Äntligen är han/hon uppe. Sladden är betydligt yngre än sina syskon, en riktigt liten, liten sladd. Nymfkakaduor är duktiga föräldrar så vi väntade. Thomas och flickorna fick ut den ena efter den andra och väntan på minstingen drog ut på tiden.

Pappi och Topsy började para sig direkt efter de fått ut sin andrakull men vi tog bort deras holk - det räcker med två kullar, tack! Nu tänkte dom mobba Thomas som från början ryckt åt sig bästa holken – själva Residenset.

Dagarna gick och de blev allt mer irriterade på att Thomas holk hängde kvar. De tittade in, jagades bort av Thomas men hängde ihärdigt på hans holk, klättrade, knackade och skrek. Kikade in på ungen men var ändå så fräcka att de promenerade in där för bosättning. Trots att lille Sladden satt där i ett hörn!

Ungen som skulle växa till sig i lugn och ro, mogna i sin egen takt och slutligen våga språnget ut blev väl skräckslagen när vilt främmande fåglar trängde sig in till honom. Hur mycket vågade han tänka på uthopp då…? När Topsy lade ett ägg där inne var måttet rågat. Vi blev tvungna att lyfta ut lillen på golvet. Holken gick inte att ha kvar.

Häckning i flock har sina sidor. Mycket rangordning och spel om dominansen. Den där holken hade lite status. Den var egentligen Pappis förra året och nu skulle han väl ta tillbaka den… Nähä… blev inget med det. Nästa år kommer alla istället att ha större utrymme.

Hur som helst satt Sladden nu på golvet i ett hörn… I evigheter, tycktes det. Sen började han klättra upp på en trädstam vi har till ungarnas hjälp. Han kom en halvmeter och blev kvar där… länge. Först i går tog sig Sladden själv upp på pinne 1,5 m högt upp. Duktig liten!

Att han sen dråsade ner igen är inte konstigt. Fick väl ont i fötterna och blev trött. Men nu visste han hur man gör och på kvällen var han tillbaka däruppe. Eller hon. Tycker nästan det ser ut som en liten flicka. En Sladda kanske…?

När man har djur frågar de som inte själva är djurälskare "du tar väl ungar på dem också?".
När man föder upp djur (fåglar, marsvin, hundar m fl) frågar väldigt många "men går det här ihop sig? " eller "det är väl ingen vidare vinst på dom här?"

Vem har sagt att det ska gå med vinst när man har djur. Inte frågar man så om familjens barn...! Det är nästan som om man måste motivera sitt djurinnehav, som om man inte "får" ha djur om de inte bidrar till försörjningen.

Kanske härrör det från lantbruket där olönsamma nötkreatur slaktas ut, jag vet inte. Kanske kommer det från fattigsverige anno dazumal då allt arbete skulle ge bröd för mödan. Konstig kvarleva i så fall för sen dess har vi fått både reglerad arbetstid och semester.

Numera svarar vi:
- Detta är en livsstil och en hobby, vet du. Och en hobby måste få kosta. Vi har detta istället för utlandsresor till Fjärran Land. Istället för sommarstuga, båt och husvagn vet du. Istället för skidsemester, medlemskap i golfklubben, istället för dykarkurser och äventyrsresor.

Undrar vem som har billigast hobby?

... trots enstaka inhopp. Riktigt skönt. Med iråkade benkrämpor kan ändå inte datorn tas i besittning mer än kortare stunder i taget.

Gick fyra kilometer i går. I sakta mak. Försökte gå som Henry Fonda - om nån minns hur det såg ut. Funkade inte så bra. Vägen var nysladdad. Den ensamme vandraren fick det rätt kämpigt att försöka glida fram utan stötar och knyckar. Ögonen kisade mot det skarpa ljuset, det blev suddigt, mådde illa för jag inte ätit på en stund. Fick en känsla av stenig öken där jag raglade fram.

Ny metod prövas idag. Har haft ett par underbara timmar. Kan både sitta och gå i kortare pass – så långt. Använder nu en lätt framåtlutad knäande gång med små steg. Mycket långt från Henry Fonda, kan jag säga. Och långt från de raska promenader som lett till 13 kilos viktminskning. Storvulna planer om en fortsättning läggs på is. Man krymper liksom lite. Men är glad ändå.

Tjugo nymfer tjoar glatt medan jag dubbelvikt repar gräs till mina små "hästar", dvs marsvinen. Det FINNS äntligen gräs till dem. Sex gojbarn klänger i sina leksaker och det är harmoni i voljären. Barna ser för goa ut. De kastar sig med dödsförakt mot leksakerna, dinglar där i ett ben med huvudet neråt medan de letar upp nästa objekt, springer på gräset på korta ben, lite bredbenta som blöjbarn. Ursöta.
Klurar på hur man ska kunna återge detta. Inte lätt att fota miniatyrer i stor voljär genom dubbla nät.

Surfar runt på västgötska. Skogsfrun eller Skogsfrua på Dal som det numera står och Medresenärskan har på senare tid haft flera inspirerande bloggdialoger på just västgötska. En dialekt jag inte är född med men senare flyttat till, lever med och nu helt tagit till mitt hjärta. Således gick jag igång litegrann.

Folkskolläraren Sixten Västgöta-Bengtsson har ju dokumenterat denna dialekt både genom inspelningar i stôvera och i böcker. På Skaraborgsradion talas och hyllas skaraborgskan flitigt. Håller mig till denna variant av västgötskan, inte den som eventuellt talas i Sjuhärad.

En rolig detalj i skaraborgskan är att man skorrar på begynnelse-r-en men inte när de återfinns i orden. Nedan markeras skorrande r med versalt R medan oskorrade tungspets-r skrivs gement r.

Som regel skorrar skarabôrgar’n på Redigt, Riktigt, Roligt, Ros och Röta men INTE i sork, sort, bark, bort, fart, fort, bara, fara osv.

Ord med dubbla r behandlas lite annorlunda eller "annovesare om di får säja’t sjölva". Dessa skorras som regel inte, dock med vissa undantag till exempel orden: väRRe, stöRRe och fäRRe.

Det finns undantag från undantagen också. Det är när en del dialekt-ekvilibrister "sa göra’t rektit ordäntlit". Då kan även dessa skorras men för säkerhets skull avslutas ÄVEN med ett tungspets-r. Lite knepigt, men då läggs ett extra e till emellan. Såhär:

VäRRere, stöRRere, fäRRere. Rena tungvrickningsövningen.

För att inte tala om de riktigt skickliga som behärskar konsten att säga både skorrande R och vanligt r i direkt följd – och det har jag hört beskrivas av sakkunniga på Skarborgsradion: väR-re, stöR-re och FäR-re.

Har själv övat och funnit att det ÄR möjligt. Det första R-et ska nästan omärkligt glida över i nästa r. Vassego å öva!

Bloggen hyllar idag den förre politiske fången Nelson Rolihlahla Mandela på hans 90-årsdag. Minns väl hur sydafrikanerna taktfast sjöng: "Man-dela, Man-dela..."

Nelson Mandela är en fantastisk person med ett fantastiskt liv. Från 27 år i fängelse som terroriststämplad på fängelseön Robben Island till att fyra år efter frigivningen 1990 väljas till Sydafrikas president 1994-1999!
Han är den förste president att ha valts i Sydafrika i demokratiska val där hela befolkningen hade rösträtt. Mandela har belönats med över hundra utmärkelser, bland annat Nobels fredspris 1993.

Särskilt gläder sig bloggens vänsterhjärta åt att hela världen denna dag hyllar en kommunist. Ja, han lär vara det, påstår de som vet, t.ex Birger Schlaug, se HÄR. Det är lustigt, som Schlaug konstaterar.

Kommunist kan man tydligen vara på många olika sätt. Olika diktaturstaters maktmissbruk och vanstyre är en helt annan sak. Kanske är det dags att damma av det gamla "kommunistspöket" och se vad det egentligen står för.
Där finns inte många likheter med Mandela i alla fall, denne hyllade världsikon och världspolitiker.

Nelson Mandela är fortfarande sedan 1980-talet uppförd på USA:s lista över terroriststämplade personer. Det har förts långtgående diskussioner om att stryka honom från den i samband med hans nittioårsdag idag. Nog vore det dags.

Vissa källfakta: Wikipedia HÄR.

Visst har Apoteket blivit konstigt. Att beställa mediciner på nätet var i sig en upplevelse. Med möda trasslade jag mig förbi sexleksaker (!) som vaginakulor, vibratorer och massageoljor och andra onämnbara ting på Apotekets giftgröna sajt. Slutligen återfanns de åtråvärda medicinerna nånstans bland pollenprognoser, solskyddsfaktorer och Plus-medlemskap (!). Vad som sedan följde ska här inte ordas om men det tog en timme av mitt liv med bank-ID och krånglig betalning. Kära nån.

Apotekets sexiga giftgröna miljö var nästan too much. Längtan tillbaka till forntidens mörkbruna mahognyhyllor och bruna glasflaskor blev så stark att jag sökte upp bilder på nätet. Lånade denna från Apoteksmuséet i Linköpings kommun.

Ännu ett fornminne avnjöts i kvällens Allsång med oförglömliga Owe Törnqvist, snart 80 (!) och stilig som alltid i svart kostym och vit skjorta, superproffsig rivandes av sina evergreens Rumba i Engelska Parken och Varm Korv Boogie. Guuud va' bra han e'. Info om Owe finns på susning.nu HÄR.

Färgglada buggare på scen fick mig att känna att den egna OS-formen är långt borta. Men om nästan alla svenska OS-hopp är skadade, varför inte jag…? Är således i gott sällskap. Rumpvärken har övergått till ischias, nåt som jag åtminstone känner igen och har övningar för.

Sissela Kyles uppkäftiga monolog om Kina och FRA fick inte så stora skrattsalvor. Iklädd blå Mao-uniform och stor röd stjärna på mao-kepan viftande hon med två kinesiska flaggor och förklarade sig redo för den kinesiska invasionen och var buggad på hela kroppen. Så djärvt och annorlunda att Skansenpubliken nog inte var redo. Ska bli kul att läsa recensionerna. Men vi vänjer oss, som hon sa "inga problem för oss svenskar, vi som är så anpassningsbara och flexibla".

Sommarnatten kräver denna goding. En av min absoluta favoriter. Vilken glädjespridare. En evergreen, som det mesta ABBA gjorde. Ooo, så söta dom var. Hörde Björn Ulvaeus som sommarpratare häromdan, briljant.

Han ville ha synpunkter från lyssnarna på vad som gjorde en "mycket bra poplåt" till denna adress: mycketbrapop@live.se . Vet inte hur länge adressen funkar, men visst måste man tänka till på frågan.

Rytm och melodi, ja... men sen...

------------------------ Tyvärr borttagen av You Tube ---------------------

Förundras över alla dessa spam.

Som vräker in dag efter dag, år ut och år in.

Som lever sitt eget liv.

Viagra, Rolexklockor, nöjesskvaller, miljonvinster, mediciner av alla sorter, penisförlängare…(!) och Viagra, Viagra, Viagra.

Att dom inte tröttnar.
Varje timme och minut, i ett, i ett, i ett.

Från ständigt nya namn. Från hela världen.

Hade för fem år sen en mailadress utlagd på nätet. Den kapades.

Behöll den för vissa ändamål för att skydda min nya privata adress vilken än så länge klarat sig.

Men vem är det som fått igång alla dessa avsändare? Får dom betalt? Är det kedjebrev…? Fattar nada. Otroligt är det i alla fall.