Äntligen dök sländan upp. En enda. Väntan har varit lång, vädret uselt. Och vips körde den sin knyckiga revirflygning över dammen. Samma mönster och rutt mest hela tiden.

Vad jag har saknat den. Det är så hemtrevligt med de små helikoptrarna vid dammen. Under riktiga trollsländeår har vi sett uppåt fyra-fem samtidigt. Någon har ibland stannat till i luften och hovrat mitt framför ansiktet. Så nära att man sett alla detaljer. Undrar vad den tänkte då.

Vädret hann precis bli så där augustivarmt och soligt för en dag, sen regnar det igen. Vad gör sländan då? Den syns inte till. Sitter den under regnskydd och väntar... Ingen vet vad sländan gör.

--------------

Halvdåliga bilder på vår slända som hovrade lagom länge för ett kameraknäpp. Önskade mer solsken för att få det där blänket i nätvingarna.

Maudan jämför sig nu med kronprinsessan Victoria!

Makten och härligheten börjar tydligen gå till hjärnan på Maud Olofsson.  Hon har enligt Expressen sagt så här: "Jag känner igen mig en del i kronprinsessan Victoria – att vara kvinna i ledande position, då behöver man en man vid sin sida som förstår ens arbetssituation och den utsatthet som kan finnas i rollerna. Då behövs en man som kan stödja och städa, en som finns som support hela tiden."

Så pass! Den där bäverkvinnan är bara för mycket. Efter högmod kommer fall. Måtte det blir ett riktigt magplask. Ju förr dess bättre.

Maudan lär ha jublat när hon hörde talas om ännu en kunglig förlovning - mellan Madeleine och Jonas. Ett varningstecken. Alliansen räknar tydligen med att royalistisk glädjeyra blir dragplåster för ännu en valseger.

Men folk kan få nog också. Av både kungar och bävrar. Skrattar bäst som skrattar sist…

Finnes någon likhet? Jag ser den inte.

Kära fynd i bokhyllan. Två klisterböcker i brun kartong från tidigt 50-tal. Såna där som man samlade bilder till ur Hemmets Journal och klistrade in själv. Mycket pedagogiskt. Lärde mig mycket här. Undra på att ett medfött intresse för djur och natur stimulerades.

UR SVERIGES FLORA är den ena, den andra heter BILDER UR DJURVÄRLDEN. Båda är kompletta. Man lärde sig vara uthållig och noggrann.

Fascinerande att bilderna är så vackra och välgjorda. Inget hafsverk där. Man gav sig tid förr. Det fick kosta. Det utgjorde ett värde att det blev bra. Inte som idag när allt ska vinstmaximeras. Där är till och med sånt där glansigt papper emellan uppslagen för att skydda bilderna.

Den något ålderdomliga texten för trana återges nedan. Tur att man nu återskapat våtmarker för djuren och värnat tranorna med stödutfodring så texten känns ganska inaktuell.

"Tranan förekommer icke så talrikt hos oss men finns här och var på stora myrar, ända från Skåne upp till Lappland. Genom att myrarna allt mer och mer utdikats, har det blivit svårare för tranan att skaffa föda, och hon blir därför mer och mer sällsynt, särskilt i södra Sverige. När tranorna flyga i flock låta de höra ett egendomligt trumpetande."

På förekommen anledning tillkännages härmed hur jag copyright-märker mina bilder. Har fått en fråga om detta. Ifall det intresserar fler tar jag upp det här.

• Copyrightloggan hittar man i Infoga-menyn från Word, Infoga/symbol. Där hittar man för övrigt mycket användbart och roligt.
• Tecknet finns i fonten Symbol.
• Markera och infoga i worddokument. (Jag brukar ofta kopiera det jag ska använda till ett mail som sparas i mapp i Outlook Express för att det är lätt att komma åt därifrån. Men det är jag det...)

När man lägger in tecknet i epost ändras det nog till ett ã (a med överliggande diakrit, kallad tilde). Det vete f-n hur det går till, men så är det... Den vetgirige kan läsa om tilde i Wikipedia HÄR, det gjorde jag… hehe.

Byt till fonten Symbol så kommer C-tecknet fram igen. Detta fenomen är bra att lära sig för den här växlingen sker även i Photoshop (så att man inte blir lika chockad som jag ;-).

Kopiera in C-tecknet på bilden och välj fonten Symbol OTT för detta.

För övrig text väljs en vanlig font.

När texten är klar måste man gå ur T-verktyget till ett annat innan man kan spara ner bilden.

(Detta är hur jag har lärt mig på egen hand. Det kanske finns fler sätt, och enklare sätt...?)

Info om Copyright finns på Wikipedia HÄR.

Hoppas det blev någorlunda användbart.  Lycka till!

----------------

PS. Här kommer ännu ett knep efter vägledning från Ruth som är en fena på datorjobb.

Alltså: för att få ©-loggan på bilder i Photoshop används Alt och 0211 eller 0227.

För att få fram ©-loggan i word eller bloggen används Alt och  0169.

Alla vägar bär till Rom, även om vägen är lite stenig och krokig, hehe.

Detta PS har lagts till i efterhand.

Den här boken växte jag upp med. Har inte tittat i den på 20-30 år för jag kan den utantill, men förmår inte riktigt fatta ett avgörande beslut om dess hädanfärd. Den är liksom en del av mig, av min personlighet. Tror jag. Det känns så. Att slänga den kanske gör ont…

"En gyllene bok OM VÅR JORD", (Folket i bilds Förlag) blev min bibel om geografi. Att jag haft den sen utgivningen 1953 framgår av några konstiga fyraårskrumelurer (mina). Den är fullkomligt sönderläst.

Här grundlades min världsbild. Här lärde jag mig att vi levde i en vänlig värld, en underbar värld där varje folkslag hölls med sitt i var sina vackra världsdelar, idylliska var och en på sitt sätt. Inte ett ord om krig och ondska. Man växte upp med en tro på en god värld. Jag vill tro det har gjort mig till en snäll människa.

Här lärde man känna solsystemets inverkningar på våra årstider och dygnsrytm.

Bilderna fick mig att experimentera med lampa i mitten och apelsiner som cirklade omkring för att se hur nattskuggan flyttade sig. Vete fasen hur jag fick ihop det, men ett sjujäkla bygge var det… Ojoj, vilka minnen.

Bilar är till stort bekymmer. Ofta till nytta också, ehuru kostsam sådan. Men mest till bekymmer. Värst är när de inte går alls, som för en av våra grannar när vi bodde i lägenhet på Byn.

Hon hade köpt en gammal bil. En liten nätt modell av sydeuropeiskt märke. Visserligen ålderstigen och ganska medfaren, men… käck. Såg den ut. Det skulle dock visa sig att FIA var ett oerhört trumpet och svårflirtat exemplar. Snart var alla grannarna på gatan engagerade i den lilla bilens väl och ve.

Det började försiktigt med artighetsvisiter på parkeringsplatsen. Små grupper kom och gick och förhörde sig i allmänhet om nytillskottet. Vad har du gett för den här då? Hur långt har den gått? Jaha, den ser ju inte så tokig ut… började det.

- Ja, jo, den är väl bra men… Ja, jag har lite problem med…

Jaså minsann. Intresset ökade. Bil som inte går och hjälplös kvinna är en oemotståndlig utmaning för de flesta män. Det ska vi väl fixa, menade man morskt och grep sig an skrothögen. Den ene efter den andre slöt upp. Man lade pannorna i djupa veck, slog lovar kring fordonet, resonerade, funderade, rev sitt hår, beskrev och gestikulerade.

Sommarkvällarna var ljusa och varma. Som gjorda för utomhusligt umgänge. Kväll efter kväll hölls sammanträden kring den lilla bilen där ett sällsamt skådespel utspelades. Motorhuven stod ständigt på vid gavel, bagageluckan likaså och bilens innanmäte låg mestadels utspritt på marken.

Verktyg hämtades. Man knackade, man klämde, man vred och man vände. Tittade under och tittade över och lade stundom armarna i kors. Men FIA förblev lika tyst och trumpen och vägrade att samarbeta.

Så höll det på kväll efter kväll. Nya teorier framfördes, prövades och förkastades. Snart upptog Bilen allas intressen och undran. Man möttes på nytt efter jobbet till nya överläggningar. FIA var en verklig utmaning. Gatan hade fått ett nytt samtalsämne. En nöt som gemensamt skulle knäckas. Men FIA teg.

Efter några veckor kunde man åter se själva bilen då leden kring den glesnade. Man tvingades ge upp inför den obotligt sjuke och FIA tog sin hemlighet med till bilkyrkogården. Ägarinnan skaffade småningom en bil av annat märke, som går och går och går…

Men tänk, vilka hjälpsamma grannar!

Har hittat en filmande kille på Byn som kanske kan ge mig lite råd och tips. Så var det där med namn, ja... Med stigande ålder blir det rörigt med just namn. Kan det vara så att man redan hört för många ;-)

Dubbelnamn är särskilt knöligt. I alla fall för mig. Var det Per-Erik, Bengt-Erik eller Sven-Erik nån hette? Inga-Lisa, Inga-Lena eller Inga-Britt? Snurrigt. Av efternamn är de värst som börjar eller slutar med lund, gren, berg, ström och såna där vanliga.

En gång lärde jag mig hur man visualiserar namn för att minnas bättre. Man ska tänka en gran uppe på ett berg för att minnas Granberg osv. Låter ju lätt. Alltså ska Högberg ska ses som ett högt berg med vederbörande himself på toppen då. Men Höglund…? Och Högström?

Och vad hjälper det med visualisering på namn som Lundberg… var det Lundberg eller Berglund, Dalström eller Strömdal, Bergström eller Strömberg? Så snurrigt det blev nu då.

Berggren blir extra knepigt att visualisera… en gren på ett berg… eh? Finns ju inte. Eller så kanske man minns bara för det. Äh, jag ger upp.

Det var lättare förr när jag hade ett s.k hästminne. Jag var som en filmkamera. När jag hade varit på intervjuer spelade jag upp hela besöket efteråt inuti huvudet. Såg ansiktsuttryck, hörde suckar och skratt, mindes exakt hur orden föll. En fantastisk förmåga som nu retfullt bleknat till en liten rudimentär rest.

Så förflöt ännu en dag i vårdvalets tecken…

Morgonstund har guld i mun. Tänker alltid som bäst precis när jag stigit upp. Idéerna rann på som en vårflod, hann knappt med att anteckna. Jo, här skulle skrivas ett brev till myndigheterna också… tanke och handling äro ett... bäst att jobba medan hjärnan funkar. Rafsade i hast ner allt och ringde Byns landstingskontakt för att få adresser. Henne tog jag direkt på sängen, hehe, men även hon var klar i knoppen. Praktiskt med morgonpiggt folk ;-)

Så var jag igång då, innan jag ens hunnit ut till fåglarna. Efter skötseln av dem skrevs osorterade idéer på datorn medan adrenalinet pumpade. Sen ut på promenad. Glatt förvånad att jag nått så långt i min utveckling att tankarna då automatiskt gick till helt andra grejer. Himla skönt.

Det räckte med den hjärtklappning som dunkade på när jag fortsatte med brevet. Snacka om förbränning… hoppas att det syns på vågen sen ;-) Fast det retar mig att jag offrade en vacker förmiddag på sån här skit, ehuru viktig sådan (skitviktig, hihi…).

Postade breven till Hälso- och sjukvårdsnämnden, Primärvårdsstyrelsen samt det påtvingade vårdvalet (se gårdagens inlägg) på vägen till PRO-mötet där filmvisning och trevlig samvaro med glada människor väntade.

Himla kul. Varnade folket där att se upp med vårdvalet.

Försökte nu göra valet på nätet också. För säkerhets skull. Trassel med Bank ID-sidan (förstås) och efter sju sorger och åtta bedrövelser uppstod därtill TEKNISKT FEL. Håhå jaja…

Två dar är just och jämnt vad jag tänker lägga ner på eländet. Har nu fullgjort min medborgerliga plikt och varnat andra för konsekvenserna samt påtalat för myndigheterna. Insändaren kommer visst in i morgondagens Ortstidning. Mer varken kan eller vill jag göra. I morgon flyr jag in i film- och fotobubblan igen.

I närheten ses ormråksfamiljen med tiggande ungar som nu lär sig jaga. Tänk om man kunde smyga sig dit genom skogsdungen med kameran.