lovar runt projektet i två år. Äntligen blev det generös visning med flera guidade turer genom stallarna och en fin broschyr som delades ut. Sex mjölkningsrobotar (som kan bli åtta) går dygnet runt, liksom robotar med strö till liggbåsen, fodertilldelning och gödselputtare. Åtta heltidsanställda plus två ägare jobbar här – med jour för automatiken. Som inte alltid funkar... Gödseln återvinns till fiberströ i djupströbäddar för kornas liggkomfort. Gissa om det går åt stora arealer mark för bete och odling av allt foder, plansilor och lagerutrymmen, foderkök och gödselbrunnar. Få bönder satsar så idag.

Stallberg ägs av två bröder, fjärde generationen på gården som varit i släktens ägo i 130 år. Hoppas att svenskproducerad mjölk får ett uppsving. Själv är jag beredd att ge en krona mer per liter mjölk – öronmärkt till bönderna. Och det är vi många som vill.

Kom inte ut så tidigt som tänkt, men det blev en lien filmsnutt på svanlägret i alla fall. I blekdiset från en uppgående novembersol, precis som det ska vara så här års. Autentiskt. Nu var svanarna längre bort och själv var jag andfådd efter promenaden efter att - helskinnad - ha klivit över en taggtråd. På kameraskärmen upptäcktes att där också visas en hel del kanadagäss. Hela tiden anlände nya svanar. Och kackelkonserten är mäktig, bara 500 meter från vårt hem. Åkern har blivit ett litet Tåkern ;-)

Rarast i videoklippet är ett par som återfinner varann efter landningskaoset. Närmare slutet, cirka 2:50 in i filmen ses han (?) i bildens centrum besviket viftande med vingarna, nästan uppgivet. Varpå hon (?) strax kliver in från vänster i filmrutan med stora kliv och påkallar uppmärksamhet och de rusar varann till mötes i en omfamning. Hellegod! Sånt gör mig alldeles bensvag. Romantik i kaoset. Så glad att jag fick med dem!

Ett hundratal svanar har slagit läger 500 meter från oss. Kackelkonsert om dagarna - även sporadiskt om natten. Känner sig väl säkra i flocken. Kan inte tänka mig att ’någon’ skulle komma helskinnad ur en attack där. Svanar slåss med starka vingar och nyps som attan. Vädret avgör hur länge de blir kvar. Ska försöka tassa dit genom skogen i morgon och se om man får någon bättre bild eller filmsnutt. Enorm vaksamhet där.

Svanläger är absolut trevligare än tiggarläger! Ett sådant skulle jag verkligen inte vilja ha inpå knuten. Sagt apropå dagens tiggerielände i landet.

Marsvinet Vera ’Vitamin’ har fått B-vitaminsprutahos veterinären. Ifall, ifall. Är ofta trött, har skorviga spenar som jag smörjer, är lätt gleshårig samt minskar i vikt trots god aptit. Man vet aldrig med de små liven exakt vad de lider av, men försöka duger.

Kycklingmarinad övas i Lilla Huset. Premiär. Ett sätt att köpa svensk kyckling istället för butikernas färdiggrillade dito – som säkert är från Thailand eller nåt. Bekvämt med stekt kyckling i frysen för snabbluncher. Och n å g o t vill man ju att de ska smaka. För första gången i livet har vi skaffat en stor flaska soya för ändamålet. Aldrig för sent att lära.

Premiär även för omlagt bensår på Vårdcentralen! Sommarens cykeltur genom skogen är indirekt orsak. Ett av såren (hudskör pga cortison) läkte långsamt och blödde på nytt när jag nyss kom emot soffan hemma. När kompressen för detta togs bort rev plåstret – av mildaste microportyp (kirurgtape i folkmun) – upp ett nytt långt sår på smalbenet. Som inte läkte på två veckor. Och nu börjat småvärka. Inget riktigt ”bensår” men svårläkt ändå. Åter för omläggning efter fyra dagar. Undrar när cortisondosen kan sänkas… Tarmdoktorn avgör. Ska snart dit. Benomläggningen får kombineras med Stora Provtagningen inför det besöket…

Trötthetsperiod. Inte mycket tid för annat än dagliga rutiner med middagsvila, fotvård, hudvård, pedikyr, ”hårbottagning i öron-näs-hals” mm. Åldringsvård på egna kroppen, som jag brukar säga. Tuppluren blir ofta två - fyra timmar. Sen tar det en timme att vakna...

Julmarknadernas glada tid. Och hembygdens. Gäller att välja. Och välja rätt.

Kunde valt Idrottsföreninga’s Medlemsfest med lottdragning i går. Men valde Brasafton med Hembygdsföreninga'. Kändes varmare så här i höstrusket. 60 pers utbytte nytt o krytt, serverades potatisgratäng och bildvisning med gamla boställen i sockna’. Dessa lokala träffar är familjära. Lite som släktkalas. Dels ä r många släkt, och om inte så har man ändå känt varann halva livet.