Det röda kuvertet kom. Det om VÅRDVALET. Och gissa om jag fick problem... Slängde mig på telefon och jagade upp vårdcentralschefen och vår folkvalda i landstinget. Båda blev lika bestörta. Har även totat ihop en insändare till lokaltidningen, smid medan järnet är varmt.

Regionen hade flyttat mig till Grannbyns vårdcentral TVÅ MIL BORT. Trots att min besöksstatistik är 39-3 till min vårdcentrals favör, på sju kilometers avstånd. Ja, det är ju bara att välja om. Det klarar jag, men jag  tänker på de sjuka, utbrända, synsvaga, handikappade, darrhänta och i övrigt uttröttade personer som måste få hjälp med att upptäcka bluffen. Och dom som ligger på sjukhus och rehab.

För blir det tokigt får vi dyrare vårdavgift om vi går till "fel" vårdcentral i fortsättningen. Och vår vårdcentral får inga pengar om patienterna flyttas till andra ställen. 

Jag trodde faktiskt aldrig att detta kunde hända. Man sa oss att den som inget val gör hamnar på vårdcentralen i hemkommunen. I helskotta heller!

Det försåtliga "förvalet" har alltså skett under falska premisser. Det står: "För att underlätta ditt val erbjuder vi en vårdcentral som ligger närmast din bostadsadress eller som du har besökt minst tre gånger eller som du tidigare har valt."

Underlättat har dom alls inte gjort. Tvärtom. Hela dagen gick åt. Inget av den vackra texten stämde i mitt fall. Och jag är säkert inte ensam. Man är aldrig ensam. Frågan är hur många som flyttats avsiktligt. Vill VG Regionen ta död på min fina vårdcentral???

Dessutom är detta vårdval en löjlig grej. Vi har ju redan valt när vi går till den vårdcentral vi trivs med och har nära till. Varför duger inte vårt val? Varför utsätta oss patienter för detta? Varför utsätta hela samhället för denna maktkamp?

Vårdvalet är bara ännu ett i raden av högeralliansens alla hafs- och lappverk, som endast går ut på att lura in oss i privata vårdalternativ.

Avgå! Avgå! Avgå!

… i medio av augusti konstateras att regnar eller åskar det inte så blåser det. Här är halv storm och planeringen faller. Ideligen. Svalornas antal är lågt i vår omgivning. Häckningarna måste ha gått uselt och man undrar hur många som ska återvända nästa vår.

Endast två myggor och tre getingar har setts vid Lilla Huset på hela sommaren och flugorna är puts väck. Näckrosknopparna knoppar in den ena efter den andra. De vägrar nämligen slå ut i regn. Inte en enda trollslända har setts vid dammen hittills. Just nu är det annars högsäsong för dem och en vanlig sommar ser vi fyra-fem stycken kämpa om reviret dagarna i ända.

Men det blev en del trastungar som oskyggt kalasade på mispelbären. En kull lövsångarungar har vi sett. Annars är det knapert på vildfågelfronten. Men gott om rönnbär lär det bli. Och nypon. Alltid nåt.

 ---------

Friidrotts-VM är igång men Husbonden verkar ha lagt tävlandet på hyllan (hehe) för han följer det inte lika aktivt som förr. Men sprinterfenomenet Usain Bolt från Jamaica måste vi ju se när han slog nytt världsrekord. Vi följde några heat av det där upphaussade 100-meters loppet. Nu är deltagarna löjligare än nånsin.

Retar mig på de barnsliga gester och miner dessa vuxna män sysslar med inför loppen. Under presentationen står de där och vaggar, slår sig på låren och flinar, skelar in i kameran, lägger huvudet på sned, stirrar, visar fingrar i olika varianter, pekar sig mot huvudet och gör korstecken sjuttioelva gånger. För att inte tala om låtsasskjutandet mot publik och tv-tittare. Dvs. när dom låtsas avfyra en pistol eller en kpist mot någon/något. Detta är inget mindre än uppmuntran till våld eller åtminstone ett förhärligande. Fast det är väl bara pojkstreck…

Ja, för så där gör inte kvinnorna i motsvarande situation. Fast Carolina Klüft hon kunde. Åtminstone i början, men då var hon ju "bara ett barn" som hon sa på sin första idrottsgala.

 ---------------

Den samlade hjärntrusten möttes idag i Lilla Huset för att ta itu med uppståndet dataproblem efter min korta sejour med Googleskonto. Det går fortfarande inte att använda mailto-länkar. Vad värre är… det går inte att varken skicka eller ta emot mail från Outlook Express heller, vilket upptäcktes idag. Skiiiit. Tur man har webmail då.

Jodå, Lilla Husets dataguru och hans särbo (som är datasupport, kan veta) rådbråkade sina kunskaper men gick tyvärr bet för stunden. Ja, de skulle bort på middag också men lockades av utmaningen och skulle fundera vidare hemma under kvällen.

Man kan riktigt se framför sig hur de sitter vid var sin dator och hackar i ädel tävlan om vem som knäcker nöten först. Såna där datamänniskor tycker om utmaningar, verkar det. Inte hade man kunnat tro att Googles skulle ställa det så illa. Jag säger bara… varsamhet med kontakterna där.

Själv befinner jag mig i egen bubbla (filmvärlden) och kan därför avskärma mig något från uppståndna epost-problem. Studerar just nu Windows Movie Maker, ett tillbehör till Windows XP, vilket kanske motsvarar mina behov i branschen. Åtminstone på detta stadium… innan jag blir Stor Regissör, alltså ;-) Om detta funkar kanske jag kan avvakta dyrt inköp av redigeringsprogram.

Tredje skörden av härliga små tomater vilka inte bara älskas av oss utan även av våra lesson i fågelhuset. Expertpanelen meddelar med kännarmin att egna tomater direkt från växthuset smakar bättre än köpta. Konstigt att de mognar när det knappt är sol.

När solen sken häromdan levde Lilla Huset upp igen. Då skulle allt göras som regnat och åskat inne i några dagar. Måla fönster, klippa gräs, bada hundar, skura fågelbadkar osv. Och inte bara här. Hela bygden sjöd av liv. Gräsklipparna gick lite här och var. En kapade ved…jiiiing, jiiing… ett ljud jag avskyr. För varje jiiing ser jag för min inre syn hur armar, ben och huvuden åker av till höger och vänster. Fruktansvärt farliga maskiner det där.

I förrgår blixtrade det tätt och rikligt. Såg ett nedslag bara 300 meter bort i skogen. Ett hus i socknen fick all sin elutrustning utslagen men klarade sig från brand. Man börjar tröttna.

Av en händelse hittades idag gamla bilder som saknats länge. Hade ingen aning om var jag lagt dem, men nu dök de upp. Precis likadant vill jag att det ska gå till att finna mina gamla diabilder som är puts väck. Men detta var förstås en pärla…

Snacka om att visa hela garnityret. Hade väl anledning att vara flina upp mig förstås. Vann nämligen en biljett till Cirkus Schumann i GP:s tävling. Ensam om alla rätta svaren, kan veta.

Hästintresset glödde och jag gick dit enbart för deras skull. Att det skulle bli på så här nära håll blev en överraskning. Fick välja själv och därtill vänta en stund tills araben Ergon och den tjusiga Pauline Schumann var lediga. Hon visste att posera till skillnad från mig. Undra på det med den granna utstyrseln ;-)

I den trespaltiga tidningsartikeln stod också att jag minsann hade en del att fråga om (så pass!?), att jag red sen fyra år tillbaka och helst av allt ville bli cirkusdressör.  

Cirkus har tydligen gjort ett stort intryck, ty senare i livet hade jag faktiskt en sån där euforisk dröm om att jag verkligen var cirkusprinsessa och kastade mig i gungor och trapetser så det stod härliga till. Den levde jag på länge.

Viktminskningen har stannat av. Den har praktiskt taget stått still sedan hösten 2007 när jag promenerade av mig tolv kilo. Sen händer inget, och inget… och inget, trots att jag går eller cyklar. Jag var till och med på väg att gå upp nåt kilo när grusvägsracet periodvis ställdes in men det är återställt. Klart att förbränningen minskar när man inte längre släpar på tolv extrakilo. Det säger ju sig självt.

Nu har jag bestämt mig för att gå ner minst två kilo till (måste ha marginal inför rökstoppet). Är annars nöjd med nuvarande vikt – men INTE MED MAGEN. Den ska tränas in nu, den hänger för mycket. Ska leta upp bra övningar för detta. Vet att det bli slitigt. Har faktiskt upptäckt att vi har en jättebra soffa för situps. Det vill säga nertill, att lägga fötterna under – som hävstång.

Idag kom mina beställda blyvikter för vrister och handleder. Extra belatsning när man går eller tränar måste väl göra nåt. Husbonden tyckte att jag kan lägga tolv kilo i en ryggsäck när jag går istället ;-) Hehe, ja… egentligen. Förr drog jag på det oavsiktligt. Fast det var jämnare fördelat.

Nä, inga tolv kilo sten på min känsliga rygg. Börjar med vikterna. Ett halvt kilo på varje arm och ben är två extra kilon. Alltid gör det väl nåt och sen kanske man kan öka. Framåt marsch…

Ett tidshål är till exempel när man står och väntar på att tvättmaskinens lucka ska öppnas. Tid till spillo.

Komikern och författaren Lasse Eriksson från Piteå uppmärksammade oss 2003 på vardagens tidshål i boken "Jag har kokat tvåhundratusen potatisar".

Hans definition av dessa tidshål löd:

"att deras varaktighet bestäms av datastyrda processorer och, för det andra, av att de är så korta att man inte hinner göra något annat men tillräckligt långa för att adrenalinet ska börja bränna sönder kroppen inifrån."

Han menade att tidshålen stressar oss genom den handlingsförlamning de försätter oss i. Andra tidshål är att vänta medan bensintanken fylls eller t.ex att stå i kö.

Apropå väntan har Lisa Syrén från Sveriges Radio andra idéer. Hon är något av afrikakännare och berättar i Land:

"På landsbygden är det mesta sig likt. Tiden har inte gått så fort som i staden. Eller inte gått alls. För med det afrikanska tidsbegreppet går det ingen tid om man inte gör något särskilt. Sug på den! Det är en intressant prövning för oss européer. Det innebär till exempel att du kan få vänta en och en halv timme på en kopp kaffe och att bussen inte går förrän den är fullsatt. Ingen stress för tiden går ju inte när man bara väntar."

Aha... gäller det natten när man sover också, tro? Eller är sömn "något särskilt"? Jag säger som Lisa: Sug på den!

När jag hörde professorn berätta om sin nya bok på radion höjde jag roat på ögonbrynen. Genom "Kokbok för hjärnan", av Charlotte Erlanson-Albertsson, tillåts vi att leva som vanligt igen. Back to basic. Dags att damma av den gamla hederliga kostcirkeln igen. Åhej... nästan som att svära i kyrkan ju...

Detta kommer att reta GI-folket, tänkte jag roat. Precis vad som hände. Det bubblar nu irriterat lite varstans på nätet.

Att maten ser aptitretande ut på tallriken är också viktigt, säger författaren. Hjärnan behöver färgrik mat och de inspirerande signalerna ska komma både från maten och dryckerna. Även kolhydrater, proteiner och fetter måste vara med, men lagom mycket och av rätt kvalitet.

Härligt med en motvikt till den nya religionen GI och andra konstlade bantningsmetoder som dominerat medierna länge nu.

Charlotte Erlanson-Albertsson är verksam vid Lunds Universitet som professor och forskare i medicinsk och fysiologisk kemi. Hon forskar på aptitreglering och betydelsen av olika näringsämnen för hälsan.

Själv har jag aldrig lämnat kostcirkeln och har den största respekt för landets alla dietister som predikar den. De komponerar för övrigt med framgång menyer för en massa svåra grupper som har problem med näringsupptag, t.ex mag- och tarmsjuka, andra svårt sjuka, personer med ätstörningar, äldre m.fl m.fl Det kan inte vara helt fel.

Läser vidare i Land om en 18-årig kille på väg mot de hundra som bantat 35 kilo genom att gå en timme om dagen och minska portionerna. Bra gjort!

Tidigare åt han ofta dubbelburgare med TVÅ 150-grams hamburgare. Nu äter han nyttig kost och bara ibland en mer normal 90-grams burgare.

Att det över huvud taget får säljas dubbelburgare gör mig förtvivlad. INGEN enda människa behöver en 150-grams burgare och ännu mindre två på en gång! Detta är matmissbruk!

Korvätnings-SM är ett annat matmissbruk. Och liknande tävlingar där folk ska knôka i sig mat de inte behöver tills de kräks. När människor i andra delar av världen inte ens kan mildra hungern. På Byn stoppades nyligen en tänkt sådan tävling efter protest från en som använt både hjärna och civilkurage och vågat säga emot. Arrangörerna tänkte först att det var "en rolig grej". Men tänkte om.

Att vi blir fetare och fetare har kanske sin förklaring i det utbredda matmissbruket. Varför gör konditorier gräddbakelser och tårta med så mycket grädde att till och med kunderna klagar?

Varför måste det finnas enorma amerikanska jättemuffins som man blir proppmätt på? Varför har wienerbröden svällt till sin dubbla storlek mot förr? Varför görs vanliga bullar i kolossalformat som vräker sig ur och fullkomligt plattar till pappersformarna de satts i?

Behövde vi egentligen flintastek, den där gigantiska kotletten? Och varför blir pizzorna bara blir större och större? Nu räcker inte ens specialtillverkade pizzatallrikar till och folk frågar efter barnportioner.

Jo… om man gör stora portioner kan man ta ett högre pris. Tror jag. "Jamen, de är ju så stora..." Och man tycker sig ha fått valuta för pengarna och äter tills man spricker.

Minns vagt ett kinesiskt ordspråk (tror jag?), ungefär så att man ska bara äta för att dämpa hungern... inte för att bli mätt.