En av pappas vänner begravdes i dag och vi var där. En stor begravning med Byns mått mätt, med minst 150 personer från när och fjärran. Bara avskedet tog en timma när alla i tur och ordning gick fram till kistan.

En fin begravning av en omtyckt lärarinna, även känd som Sagotanten. Efter pensioneringen har hon nämligen läst sagor på dagis samt besökt äldre och läst för dem. Bland dem som tog ett sista farväl fanns många kolleger, gamla elever och föräldrar.

Något som förvånade var mängden svarta kläder. Jag trodde bruket med svarta kläder var borta, men här var alla mer eller mindre svartklädda. Min ljusbruna mockajacka såg riktigt skrikig ut.

----------------- 

Ja, nu är man tydligen i den åldern...

Bara veckan innan jordfästes ännu en av våra bekanta vars urna kommer att placeras i columbariet på avlägsen ort. Ett sällsynt bruk för vår By där vi oftast bara väljer mellan urnlundar och minneslundar och föralldel fortfarande många kistbegravningar.

Wikipedia bekräftade min tanke om ordet Columbarium; en offentlig lagring av askurnor med små urnskåp ovanpå och bredvid varandra.

Sådana rum ligger ofta i anslutning till kyrkor eller kan vara delar av ett mausoleum.

Ordet kommer från det latinska columba för duva. Ursprungligen betydde  columbarium duvslag. Man förstår liknelsen och bilderna visar hur vackert det kan vara.

Platt-tv:n är på reparation. Högtalarna hade börjat skrälla. Ja, dom har skrällt länge nog men vi har inte orkat. Vi tog oss i kragen och nu är den iväg. Således fick övervåningens lille-tv komma ner. Tekniska problem uppstod. Det var ju det vi visste.

Platt-tv:n hade två uttag för scartsladdar. Den lille bara ett. Vi valde en scart. Det blev bild. Och ljud. Satellitkanalerna går in. Inte det bästa men det får duga. Bilden går i rött, är mörk, ljudet är lågt och svajigt och låter som det regnar hela tiden. Vi orkar inte. Vi vägrar göra ny sökning, snart ska den ju tillbaka upp igen. Vi finner oss. Avvaktar. Vi orkar bara inte. För övrigt har tv-programmen blivit så dåliga att man avstår från mycket. Allt går utför.

Om vi har tur kommer utvecklingen kanske att kunna gå bakåt. Snart startar vi nog en klubb för oss som upplevde 1950-1970-talen där vi gemensamt kan åkalla dåtiden och känna tacksamhet för att vi fick uppleva den, då det fanns lugn, tid, ro, tolerans och gemenskap istället för aggressivitet, när det fanns framtidstro och förhoppningar.

mot en människa…

Ett rostigt svärd som draggats upp ur Vänern fick plötsligt förtur till sjukhusets röntgenavdelning. Trots att röntgenköerna efter byte av datasystem försenats till i höst! Svärdet tog inte bara röntgenapparat och röntgenläkare i anspråk. Även stor del av personalen var på tårna, enligt artikel i länstidningen. Sånt händer nog bara här i Arns Rike.

Dagen efter läser vi i samma tidning om röntgenköerna. Sjukhuschefen betonar att akuta undersökningar och remisser med förtur tas om hand på normalt sätt...!!..??

Det rostiga svärdet måste alltså varit särskilt angeläget för att gå före i kön. Skrev sjukhuschefen ut remissen själv? Betalades detta med offentliga medel avsedda för humanvård? Eller har vårt sjukhus plötsligt övergått i privat regi med gräddfiler för betalande?

Självklart dunkades en insändare iväg till tidningen. Om detta inträffat på 1960-70-talen när samhället var tolerant och generöst mot allmänheten hade jag inget sagt. Då hade det varit en rolig grej som vi alla kunnat glädja oss åt. Men idag, när sjuka människor jagas med blåslampa och rationaliseras bort är det inte lika roligt. Detta sjukhus är faktiskt vår gemensamma egendom.

Idag satsade Lilla Huset på denna halvproffssystemare som enligt "DIGITAL FOTO för alla" förtjänar en Oscar. Nikon D 90 tog hem segern i deras stora test i kategorin (nr 3/2009). Efter flera dagars jämförelser blev det just en sådan!

Kameraköpet har stått på listan i många år. Egentligen sedan 2007 när den lille Konika-Minolta klev in i Lilla Huset och gjorde bloggen möjlig. Fantastisk, dock med vissa brister. Man kan inte fota små fåglar genom nät när autofokus lägger skärpan på nätet...grrr.

När utbrändheten slår till blir det inte mycket allvar av kameraköpstankar. Har mest suttit och suckat att det vore roligt, men… därpå oöverstigligt trött av blotta tanken på all ny teknik som ska programmeras in i hjärnan. Medan åren går och går.

Husbonden som vet hur hett jag önskat en proffsig kamera tog tag i saken. Letade fram alla sparade nummer av den suveräna fototidningen DIGITAL FOTO som Lilla Huset prenumererar på och började plugga. Med erkänt diplomatisk förmåga lotsade han mig in på spåret bit för bit som en riktig pusher. Det var pedagogik på hög nivå. Tack snälla Husbonden!

Himmel så mycket ny teknik: Upplösning 12,3 megapixlar, 4,5 bilder / sek, ISO 200 – 3200, Skärm 3,0 tum, Brännviddsförlängning 1,5 x, Video med HD-upplösning, Optik VR DX 18 – 105 mm. Plus ett par A4 med ännu mer...

Principerna kan översättas till gamla kunskaper från journalisttidens analoga systemkamera Pentax Spotmatic, en riktig pärla på sin tid. Den ligger fint nedpackad i garderoben. Av nostalgiska skäl. Jag har också anmält mig till Byns nya Fotoklubb, all inspiration mottages tacksamt.

Men Jesses, så många knappar och rattar och teknik. Jag tror den kan allt… Det dröjer nog innan jag orkat lära mig så pass att bloggen har bilder från denna dyrgrip. Om inte Husbonden rycker in igen förstås...

"Nej, jag har sagt nej till EU en gång och är därför inte med. Jag ska driva en process för att bli av med mitt europeiska medborgaskap."

Så sa en god vän idag.

Tanken tilltalar en gammal rebell i hög grad. Man skulle egentligen låta bli att rösta. Det är väl så dom tänker, dom som skiter i hela EU-valet och som retat EU-etablissemanget så till den grad att det nu tjatas EU i radio- och tv dag efter dag. Och alla partier säger samma sak. Är redan trött.

Ett enda parti utmärker sig dock. Vänstern är det enda parti som vill ut ur EU. En röst på vänstern måste vara det bästa sättet för en nejsägare att visa vad man tycker om hela skräpet. Vänstern föreslår att medlemsavgiften till EU bör sänkas med 82 procent. Det skulle innebära att vi får behålla 22,3 miljarder som kan fördelas till landets olika kommuner.

Det skulle t.ex ge Hässleholms kommun 120 miljoner mer till vård, skola och omsorg. Mora skulle få 49, Strömsund 31, Botkyrka 192 och Sundbyberg 87 miljoner kronor. Så bra hade vi det före EU-inträdet. Det vet vi som varit med före EU. Undra på att det saknas pengar till vår välfärd.

2010-2012 beräknas EU-avgiften öka till 33 miljarder per år, då skulle vänsterns rabatt bli 27 miljarder.

Så nu har vi roat oss med att sätta upp vänsterns valaffisch på vägen utanför Lilla Huset. Vägen trafikeras väl mest av Bondens traktor men i alla fall… Man gör vad man kan.

Lille Karl Johan har flyttat. Han har lämnat mor och far i Reservburen och rest ut i stora världen. Alldeles ensam. Får klara sig på egna vingar. Tack och lov inte längre bort än att man kan hälsa på.

Han får det jättebra. Karl XIV Johan hämtades av mysiga bloggkompisen Jenny som älskar fåglar. På hennes gård finns sällskapsfåglar, höns och ankor av mångahanda slag. Hon hade möblerat hans nya hem så gulligt med äppelkvist och litet hus.

Här sitter han i egen kupé sista timmen före avresan och undrar vad som ska ske. Trampat runt lite och hamnat i vattenskålen. Blivit blöt på magen, uj uj uj. Inflyttningen till nya hemmet gick dock fint. Två flax bara så var han därinne, redo för avfärd. Puss på sig lille grabben och lycka till!

---------------

Den nya matten Jenny hade även med sig ännu en fågelkompis vilken i sin blogg Lessontokig gjort ett trevligt reportage om utflykten till oss. Tack, Lessontoken för finfin reklam! Man sträcker på sig.

"Nu när vi lägger förslag som går emot dom traditionella värderingar som Sverige är så fullt av märks det väldigt tydligt att maktskiftet inte räcker. Vi svenskar är djupt och fullständigt socifierade och vi märker det inte ens, vi tänker inte ens på det. "

Detta är Maud Olofssons ord från en intervju i magasinet NEO där hon lägger ut texten om de dolda värderingar som hon menar präglar Sverige. Texten ligger tyvärr inte på nätet men kan läsas i tidningen som jag inte har. Men Sveriges Radio hade... Och tog upp saken i P1:s OBS. HÄR. Det hörvärda inslaget är 3 minuter långt och inleder programmet.

Malin Krutmeijer som läst intervjun sammanfattar:

"Vi lever alltså i ett land så totalitärt att människorna gått som robotar till valurnorna med rött inprogrammerat i blicken. År efter år efter år. På Maud Olofsson låter det som om Sverige varit nåt i stil med Maos Kina fram till att vi fick en borgerlig regering 2006."

"Det värderingsskifte hon pratar om att genomföra för tankarna till en borgerlig kulturrevolution där medborgarna ska omindoktrineras snarare än att informeras om sina demokratiska alternativ."

Denna högerpolitiker som vill sprida ansvar och rätt att välja, litar alltså inte på individens förmåga att göra de självständiga valen… Hmm. Det är bara när vi väljer "rätt"… Hmm. Ett djupt förakt för medborgarna, för vår svenska mentalitet, kultur och vårt historiska arv.

Jag köper tidningen NU. Detta vill jag absolut se i sin helhet och sammanhang. Milde tid. Rädde sig från Bäverkvinnan den som kan. Varje röst på ett borgerligt parti, vilket som helst, är en röst på Bäverkvinnan. Hon tänker ta mig tusan sätta tänderna i väggarna på Rosenbad för att vara kvar.

Nej, jag säger som Mona Sahlin: "Vi måste stoppa denna bäverkvinna innan hon har gnagt sönder vartenda trygghetssystem som vi har i vårt land."

Men att gnaga ner den svenska folksjälen tar längre tid är en mandatperiod. Och den är snart slut.

Denna gamla slagdänga (med Östen Warnebring och Lill Lindfors) ringde till i skallen när jag såg de båda nymfsyskonen tillsammans i romerska ringarna. Båda två befinner sig i klassiskt gam-stadium med sina kala huvuden och allmänna tufsighet. Bedrövligt att skåda, men så går det när mor och far kastar ut dem för tidigt.

Föräldrarna Pärlvit och Mellis hade otur i början och fick sitta overksamma när övriga nymfer i flocken häckade. Och sen… när det väl lyckades fick de bråttom. På’t igen bara. Fem nya ägg som ska ruvas.. och ut med ungarna!  Inte vackra, men de är fulsöta på nåt sätt. Och klarar sig bra. Det blir folk av dem också.