Midsommarafton.

Dagen var nog bra för dem som dansade kring lövade stänger. I våra trakter. Men i kväll smattrar regnet på tak, fönster och… vedtrave. Vi har inte ens börjat köra in den. Visst måste det bli mer än ett par dagars sol i rad … någon gång i sommar. När detta lågtryck passerat, alltså.

Dagen firades hos Vännerna på balkongen. Lugnt på trakten. Fridfullt rent av. Tornsvalorna fyllde luftrummet. Gladdes åt deras bon på hyreshusens tak. Stora seglare, de där, vilka man annars vanligen ser högt i skyn.

Dagen inleddes med filmning i arla morgonstund. Redan klockan sex låg solen som bäst på ladusvalornas inflygningshål i vår lada. Och där satt jag på pass. Missade svalans attack på nyfiken kråkunge uppe på nocken då ’ekonomiläget’ valde att stänga av kameran. Just då. Sen flöt det på. Fångade flera passager i ’svaleporten’.

Attans kvicka rackare. Fåglarnas jetflygare. När sekvenserna kollades på datorn anades endast två genomfarter. Först i slow motion-läget framträdde sex sådana tillfällen! Nöjd.

Varma dagar vilar grodorna på näckrosbladen i dammen. Mysigt sällskap. Inte för att de säger så mycket.  Men de FINNS DÄR. Näckrosorna blommar. Skogssniglar parar sig i parken. Två flugsnapparpar häckar hos oss, ett par i trädgården och ett par i parken. Allt filmas.

Men idyllen är inte total. Ibland får man sina chocker… Som när Husbonden under barfota läsning av gårdagens blad hade en orm ringlande över foten. Den sniffade faktiskt en bit uppåt benet! I tron att det var en fluga sparkade Husbonden ut med benet… och vips fick ormen sig en luftfärd och sedan väldigt bråttom ned i dammen. Puh… det var bara en snok, men vad hade hänt om det var huggorm…?                                            Klicka för större bild

Härlig värme idag. 17 grader. Men alltför sval bris för att få sommarkänsla. En liten gynnare väckte uppseende där den satt på farsturäcket. En timmerman, sa Lilla Husets insektsbok. Wikipedia kunde inte annat än instämma. Acanthocinus aedilis, en skalbagge i familjen långhorningar.

klicka för större bilder

Rätt maffig typ, om man frågar mig. Fakta sa 12-20 mm lång, men den här bedömdes till minst 25 mm med spjutet där bak, vilket kunde vara en honas äggläggningsrör. "Timmermannen är allmän över hela landet och påträffas i början av sommaren på tallstubbar, fällda tallstammar o.dyl Larven lever under barken på tall, men angriper tydligen inte friska träd". Låter ju rätt harmlös, men med det namnet tänkte jag att Lilla Huset stod på menyn.

Vårblommorna lyser upp i nya rabatten. Vi har redan glömt vilka lökar som sattes, men det ska nog vara vintergäck, pärlhyacint och gula krokus. Fast de ser då inte ut som de gula krokus jag minns. Kanske nån variant? En härlig tid nu. Dagens sväng till frissan innebar idel glada och vänliga ansikten på alla jag mötte. Efterlängtad sol och värme gör nordborna gott. Vi har mycket att vänta och njuta av. Länge.

"Ja, jag är en riktig klippare jag, är en riktig klippare jag…" I trenne dagar har klippbordet i datorn gått varmt. Den här gången var det problematiskt kan jag säga. Har själsligt befunnit mig i en bubbla och många, många… MÅNGA arbetstimmar har lagts på att få ut min hästfilm. Det ville sig bara inte alls. Movie Maker-hjälpen har rådfrågats, hårtestar har slitits, med vånda och envishet har man börjat om… och gjort om. Otaliga gånger. Att lägga av var liksom aldrig tal om. Av skaparglädje återstod till slut enbart rena hantverket.

Nu kan jag utantill varje millisekund av varje enskilt klipp. Tog nogsamt vara på varje gnägg, hovklamp och skutt. Visste exakt när de kom. Klippa gick bra. Värre när filmen skulle sparas. Stod och hackade vid 60 procent. ”Norsk avstängning” av Movie Maker och på’t igen…

Till slut bestämde jag mig för att spara ner filmen i etapper för att utesluta de klipp som ställde till det. Det blev sju versioner innan det var klart. Återvände med fasa varje gång till datorn. Gissa om jag är trött på att se den där 60-procentskylten… Slutligen fick jag slopa fyra minuter med favoritklipp. Hellre det för att bli klar… nån gång.

Att lägga ner så mycket jobb på en liten hästfilm… det gör bara en sann hästälskare. Hoppeligen finns fler såna som jag där ute i cybern.

Ett hästjobb är klart – med andra ord. Uppladdningen till YouTube gick lätt och här kommer den… i premiärvisning. Varsågoda: sex minuter rastlöshet, nerver, spänning, väntan, skutt, bocksprång och uppvisning av vackra spänstiga kraftpaket med sina goda humör.

Prydnadsapeln invaderades idag av mesarna. Alla var de på jakt efter de yttepytte minifrukterna som hängde kvar, stelfrusna och murknade. Konstigt... vissa speciella dagar kan ett sånt sug vakna. Fram tills nu har de haft noll intresse för trädet i fråga. Men plötsligt var det populärt. Tyckte synd om pippisarna när vi nu har frysen full med nypon - vilka vi faktiskt har 'stulit' mer eller mindre från vildfåglarnas buskar.

Tinade upp ett gäng och trädde upp dem i trädet, precis som vi gör inne hos våra tamfåglar. Strax kom de tillbaka och undersökte detta nya. Några lät sig väl smaka. Andra fortsatte hacka på de stelfrusna minifrukterna. Är det äppelkartstid så är det...        Större bilder med ett klick

Bättre bilder på månen har jag sannolikt tagit, men den här kunde jag inte låta bli. Den var så fantastisk i morse när den full och gul dalade snabbt i gryningsröda molntussar innan den försvann ner i skogen. Lite vårkänsla över den där, eller hur.

Ett annat glädjeämne: det är bara är minus 2,9 i skrivande stund. Hela dagen har känts som sammet i jämförelse med nyligen genomlidna köldknäppar. Nygjorda fötter och till det ... nyklippt. Kan inte bli bättre. Frissans hand hade lugnat ner sig ett tag, till glädje för oss som stod på kö. Akut utryckning när hon ringde. Dubbel lättnad.

Våren ristar mönster i snön på lagårdstaket när det töar. Kan inte hjälpas... jag ser bara mörka industriskorstenar i mönstret på taket. Det var häromdan. Nu är de fler. Och snart är väl taket rent om det får hålla på så här. Hoppet är det sista som överger en.

Nä, här gick ännu en dag på 'ärenden'. Nu MÅSTE jag ta tag i bokföringen! Basta.

En liten, liten chihuahua-valp nekades inträde på caféet där vi satt. Skamligt, denna kalla dag! En ung tjej kom in med något under jackan. Ett par livliga öron stack upp. Frågade så snällt om hon fick ta med hunden in på grund av kylan.

– Nej, tyvärr, det kan vi inte, blev svaret.

Tjejen fick binda hunden helt kort utanför medan hon betalade en mugg kaffe. Gick sen ut och fick dricka sitt kaffe promenerandes med hunden utefter gatan. Alla cafégäster tittade rart efter den lille valpen. Är säker på att ingen därinne skulle haft något emot att den gått med in. Till saken hör: det är landsbygd och här har de flesta utsatts för bakterier i späd ålder och inte utvecklat så mycket allergier.

Varför är vi svenskar så stelbent fega när det kommer till hundgäster? I sydeuropa kan hundar vara med överallt. Har själv sett hundar på både pub och restaurang i Österrike. De serverades även mat på fat!

Vi brukar ofta berömma oss över att vi har en så human och tillmötesgående, ja… ’duktig’ syn på husdjur och djurhållning i jämförelse med sydligare länder. Inte minst när det gäller djuruppfödning och slakttransporter. Men det gäller inte matställen i Landet Tvärtom! Paradoxalt. Hundar är hatobjekt nr 2. Nummer 1 är rökarna. När ska det bli ’folk’ av svensken.

----------------------

Besöket i Grannbyn gällde optikern. Brillorna hade ju tappat ena skalmen. Detta åtgärdades både snabbt och billigt. Hade till och med råd med nya solglasögon istället för de repiga sakerna som i åratal kasat omkring på bilens instrumentbräda.

-----------------------

Galna fiskar och... folk

För övrigt vet jag nu varför människan tenderar att bli allt galnare med tiden. Istället för att utnyttja kapitalet till vår fördel, lämnar vi över både oss själva och allt vi äger till marknaden. Självdestruktivt och galet. Voffo gör vi på dette viset?

Jo, det är koldioxiden. Forskning på fiskar i korallrev visar att de blir galna av den ökande mängden koldioxid i haven. Istället för att fly undan sina fiender sätter de kurs rakt i gapet på rovfiskarna. Vetenskaps-TV har fakta HÄR. Se även videosnutten nedan. (Den skruvade slutledningen för människoarten är min egen.)

Att rädda någon till livet är stort. Det fyller ens hjärta med hopp. Om det så bara är ett knippe tulpaner. De anlände med Vännerna häromdan. Vi blefvo alla genast bekymrade över deras tillstånd, ty de voro skamligen utsvultna och misshandlade (tulpanerna alltså;-). ICA-butiken förvarade alla buketterna i en pappkartong – utan vatten!

Så gör man inte mot levande varelser! Eller mot sina kunder!  Växtplågerilag någon…?

”Ty allt vad Gud har skapat är gott, och intet är förkastligt, när det mottages med tacksägelse”   1 Tim 4:4

Vi föllo genast i rådslag om räddningsaktioner – det handlade om sekunder... Åtgärder vidtogs och se… Livet kom åter, de sträckte på sig, andades djupt och öppnade sina knoppar den andra dagen. Log mot världen och svarade tacksamt med sin diskreta doft. Livet är värdefullt och ett mirakel.          Klicka för större bild

Tacksam i förundran över naturens variation och universums oändliga gåtfullhet.

Den årliga fågelräkningen är avslutad i Lilla Huset. Rapport avlämnad till Sveriges Ornitologiska Förening. SOF följer regelbundet trenderna med fågelbordsräkningen i slutet av januari.

Vi såg i helgen, samtidigt:

1 större hackspett, 1 koltrast, 6 entitor, 21 blåmesar, 15 talgoxar, 2 nötväckor, 1 skata, 5 kajor, 3 kråkor, 16 pilfinkar och 7 domherrar.

Liten frågesport om sveriges vanligaste fåglar på SVT. Testa kunskaperna HÄR.

Apropå Jerringpriset till Rolf-Göran Bengtsson så var det verkligen på tiden att hästsporten uppmärksammades. Sporten har med Rolf-Göran fått ett genombrott. Han har som förste svensk vunnit EM, ligger etta på världsrankinglistan och leder världscupen just nu.

En ryttarens insats är ju ändå speciell jämfört med övriga idrottares. Utan att förringa någon så ska det ändå nämnas att i Rolf-Görans sport är det inte bara EN individ som ska hållas i topptrim och fungera felfritt – det är TVÅ. Rolf-Göran vet, som alla ryttare, att utan hästen vore han ingenting. De är två om priset! Och han framförde faktiskt där i Globen ett tack även till hästen. Och önskade att hans ”kompanjon och häst” skulle fått vara med vid prisutdelningen. Detta har de gjort tillsammans.

Betänk…
att det inte bara är EN individ som ska vara i topptrim och prestera bra. Det är TVÅ, både ryttare och häst. Det är ryttarens ansvar att inte bara han själv utan även hästen är rätt utbildad och tränad, i god kondition, mår psykiskt bra, är mentalt förberedd, håller sig fullt frisk och har nerverna under kontroll. Samtidigt som han själv! Både under och omkring tävlingarna.

Om flygresor är onaturliga och läskiga för människor är det inget mot vad det är för flyktdjuret hästen. Det är ingen vanlig kanot, pilbåge eller tennisracket som fraktas omkring. Det är en levande och kännande varelse, som hör, känner dofter och vibrationer, och kan bli totalt skräckslagen. Hästen är betydligt känsligare för förändringar än människan själv.

Allt detta ska stämma för att ett hoppekipage (eller dressyr, fältritt m.fl.) ska lyckas i toppen. Det gäller också att hitta hästar med rätt förutsättningar för utbildning och tävling på elitnivå, annars går åren utan resultat. Och så ska kemin stämma! Det är liksom inget vanligt redskap man slipar till och vallar…

Hästar är också fruktansvärt dyra att köpa och underhålla. Riktigt bra hästar är ännu dyrare. Sen tillkommer veterinärvård och försäkringar. Mycket sponsring behövs.

Grattis igen! Och jag funderar fortfarande mycket på hur man får hästar att finna sig i flygresor och hur dom mår där uppe i luften vid starter och landningar, och luftgropar å sånt…