Den inflammerade lårmuskeln har lugnat sig vid normal användning, men värken har vandrat via ischias i några dar till ett lätt ryggskott... håhå jaja. Jag som skulle gjort så mycket i vår-sommar… Här går man och försmäktar i värmen och därtill med antingen korsett eller varm tröja knuten runt midjan! Värme är bra mot värk men …svettigt.

Potatissallad och rostbiff. Typiskt slapp sommarmat. Undrar hur många vi var som åt detta idag. Trots värmen två ärenden till Byhålan, först inköp och sen ännu en utryckning när bouppteckningen skulle skrivas under. Klart man stack iväg, undan det som undan är.

Dagens temp 29,3 grader. Siesta i sängläge inomhus. Njöt av reprisen på Lindansaren med sittande ståupparen Jesper Odelberg. En skön typ! Programmet sänds ännu en gång på lördag.

I jämförelse med ovan nämnde ska man inte klaga alls. Men det enda som funkar på det här stället är Husbonden som på sin semester gör allt jag inte hunnit eller kunnat. Känner man sig slagen, eller…? Man får glädjas med allt som blir av och den nymålade pumpen blev vacker. Bidar min tid i tron på att ALLT BLIR BÄTTRE.

Härlig avrundning på kvällen med samling vid pumpen intill kanarievoljären. En lindring att bara se livsnjutarna liggande på gräset för svalka eller i duschkaret dit det var kö. I morgon är en annan dag...

Pärlvit och Mellis sköter sina nymfbarn som växer fint i holken. 16 dygn på bilden och i igelkottstadiet vid halvtid. Tofsarna framträder uppkäftigt i pannan och de vaggar och väser när man tittar in.

Här smyger man omkring i mörkret och kvällsvädrar i en ny värmebölja. Nä, ska inte klaga denna gång... bara lugnt notera dagens toppnotering 28,0 grader.

Har varit lite duktig och samlat alla inlägg med min favoritmusik från You Tube under bloggens nya kategori "Min musik". Nöjd. Ett kärt återhörande var Klezmermusiken som vi fortfarande inte skaffat hem. Måste...

Tänker mig Försäkringskassan som en gråblek, nervös och orolig, till bristningsgränsen stressad personal som fruktar för både för sitt liv och sin hälsa. Som inte vågar möta en krasslig allmänhet som bankar på låsta dörrar med nedskuren öppettid och ringer på telefon där ingen vågar svara. Tänker mig att personalen hukar därinne som darrande asplöv knaprande medikamenter för att inte visa svaghet eller sjukdom för då vet dom själva vad som inträffar.

Kan inte riktigt släppa den samhällsnedrustning som sker och tecknare är jag INTE. Såg helst se att nån gjorde en revy om samhällets sönderfall. Satir är ofta ett verksamt medel. Får till dess "göra själv" och då blir det denna teckning.

Ovärdigt med denna rädsla

Rädslan för kunder har spridit sig på alla områden, inte bara till Apoteket, Telia och kommuner utan även till många företag. Knapptelefonerna sållar bort varje kund som inte är ihärdig nog att stå ut och när kunden efter ovärdig hantering med psykiskt pressande val och lång kötid når en verklig person så är denne grinig eller "äger inte frågan".

Har vi svenskar blivit rädda för social kontakt, rädda för den tid man måste ägna verbalt umgänge? Måste vi resa utomlands för att våga tala med folk, eller är det rädslan för att kräva vår rätt? I vårt glesbefolkade land behöver vi varje möjlighet till samtal för att inte bli asociala. Detta är ingen nyttig utveckling för oss.

Alliansen babblade om att få in folk från "utanförskapet" till arbete. Nu när sjukdomsdiagnoser tagits bort, sjukersättningar dragits in, socialbidrag dras in… nu kan vi verkligen snacka om utanförskap – UTANFÖR SAMHÄLLET. Att vara sjuk eller arbetslös men ändå socialt accepterad var uthärdligt, men att människor inte räknas över huvud taget är ovärdigt ett samhälle.

Här har vi en som gjort en tavla och sitter som en slät figur, ehuru skrynklig. Några grodor hoppade inte ur munnen för den här lilla paddan satt ordentligt fast med skägget i brevlådan och var alldeles utmattad och uttorkad.

Inte tänkte jag på kameran då. Medlidandet med den lille parveln som satt sig så dumt i klistret tog överhand. Operation Rädda Paddan inleddes skyndsamt. Gud vet hur länge han suttit så…

Det var ju för dråpligt mitt i bedrövelsen. Man kunde inte annat än fnissa. Han satt ordentligt fastkilad med halsen i en nätmaska och kom varken fram eller åter. Magen tog emot på ena sidan och dubbelhakorna på den andra. Vi trodde först det var ett gammalt torrt löv som rörde sig i vinden.

Teorin är att han vid marken på ett ställe där det var gott om plats hade hamnat mellan burnätet och höknätet (ett extra skyddsnät fem cm utanför burnätet) och sedan förflyttat sig tills det blev trångt och fått panik. Han måste ha trott att den bästa lösningen var att ta sig in i fågelvoljären och hade börjat att pressa… och pressa. Och därmed tryckt sig längre och längre in i nätmaskan med sin breda käft utan en tanke på magen.

Armarna hade han inne men i var sin annan maska. Läget var dödfött. Teckningen visar synen som mötte mig inne i voljären när jag skulle trycka honom tillbaka. Blicken var matt och han gick inte att rubba…

Började med att trycka ut hans armar men först när jag pressade ihop dubbelhakorna lossnade han lite så jag kunde trycka tillbaka nosen. Schack matt, skrynklig, med gelé i benen och helt uttorkad satt han sen på marken mellan näten så att Husbonden kunde lyfta på ytternätet och putta fram honom för en snar åktur i håv till fiskdammen. När han kände sjödoften från dammkanten dök han med ett litet plums och kunde pusta ut. Puh...

Trädgården fick celebert besök under eftermiddagen. En hämplinghane och hans unge tittade in. Ingen ovanlig fågel alls men vi har aldrig sett den här förut. Gråsiskan som är liknande ser vi om vintrarna. Men hämplingens rosenröda panna och bröst, nötbruna rygg och grå huvud gick inte att ta miste på, exakt som det står i fågelböckerna. Han vände bara framsidan åt oss en enda gång.

Lövsångaren var också särskilt närgången en morgon i ljusbeige sammetslook i lätt och ljudlös flykt. För snabb i vändningarna för foto.

Ladusvalorna bygger nytt under gavelns takutsprång på vårt hus. Två par murar för fullt och armerar med gräs, var sitt bo. Tidigare har vi bara haft svalorna i ladan vilket vi tyckt vara perfekt och där fick de första kullen. Nu har de flyttat ut… eller in i trädgården och det är förstås väldigt trevligt.

Här är Pärlvits och Mellis förstfödda 10 dygn gamla nymfungar, cirka fyra gånger större än äggen de kom från. Har klarat den första kritiska tiden och föräldrarna visar att de kan. Börjar få ögon vilket syns på ungen till höger. Fulsöta små gamar. Det fanns tre ägg till som avlägsnades efter fem dagar. De visade sig dessutom vara tomma. Men oj, så stor bilden blev.

Retar mig idag på... Fannie Mae och Freddie Mac.

Men vad är det för namn egentligen...?  Ska visst vara två stora bolåneinstitut i United States som närmar sig ruinens brant. Fannie Mae* låter snarare som en bordellmamma medan den andre Freddie Mac* låter som en hamburgare. Löjligt. Störtlöjligt. Kunde lika gärna hetat Toys"R"Us, ju...

Namnen vittnar väl snarare om fjantarna som jobbar där och har lekstuga. Tydligen på låntagarnas bekostnad för nu går det åt helskotta. Nu finns tydligen en räddningsplan för låntagare i knipa, värd 300 miljarder dollar, staten får rycka in. Precis som vi hade det på 90-talet. Dom kan gott ha't. Det värsta är att vi åker på det en gång till (litegrann) genom beroendet av USA.

-----

* fotnot

Fannie Mae heter formellt Federal National Mortgage Association och Freddie Mac är förkortning för Federal Home Loan Mortgage Corporation. Vem kunde gissa det...?