Det luktar bajs. Och smakar precis lika illa. För att inte tala om hur man luktar dan därpå. Jag har prövat, så jag vet.

Medierna fylls nu av recept på häftiga tillbehör för att tvinga i sig surströmming vars premiär nalkas 20 augusti. Den är kultur och tradition norrut i vårt avlånga land… och jag ÄR en stor förespråkare för traditionsbevarande. På sin ursprungliga plats.

Dock gillar jag inte att lobbygrupper drar ut för att öka surströmmingstillverkarnas försäljning. Lika lite som jag tycker om att italienska maffian spridit bruket av olivolja i vårt land. Varje tv-kock med självaktning sjunger nu olivoljans lov och påstår att den är sååå nyttig. Må så vara, men… den innehåller faktiskt 100 procent fett vilket man liksom inte låtsas om.

Man förstår ju av de tillbehör som nämns att det krävs nåt extra för att få i sig surströmmingen. Hör bara… vitlök, gul lök, purjolök, gräslök, chilipeppar, lagrad ost, kanel, ingefära, rödlöksmarmelad, saltgurka, rödbetor… jojo. För att inte tala om nubbe som verkligen trubbar av smak och lukt.

En löktårta passande till surströmmingsbuffé publiceras i tidningen Land. Ingredienser: 2 gula lökar, 2 purjolökar, smör, vispgrädde, salt o peppar, kapris, dill och vällagrad ost.

Det krävs styrka och hetta för att få bort bajslukten. Varför detta besvär?

Jag unnar verkligen norrlänningar att njuta sina traditioner, men tjata inte på oss andra att pröva. Och för den som tänkt pröva så har jag härmed varnat.

Äntligen öppnas fönstret mot världen igen. Cyberrymden. Har varit avskuren från alla yttre intryck hela dagen. Blitz und Donner har vandrat över himlavalvet precis hela dagen. Rullat fram och tillbaka. Eller "bort och fram" som man säger i våra trakter. Alla elektroniska prylar ur.

Jo, en liten stund fick vi kopplat upp oss och ringt två nödvändiga samtal, sen var det dags igen. Kaboong!

Men kameran gick att använda. Röda rönnbär mot grå åskhimmel gillas skarpt i Lilla Huset. Och kameran gör precis som den ska. Nikon och jag börjar bli riktiga kompisar nu.

Risfåglarnas parningsdans filmas med videokameran i ur och skur, ungdomarna är flitiga och filmsnuttarna blir riktigt hyggliga. Att visa upp det för omvärlden blir inte lika lätt. Här tarvas redigeringsprogram och vi pluggar för fullt för att hitta ett riktigt bra som man blir nöjd med, helst på svenska. Pinnacle Studio verkar lockande men jag vill vara säker. Letar på nätet, samlar uppgifter, hittar bra sajter av folk som kan. Det ska nog ordna sig till slut. Under tiden samlas filmsnuttar på rad, bra och dåliga om vartannat.

Husbonden och jag firar 20-årig bröllopsdag idag.

Tjugo finfina år med humor och roliga projekt.

Blommor och bakelse väntar. 

Google är en mycket bra sökmotor. Kanske den bästa, vad vet jag. Har den som startsida på nätet och använder enbart den. Google har också bloggverktyg och hemsidesplats för den som vill använda det. Säkert också utmärkt. Liksom g-mail.

Google är enormt stort över hela världen. För stort. Mycket vill ha mer… Google vill ta över hela ditt liv på nätet.

Ibland när man är ute i olika ärenden på nätet poppar det upp erbjudanden från Google som man inte vill ha. De framförs som om man inte hade något val. Den tveksamme förleds att säga ja. Jag har själv gjort det och minns ännu fasan därvid. T.ex med Googles Toolbar. Jag ville ju bara TITTA… men vips… var hela datormiljön fullkletad med funktioner jag inte visste fanns, inte var intresserad av, inte behövde, och absolut inte ville ha.

När något hänger sig fast sådär försvinner det fria valet. Man känner sig fången. Under stor vånda och stress lyckades jag till slut få bort skiten. Det var flera år sen.

Häromdagen uppstod akut behov av ett Google-konto. Motvilligt. Tänkte att det inte kan vara så farligt. Jag gick på det igen! Helt plötsligt hade jag en bloggplats också. Och g-mailadress.

Därtill gick det inte längre att följa mailto-länkar. Såna där som länkar till en e-postadress för t.ex kundtjänst i nåt företag. "Det går inte för standardklienten för epost är inte rätt ifylld" stod det. Jag har aldrig haft problem med detta förut.

Vad jag än gjorde på nätet stördes jag av mitt allestädes närvarande Googlekonto. Intet ont anande registrerade jag ett nytt konto på You Tube. Det skulle jag aldrig gjort. Kopplingen mellan You Tube och Google är äcklig. Man blir livegen.

När jag dagen efter bestämde mig för att göra slut med Google försvann även mitt nya konto på You Tube. Det gör mig faktiskt bedrövad. Jag hade ännu inte laddat upp något dit, men… JAG GILLADE MITT KONTONAMN.

Nu påstås detta fortfarande vara upptaget fast jag har gjort slut med Google och brutit alla band.

Detta var sista gången jag hade att göra med Google. Hoppas jag.

Nu närmar sig vindsnurrorna Lilla Huset. Hittills har vi inga sett hemifrån. Här är de första, en mil bort men med full sikt. Bilden från vår trädgård med häcken i förgrunden.

När man ser dem på nära håll dånar man nästan. De är så ENORMT STORA ju. När vi drog till Grannbyn häromdagen var vi bara tvungna att stanna när de lyfte upp maskinhuset. Fler grannar som på avstånd sett spektaklet mötte upp. Maskinhuset (den klump som vingarna sitter fast på) är stor som en lastbil och väger 68 ton. Rotorn väger 38 ton. Rotordiametern är 90 meter, varje vinge alltså 45 meter lång. Ofattbart gigantiskt.

Stativet, som kallas tornet, är 105 (!) meter högt. Vi såg även när man borrade för deras förankring, och de var nästan nere i Kina;-)

Ute på Slätten har man 70 000 ansökningar för nya vindkraftverk bara i år. Alla lika gigantiska. Tydligen viktigt för att ge ekonomi, sägs det. De mindre är redan ute ur leken, hörde jag. Nu är det dessa som gäller. Totalhöjden är 149,99 meter. Noga det där… för på över 150 meters höjd måste man ha vita lanternor. En sån här Vestas 2 MW ger 5 600 MW per år, eller 5 600 000 kW för att få det gripbart.

De gamla kvarnarna var allt vackrare. Men både vind- och vågkraft ger mera jobb åt Husbonden.

-----------------------

Apropå ekonomi… så har Lilla Huset slagit nytt bottenrekord i bensinkostnad för juli. En enda tankning på 34 liter = 420 kronor. Förra rekordet som är två år gammalt låg på 508 kronor. Måste betyda att vi är hemkära.

Försöker i övrigt finna en egen rytm när Husbonden börjat jobba igen. I ett par dagar har jag tvättat fönster, klippt häckar, pluggat video med mera. Idag lämnades diverse prover på labbet inför kommande läkarbesök (usch). Fotoskrivaren som skrev dubbelt fixades enkelt, efter råd från Byns PC-shop, i skrivaregenskaperna. Där låg ett underhållsprogram som på begäran justerade bläckpatronerna. !!!!  Livet rullar på i vanlig takt igen.

Om det är någon som lever i mindfulness så är det väl den svarta skogssnigeln. Mindfulness (eller sinnesfullhet) härrör från buddhismen, en nyckelkomponent i meditation och sinnesnärvaro. Begreppet har nu lyfts fram i stresshanteringen.

----------------

Den här lille vännen hittade jag i Parken när jag tömde skottkärran med kvistar i kvällningen. Kunde inte motstå. Naturmagasinet fortsätter. Det nordiska ljuset räcker långt inpå kvällarna med dagens kameror.

Först kom myggorna och sen en bil... därpå var snigeln mätt och lommade iväg (bilden nedan).

Detta maffiga Naturens Underverk hittades på fönsterrutan där han sökte svalka bakom markisen. Jag tror minsann att även djuren behöver markiser ;-)

Lättfotograferat objekt inifrån köket. Inte ofta man får bilder av en vårtbitare underifrån. Tur att jag just idag tvättat fönstren så de tål att tittas på, hehe.

Spåren av detta himmelska vägnät fick mig att skjuta från höften och rubriken gav sig själv.

Husbonden jobbar första dan efter semestern och jag rår mig själv. Stannar inne stor del av dagen. Har fått nog av värmen för denna gång. 28-29 grader två dagar i rad räcker. Morgonpromenaden begicks mellan sju och åtta, men redan det var för varmt. I morgon blir det visst mer mulet. Sägs det. Lever på hoppet. Härligt med sommar, men… 20-22 grader räcker. Tack.

Augusti är annars MIN tid... sensommar. Syrsorna spelar, höst anas i färgerna, rönnbär och nypon lyser grant, luftfuktighet och lagom temp (oftast) och sommarjäktet är över.

Därför var det helt naturligt att mitt "hälsoprogram" startade just i augusti, för två år sedan. Ja, exakt idag förresten, den åttonde, började jag gå tre km per dag. Var fysiskt rätt nedgången, stakade och "högg" mig fram med stavarna som en skidåkare för att alls komma hem och somna helt utslagen på soffan.

Nu trippar jag ganska lätt sex-åtta km per dag och håller vikten. Tappade tretton kilo är fortfarande borta. Man har mycket att vara tacksam för. Att kunna gå och röra sig är inte alla förunnat.