Nu blir det nåt grisaktigt igen... Kan inte avhålla mig från besök på svingården där suggorna går ute med sina ungar. Suggorna föder även i sina plåthyddor, och ungarna som i lagården med högt i tak måste ha 'gresalampan' (värmelampa med infrarött ljus) att krypa under behöver inte det i sina hyddor där det är lägre i tak. Så berättar frun på gården, där grisarna bor. Filmen om den från 2013 kan ses HÄR.

Vägatorp har alltså smått igen. Suggorna föder två kullar om året. Dessa är drygt två veckor gamla, om fem-sex veckor är de leveransklara till smågrisförmedlingen för att födas upp till slaktsvin på annan gård. Såvida inte gården själv har sådan, det glömde jag fråga. Den bruna färgen i nassarnas teckningar kommer från rasen duroc som används i avelsprogram.

Många bilder blev det. Kan inte välja bort. Älskar dessa djur som har humor och ett i grunden snällt sinnelag, fast de kan brusa upp om de blir upprörda. Och när de går så här får ungarna möjlighet att träna social samvaro. 13 suggor med i snitt 13 ungar vardera blir cirka 160 nassar i en stor och rymlig kindergarten. Här kan de brottas med andra så det ryker och stärka musklerna. Smågrisar blir ibland bli lite väl heta på gröten när de slåss, och då kommer mamma och avbryter.

Här kan både vuxna och små böka och rota av hjärtans lust i en stor hage, gå bort i ett hörn och äta mjöl, dricka lite ur en kran där det också bildats en präktig gyttjepöl för dem att rulla i. Och så nersmorda de var...! Kolsvarta. Och en gång i timmen är det dags för digivning, då lockar suggan på barnaskaran och går och lägger sig varhelst det passar och "ruffar ner mjölken" som det heter. Syftar på ett speciellt läte som de då har.

Dagen efter blev det ännu en tur med Väninnan och make som behövde få se detta :-)

 

Elisabeth

2 september 2014 23:13

Men herregud så underbara bilder, det är ju sånt kött man vill äta, när så är dags. Tänk att ha det så gott. Är det tillåtet att komma dit närsom, eller? Skulle vara roligt...

http://belara.bloggplatsen.se

Margus

3 september 2014 23:17

Ja, dom går ju där intill vägen. Bara att stanna till och kika. Men HUR kan du tänka på mat när du ser raringarna. Nåt jag försöker att hålla isär, så gott det går, hehe.

 

Väninnan

2 september 2014 23:41

Ja, det var en upplevelse. Man har ju alltid hört om "djuruppfödning på löpande band". Jo, jag tror absolut att det äger rum. Därför är det så underbart att här på Vägatorp få se att åtminstone några får leva precis det grisliv som gör dem harmoniska och glada. Knorr på er!

Margus

3 september 2014 23:18

Ja, man blir varm i hjärtat :-)

 

Ewa

3 september 2014 15:27

Menguvasöta!!

De verkar ha det svin-bra. ;-)

http://www.fundringar.bloggplatsen.se

Margus

3 september 2014 23:18

Där slog du huvet på spiken, som det heter, hehe.

 

Berit E

3 september 2014 15:42

Så fina de är, de små. Som de njuter i leran. Klart att alla grisar borde få ha det så här.
Men - inte den allra minsta lilla lust känner jag att äta upp dem!!

Jag har även kollat på filmen du länkar till - ljuvlig!

http://kasperian2.blogspot.se

Margus

3 september 2014 23:20

Det råder kanske ingen tvekan om att jag älskar grisar, hehe. Nää, jag försöker också hålla isär tankarna på mat och individer.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...