Surfar runt på västgötska. Skogsfrun eller Skogsfrua på Dal som det numera står och Medresenärskan har på senare tid haft flera inspirerande bloggdialoger på just västgötska. En dialekt jag inte är född med men senare flyttat till, lever med och nu helt tagit till mitt hjärta. Således gick jag igång litegrann.

Folkskolläraren Sixten Västgöta-Bengtsson har ju dokumenterat denna dialekt både genom inspelningar i stôvera och i böcker. På Skaraborgsradion talas och hyllas skaraborgskan flitigt. Håller mig till denna variant av västgötskan, inte den som eventuellt talas i Sjuhärad.

En rolig detalj i skaraborgskan är att man skorrar på begynnelse-r-en men inte när de återfinns i orden. Nedan markeras skorrande r med versalt R medan oskorrade tungspets-r skrivs gement r.

Som regel skorrar skarabôrgar’n på Redigt, Riktigt, Roligt, Ros och Röta men INTE i sork, sort, bark, bort, fart, fort, bara, fara osv.

Ord med dubbla r behandlas lite annorlunda eller "annovesare om di får säja’t sjölva". Dessa skorras som regel inte, dock med vissa undantag till exempel orden: väRRe, stöRRe och fäRRe.

Det finns undantag från undantagen också. Det är när en del dialekt-ekvilibrister "sa göra’t rektit ordäntlit". Då kan även dessa skorras men för säkerhets skull avslutas ÄVEN med ett tungspets-r. Lite knepigt, men då läggs ett extra e till emellan. Såhär:

VäRRere, stöRRere, fäRRere. Rena tungvrickningsövningen.

För att inte tala om de riktigt skickliga som behärskar konsten att säga både skorrande R och vanligt r i direkt följd – och det har jag hört beskrivas av sakkunniga på Skarborgsradion: väR-re, stöR-re och FäR-re.

Har själv övat och funnit att det ÄR möjligt. Det första R-et ska nästan omärkligt glida över i nästa r. Vassego å öva!

 

Jenny

18 juli 2008 15:10

Haha!
Tur ingen ser mej nu!!!
Skåning som jag är, men "uppblandad" med lite Bohuslänska toner, sitter jag nu här och håller på och "skorrar" på första, men inte på andra....*asgarvar*
Tur det inte finns ljud på bloggarna säjer jag bara...
Vill tacka för DAGENS SKRATT och ett mycket roligt inlägg här hos dej (och INTRESSANT)
Jag älskar dialekter...
Vad vore t ex "Babben Larsson" utan sin...eller Bert Karlsson utan sin...
Kram och ha en skön fredag MaRrrgus...//Jenny

http://efterskalv.blogspot.com

 

Ruth

18 juli 2008 15:19

Det här med dialekter är ett svårt kapitel, och svårt att orka med att läsa och förstå när hela inlägg skrivs på dialekt på bloggarna, OK om det används i kommentarer mellan bloggarna. Skulle jag skriva på mitt Norska modersmål och dialekt så skulle ingen begripa ett dyft :-) Hoppas att du fortsätter med ett begripligt språk här på bloggen och inte har något annat i tankarna.

http://bernamis.bloggagratis.se

 

skogsfrua på dal

18 juli 2008 17:29

skogsfrua behöver knafft använna hövvet, (sekken tuur!) ho hör si mors å sina morföräldrars röster inum säk;) ARRende skörras dä på å så säger di säger sum dä står skrevet va gevet. Mamma använde ett besunnerlit ol (-tjockt tjockt långt l):Cedera, "dä cederar ja allt" då mena ho att ho strunta i-t. Det svåraste ä å SKRIVA så fölk begriper at;)

http://www.barasaras.bloggagratis.se

 

margus

18 juli 2008 17:48

Skulle definitivt förstå norska, Ruth! Det är lättare än att förstå nynorsk i tal. Danskan blir för de flesta av oss helt begriplig i skrift, sånär som på specialglosor då.

Ja, Skogsfrua, dä finns möe i den goe dialekten. Tror att hunden moRRar också, men här finns inga strikta regler. I våra trakter sägs hu istället för ho - som i hon då, ente gresahoen, hehe.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...